När friårsvikariatet som skolbibliotekarie i Karlskoga dök upp möttes Maria Krusell av motstånd på den lokala arbetsförmedlingen. - De ville först inte ge mig det, berättar hon. Orsak: Hon bor i Örebro.

"Nya ansikten"

- Fick jag ett friårsvikariat i Karlskoga skulle ju Örebros statistik gynnas, på bekostnad av Karlskoga. Till slut blev det ändå friårsvikariatet för Maria Krusell, som fortfarande ser sig som arbetslös. - Jag kastas runt på olika arbetsplatser. Det är nya ansikten, nya roller, le, var glad, trevlig och intresserad tills jag knappt vet var jag är och vart jag är på väg.

"Man är chanslös"

På arbetsförmedlingen tycker hon sig varken få stöd eller uppmuntran. Då och då uppmanar en arbetsförmedlare henne att söka jobb. Arbeten, som Maria anser att hon inte har en chans att få, då hon saknar efterfrågad kompetens eller är överkvalificerad. - Ingen vill anställa en högutbildad person på ett arbete som kräver låg utbildning. De tror att jag ska försvinna så fort jag får ett arbete inom min profession. Man är chanslös åt båda håll. Varje dag tar Maria Krusell bussen till Karlskoga, en timme i vardera riktningen. I mars blir hon åter arbetslös i arbetsförmedlingens och regeringens ögon. För Maria är allt en lång, sammanhängande period av arbetslöshet. FOTNOT: Chefen för arbetsförmedlingen i Karlskoga, Margareta Norling, bekräftar att arbetslösa som är inskrivna hos dem prioriteras för friårsvikariat i kommunen. Hon förnekar dock att det skulle handla om att fixa till statistiken. "Det är därför det finns lokala arbetsförmedlingar, för att tillgodose dem i närområdet." säger hon.