Det är svårt att prata om könsstympning. Speciellt i Sierra Leone. Här utför hemliga sällskap, så kallade secret societies, ingreppen. I varje by finns ett sällskap med ett starkt grepp om befolkningen. Genom djupt rotade traditioner och tron på magi kan särskilt utsedda kvinnor, "soweis", fortsätta könsstympningen av unga flickor.
- Om jag berättar för någon kommer min mage att svullna upp, och jag kommer att dö, säger Marie till oss.
Hennes ansikte är fokuserat, musklerna spända. Hon ser ut att när som helst kunna rygga tillbaka i soffan.
Hittills har hon skrämts till tystnad.
Marie och hennes mamma Fatmata har flytt, bort från det hemliga sällskapet i byn. En kristen pastor har öppnat sitt hem några mil bort, medan de ännu inte kan åka tillbaka.
- Kvinnorna i sällskapet var arga för att jag kämpade mot traditionen. Vi var inte trygga i vårt eget hem, säger Fatmata.

Runt 94 procent av flickorna i Sierra Leone könsstympas under så kallade initieringsriter. Tortyr som utövas oavsett flickornas religion, sociala status och utbildning. Könsstympning är för de allra flesta en ofrånkomlig del av livet. Trots att traditionen kostar mycket att genomgå är det en självklarhet för familjerna att spara ihop pengarna. En flicka som inte initieras blir utstött, och räknas inte som en vuxen. Maries mamma Fatmata är en av få som vågat stå emot de mäktiga hemliga sällskapen.
- Bykvinnorna kom till vårt hus. De dansade och sjöng och hade pengar med sig. Om jag tagit emot pengarna skulle jag också accepterat min dotters könsstympning. Jag sa blankt nej, säger hon.
Samtidigt gick några av kvinnorna till baksidan av huset och övertalade den 13 år gamla Marie att följa med.
- De sa att min döda pappa hade velat att jag gick, och att min farmor var en sowei-kvinna. Att magi kunde förgöra mig om jag inte kom, säger hon.

Fatmata skrek när hon märkte att hennes dotter var borta.
- Jag sprang till ledaren i byn och bad honom att göra någonting. Han sa att jag skulle vänta till nästa dag. Jag var panikslagen. Jag visste inte vart de förde min dotter, men jag visste vad de skulle göra om ingen hindrade dem.
Inne i djungeln kom Marie och bykvinnorna fram till en lerhydda, gömd bland lövträdens skuggor.
- De sa till mig att gå tre varv runt en palm. Sen skulle jag stampa på en sten. Jag var rädd, jag förstod vad som skulle hända.
Hon fördes in i hyddan.
- En kvinna jag inte kunde se band för mina ögon med en bindel bakifrån.
Marie lägger armarna i kors över huvudet.
- De band mig så här. Fötterna knöt de bakåt mot låren. Hårt. Jag kunde inte röra mig längre.

Där smärtan började slutar alla minnen.
- Det enda jag kommer ihåg är att jag skrek, och att de tryckte in okokt ris i munnen på mig så att det inte skulle höras.
Marie svimmade av tortyren. Hon vaknade och fördes till fyra andra flickor som könsstympats samma dag. De satt på rad i sina initieringskläder. Vita skynken och traditionella halsband, vitt kalk runt ögonen, och med blod mellan benen.
Hennes röst är skör. I ögonen skymtar rädslan innan hon tittar ner i golvet och fortsätter.
- Jag frös, det slutade aldrig blöda. Jag fick ett till skynke för att försöka stoppa blödningen. Kvinnorna dansade och sjöng och måste stötta mig ut ur djungeln, tillbaka till byn. Det var svårt att gå, säger hon.

I Sierra Leone könsstympas 94 procent av alla flickor. Foto: Robban AnderssonFatmata gick förgäves till polisen, till byns ledare, till alla med något slags inflytande för att be om hjälp. Bykvinnorna följde henne överallt och sjöng provocerande sånger. De förödmjukade henne och hotade med att hon skulle bli tillfångatagen om hon fortsatte att leta efter sin dotter. Fatmata fick till slut hjälp av några kvinnliga poliser att hitta Marie.
- Men då var det för sent. Mitt hjärta sjönk till marken när jag såg min dotter i det vita tygstycket och kalken runt ögonen, säger hon.
Könsstympningstraditionen har blivit till en fråga om pengar, och politik.
- Det kostar mycket att skicka sin dotter till initieringsriten. Vanligtvis är det fest en vecka före och efter. Till festen ska alla äta den bästa maten, flickorna får nya kläder och har rätt att önska sig presenter, som en Ipod, säger Hannah Koroma, grundare av Waves, Women against violence.

Lokala politiker tar ofta på sig kostnaderna för ett tjugotal flickors initieringsrit varje år. Då står familjen i skuld till politikern som kan räkna med deras röst.
- Det är ett lätt sätt att skaffa sig röster. De som sköter initieringen, sowei-kvinnorna, har investerat mycket i att nå sin position och tjänar pengar på att tortyren fortgår, säger Hannah Koroma.
Regeringen stöder organisationer som jobbar mot könsstympningen. Däremot finns ingen officiell lag eller någon som öppet fördömer traditionen.
- Man kan inte säga rakt ut att man är mot könsstympning i Sierra Leone. Den är en så stark symbolfråga att den skulle kunna utlösa ett krig mellan de olika lägren. Och ingen vill ha ett till inbördeskrig, säger Hannah Koroma.