Enligt Miljöpartiets egna stadgar så får ett språkrör bara sitta i nio år, det betyder att du och Peter Eriksson måste avgå ett år efter valet. Men alla de som röstar på MP tack vare er, hur ska de kunna veta vad de röstar på?
– Miljöpartiet är ju samma parti, även om man byter ett par språkrör. Det är ju knappast så att det bara är språkrören som bestämmer vad partiet gör och partiets inriktning utan det är ju en sak som man har diskussioner om i stora delar av partiet och det finns en stor uppslutning kring den politiska inriktning som partiet har just nu så det känner jag mig inte orolig för. Vi kommer ju inte heller att gå upp i rök.
Enligt Sifos senaste förtroendeundersökning har 92 % av MP:s väljare stort eller mycket stort förtroende för er två. Vad betyder det för partiet att ni två tvingas gå bara ett år efter valet?
– Det är fantastiskt, jag har tänkt på det faktiskt.
Just med tanke på att det är så fantastiska siffror, kan det inte betyda något för partiet att ni måste lämna posterna så snabbt efter valet?
– Jag tror att det är bra att ett parti byter ut människor emellanåt. Nu är Peter och jag de som har suttit längst som partiledare, näst efter Maud Olofsson, om vi sitter i de här nio åren så sitter vi ett år längre än vad den amerikanska presidenten har tillstånd att sitta på sitt mandat. Jag tror att det är en rimlig period utifrån det perspektivet. Sedan är det klart att det är ju alltid så att människor är mer eller mindre viktiga för ett parti, att ha företrädare som folk känner igen. Det är helt begripligt att folk vill veta vilka människor som finns i ett parti som de röstar på.
Men enligt de flesta statsvetare har det ganska liten betydelse i Sverige, vilka som är partiets främsta företrädare. Det påverkar inte så jättemycket valresultaten och stödet för partiet. Inte alls i jämförde med många andra länder och miljöpartiet har också alltid varit ett parti som har många kända företrädare, inte bara språkrör.
Det rent praktiska… Om ni vinner valet, har du tänkt sitta kvar i regeringen efter du avgått som språkrör?
– Det är inget som hindrar det i alla fall, det är ju fullt tillåtet enligt våra stadgar.
Blir det inte en konstig position då? Då kommer det ju två nya språkrör?
– Som Lars Leijonborg och Jan Björklund?
Borde inte de nya språkrören ha förtur till ministerposter då?
– Vi kommer väl inte bara ha två - eller? Tittar man på hur den här regeringen och de partierna som de har delat upp departementen och ministrarna så tror jag säkert att det går att hitta någon bra lösning även i vår konstellation.
Vad blir det för lösning?
– Det har vi inte bestämt än. Det är klart att vi kommer att diskutera det före valet men vi kommer ju inte att göra några stora utspel om hur vi kommer att dela upp det. Dels eftersom vi inte har vunnit valet än, dels för att det beror på valresultatet.
Det är inte tänkbart att språkrören inte sitter i regeringen?
– Jag tror inte att det skulle vara en bra lösning, det är inte jag som bestämmer alla sådana detaljer. Jag tror att det är bra att de som är språkrör sitter i regeringen.
Hur många ministerposter ser du framför dig?
– Det får man ju diskutera efter valet. Man får ju hitta någon fördelningsmodell, ungefär som de gjorde i den nuvarande regeringen. Det fick ett visst utfall. Något liknande.
Det gäller att veta då vem som blir språkrör annars får du ju byta ut två ministrar ganska tidigt i mandatperioden.
– Det där är ju spekulationer. Vi får väl se vad som händer.
Skulle det inte vara bra för väljarna att veta vilka personer som är aktuella.
– Jag tror inte att de flesta väljare känner att det är avgörande.
Det kanske inte är avgörande men det är ju i alla fall viktigt.
– Det går ju inte att veta. Det är en väldigt speciell och konstig situation i Sverige där man förväntar sig veta i förväg vem som ska väljas till en viss position. Om man tittar på Finland till exempel, där min man är partipolitiskt aktiv. Där är det ju inte ens i de stora partierna som man vet vem som kommer att bli vald innan kongressen, det är en öppen fråga. Man har flera kandidater, de reser runt i landet och diskuterar med varandra om vilken politik man ska ha på politiken. När man kommer till stämman så vet inte folk vem som kommer att bli vald. Där är det en helt annan situation. Här är man mer fixerade vid att man måste veta vem det ska bli. Jag tror inte att det är avgörande. Kommer man till valrörelsen så handlar det om de personerna som finns i kampanjen och de som finns runt omkring. Det som man hör är avgörande för vad man väljer att lägga sin röst på. Jag tror att förtroendet för miljöpartiet är så starkt nu att man vet att även om man byter ut ett par personer som språkrör så kommer partiet att fortsätta i samma riktning.
Man pratar ändå om att du och Peter Eriksson har en väldigt speciell roll, att ni har normaliserat Mp, läste jag någonstans. Så sent som på partistämman 2005 tvingades du och Peter Eriksson att i efterhand stoppa förslaget om att förbjuda ränta. Vad är det som säger att de som efterträder er inte är mer öppna för mer originella förslag som brukar poppa upp på Miljöpartiets kongresser.
– Vi har en stor uppslutning i partiet kring vår politiska inriktning och det regeringssamarbete som vi inriktar oss på, de rödgröna. Efter valet kommer ju det att vara ännu mer i fokus, det här regeringssamarbetet. Den politiska inriktningen kommer inte att kunna förändras bara för att man byter språkrör. Detta är något som vi har fattat beslut om gemensamt i partiet, att vi vill ha den här inriktningen, att vi ska ingå i en regering, att det ska vara den rödgröna konstellationen, att vi tar fram gemensamma politiska förslag som det ska finnas en uppslutning kring i vårt parti. Jag ser inte att det skulle finnas några sådana risker.