Men hon menar att det helt klart finns en tydlig maktstruktur inom film- och teaterbranschen.
- Det finns en hierarki där männen dominerar. Regissörer, teaterdirektörer filmchefer, de flesta är av manligt kön. Därmed inte sagt att de flesta av dem sysslar med sexuella trakasserier, så långt kan man inte dra det.
Enligt Maria Lundqvist gör maktfördelingen mellan män och kvinnor att kvinnor redan från start hamnar i ett underläge.
- Jag har många gånger tvingats ta strid för mina konstnärliga idéer mot manliga kolleger och chefer just för att jag har varit kvinna, säger hon.
Maria Bonnevie har inte heller blivit utsatt för något som hon kan kalla sexuella trakasserier, men hon upprörs över att det förekommer.
- Man måste ta det här på största allvar. Usch det är riktigt hemskt om det stämmer, säger Maria Bonnevie.

Vill inte ses som offer

Samuel Fröler säger att han sällan stött på öppna trakasserier mot kvinnliga kolleger. Men att det säker förekommer.
- Det förekommer i det fördolda har jag en känsla av. Att det sker i skymundan och att den som drabbas inte tar upp det för att det skapar förstämning och irritation inom gruppen, säger han.
Han tror också att många som utsätts inte vill eller vågar berätta.
- Det kan vara svårt att gå ut med en sådan sak. Man är rädd om sitt jobb och kanske känner rädsla och skam för att ha drabbats, säger Samuel Fröler.
Men, menar han, det är inte bara den som utsätts som ska stå upp och ta strid.
- Andra som ser att någonting sådant här förekomma måste säga ifrån. Då ska man ju fan reagera av solidariska skäl, om inte annat.
Han menar att det är en mansdominerad bransch, men att det inte förklarar hela problemet.
- Det finns ju många andra branscher som är mer mansdominerade.

Rädda om jobbet

Flera andra kända kvinnliga skådespelare som Expressen.se har ringt upp vill överhuvudtaget inte kommentera Ekots undersökning.
Det är en smula typiskt för ämnet, menar Anna Carlson, teaterförbundets ordförande. Det är i många fall samma sak för den som utsatts.
- Man vill inte vara den som har blivit ett offer, många uppfattar det som skambelagt att ha drabbats. Man vill berätta för någon annan att det förekommer, säger hon.
Ett problem som hon tror förstärker problemen är att det finns få jobb för skådespelare och att anställningstiderna är korta.
- Man går kanske inte och anmäler att man utsatts för något om man har en vecka kvar på kontraktet och har chans till nytt jobb hos samma arbetsgivare, säger Anna Carlson.
Man tiger, biter ihop och går vidare?
- Ja jag är rädd att det ofta är så.