Dagen innan Viktoria dog sa hon till Marianne:
- Jag känner att jag bara måste få ge dig en kram till.
På morgonen försvann hon till sitt arbete. Efter några timmar fick Marianne reda på att en ambulans hade hämtat henne. Hennes dotter låg på sjukhus och skulle opereras.
Hon hade fått ett brustet pulsåderbråck. Efter operationen fick hon en stor hjärnblödning - det gjorde henne hjärndöd.
Viktoria lades i respirator som senare på kvällen stängdes av. Då var det bara tre månader sedan som Mariannes man hade dött av samma sjukdom.
- Jag ville inte tro på det först. Jag sa att jag ville se röntgenbilderna. Då förstod jag.

Kom hem till ett tomt hus

Marianne kom hem till ett tomt hus och en stor sorg. Det enda hon hade kvar var Viktorias föremål; som hennes körkort, en skjorta från Gran Canaria och en liten stol som hon älskade.
Hon har låtit hennes rum stå orört sedan dess. Det har blivit ett sätt för henne att bearbeta sorgen.

"Känner mig mindre ensam"

- Det känns bra att vara där inne. Där kan jag hälsa på Viktoria. Då känner jag mig mindre ensam, säger Marianne.
Ibland talar hon med henne i rummet. Och ibland smågrälar de.
- Jag kan känna mig arg på henne för att hon gav sig i väg.
Marianne har talat med andra föräldrar som inte har behållit rummen. Många har tyckt att de har slängt föremålen alldeles för tidigt.
- Alla gör olika, men flera har ångrat sig efteråt.
Marianne är säker på att Viktoria visste att hon skulle dö.
När Marianne kom hem från sjukhuset fick hon ett kort från Viktoria i brevlådan.

Hittat livsglädje

- Det stod "hälsningar på väg". Det sa så mycket.
Trots att det har varit tungt har Marianne hittat sätt att finna livsglädje på. Hon är aktiv i föreningen "Vi som förlorat barn". Hon får också stöd av Viktorias gamla vänner och hennes pojkvän.