Sten Berglind.

Han var författare

och målare, en fri konstnär i ordets bästa mening, också vad man med ett modernt ord skulle kalla formgivare. Lutningen var ett genidrag. Det var den som talade om för alla vad det gällde. Det gällde full fart framåt Men det började smått, med en ynklig liten notis i morgontidningen Dagens Nyheter. Det var den 1 november 1944. De som hade ögonen med sig kunde då läsa följande: "Expressen blir namnet på en ny kvällstidning som startar i Stockholm i mitten av november Expressen kommer att hålla en klar liberal kurs med kulturradikal orien-tering, starkt betonande av solidariteten med de nordiska syskonfolken och utpräglad kampställning mot de tidsmakter och statsbildningar som står under inflytande av nationalsocialismen och befryndade våldsläror."

Liten stil, stora ord.

Men man måste komma ihåg att de skrevs mitt under brinnande krig, i en tid då frihet och oberoende inte alls var så där alldeles självklart. Det är aldrig självklart. Och så kom då Akke Kumlien med sitt stora skissblock. Ett oskrivet blad, i alla fall i tidningskretsar. Akke Kumlien fick uppdraget att rita Expressens röda logotyp. Men han gjorde mycket, mycket mer. Han föddes i Stockholm 1881 som yngste son till en arkitekt, med pennan i hand redan från första början. Han gav ut tre egna diktsamlingar och ritade dessutom omslagen till en rad andra böcker. Eller gav dem färg och form i vad som kan kallas bokbandskonst. Titta i hyllan. Han kan stå där. Han skrev också flera i dag klassiska handböcker, bland dem "Oljemåleriet" (1946) och "Bokstav och ande" (1948). Den sista har beskrivits som en ren tankebok och som hans testamente som bokkonstnär. När han inte målade, ritade och skrev, spelade han orgel. Han var bra på det också. Förstasidan i Expressens premiärnummer. Nyligen avslutades en utställning om hans liv på Kungliga biblioteket i Stockholm. Det var främst hans måleri som där lyftes fram, alla hans vacka oljor. Under en skyddande glaskiva kunde man också, kanske lite oväntat, se Expressens röda logotyp. Men vad jag inte visste var att han också hade satt sitt bomärke på en rad andra produkter som nästan alla av oss någon gång har hållit i vår hand. Tiokronorssedeln, till exempel. Den gamla från 40-talet. Hur ofta har inte just den kommit och gått i mångas liv. Förstasidan i år, nästan 60 år senare.

Det var också

Akke Kumlien som 1938 ritade omslaget till Rikstelefonkatalogen, den kanske mest lästa boken av allihop. Också det schvungfulla R:et i Radiotjänst är Kumliens verk. Det gjordes till Radiotjänsts femårsjubileum 1929 och kan ses än i dag tyvärr också när räkningen för tv-licensen kommer. Också August Strindberg finns med på ett hörn. Det var nämligen Akke Kumlien som ritade Strindbergsfrimärket 1949, också den speciella förstadagsstämpel som hörde till. Men över alltihop lyser ändå Expressen. Som snurrade bokstäver 23 våningar ovanför gatan i Marieberg, i flammande rött uppe på taket till Kornhamnstorgs 21 vid Slussen och dag efter dag på miljoner löpsedlar och förstasidor. Det kan man kalla genomslag. Tack, Akke.