Man kan tänka sig att Stefan Löfven tvekade att bli Sommarvärd, som han gjorde inför partiledarskapet.

Motvillig, men det är omöjligt att tacka nej, till att "bli ett samlande namn i en svår stund" eller till att sommartala i radio.

Väl på plats gör han sitt bästa, det är hans motto, med den buttre hockeycoachen Leif Bork som inspiratör.

Partipolitik späds i programmet ut till berättelser om (mag)känsla för rättvisa, allt med stadig folkhemsförankring.

Musiken är förväntad, Laleh, Lundell och Springsteen.

Språket vårdat, uppdrag är "hedrande", han "bugar för skicklighet". Sympatiskt, åtminstone om man är lite svag för det otidsenliga. Genom att tala om VDN-märkning (avskaffades 1973), Du-reformen och klockstudier putsar han imagen av Mannen Från Förr, en hygglig, rättrådig förvaltare.

Han är hörbart stolt över att han valde industriarbete, i stället för att bli socionom.

Och metallarbetarmeriterna gör sig ju bättre på bild, medier älskar kombinationen politiker och svetsaggregat.

Men vi får inte veta varför han hoppade av Umeå universitet och Socialhögskolan, bara att "det inte var något för mig". Stefan Löfven som annars ligger i täten i den politikerklunga som tävlar i att nämna ordet "forskning" flest gånger borde ta varje tillfälle att uppmärksamma universitet och högskolor. Det är nämligen där det forskas.

En annan aspekt är att det fortfarande är akademikerbarn som dominerar studentkullarna, "breddad rekrytering" fungerar dåligt. Det kunde Löfven ha pratat om, utifrån egna erfarenheter av krocken mellan arbetarbakgrund och akademi.