Det finns många paradoxer i den islamiska republiken Iran. En av dem är denna: Iranierna är inte särskilt religiösa av sig. I alla fall inte de yngre. Det är väl inte så få som förknippar Iran med stränga mullor och bedjande folkmassor på fredagsbönen i Teheran. Som ett land med halvfanatiker som marscherar med Kalasjnikovs och skriker "död åt USA". Verkligheten ser lite annorlunda ut. Frågan är om det finns något muslimskt land med så få praktiserande muslimer som Iran. Så Hamed Abarghuoi är snarare ett undantag där vi möter honom utanför universitetsområdet i Teheran. Den stora fredagsbönen i Teheran står för stunden. Middagsbönen på fredagen, muslimernas vilodag, är den viktigaste under veckan. Den bör de troende delta i. - Jag började komma hit när jag var 17 år, berättar Hamed Abarghuoi. Jag försöker komma varje fredag, men ibland arbetar jag och kan inte. En strid ström av människor anländer till den stora, öppna, takbeklädda bönehallen. Men så är detta också huvudböneplats i en stad på kanske 15 miljoner invånare. Folkmassan blir också en medveten PR-uppvisning. Fast medelåldern är hög: - Jag önskar att fler ungdomar skulle komma. Det är sant att väldigt få går i fredagsbönen. Jag önskar vi kunde utbilda de yngre bättre. Siffror från kulturministeriet visar att bara 1,4 procent av iranierna går på fredagsbönen. 1,4 procent! Det påminner snarast om svensk kyrkostatistik. En iransk rapport för några år sedan visade att 75 procent av iranierna inte ber dagligen. Bland studenterna var siffran 86 procent. Därmed inte sagt att de är icke-troende. Iranierna är helt enkelt inte så bokstavstroende och har en mer avslappnad attityd till de religiösa lärorna. Hamed ser det som delvis ett importerat problem. - Vår religiösa ledare har flera gånger varnat oss för västerländsk inflytande. Vi måste bli bättre på att sprida vår egen kultur och göra islam attraktivt. - Nu är det mest gamla gubbar som kommer på fredagsbönen, och jag är inte säker på att de själva vet alla gånger varför de kommer. Han är själv medlem i den frivilliga, religiösa milisen basij. Många av dem är starkt konservativa och trakasserar ibland kvinnor på gatan som exempelvis visar för mycket hår under slöjan. Men det är för tillfället en kamp som basij förlorar. Kvinnorna tänjer ständigt gränsen med sin klädsel och via illegal satellit-tv får iranierna all världens television i sina vardagsrum. Hamed Abarghuoi gillar det inte, men anser att det vore fel att bekämpa dessa friheter. - Om vi förbjuder så gör vi det bara ännu mer attraktivt för folket. Då gör vi islam ännu impopulärare. Det är lite dilemmat för landets religiösa ledare. När politiken inte fungerar så får hela islam ett dåligt namn i Iran. Vi får ett exempel på det när vi talar med Hamed på gatan. En äldre kvinna identifierar honom som en basij på hans kläder, kommer fram och börjar skälla ut honom. Efter noter. - Ni har dödat så många av oss, gjort oss så fattiga! säger hon. Skäms du inte! Se på all prostitution vi har, alla drogmissbrukare. Det är folk som ni som har förstört det här landet. Sedan vänder hon sig till oss och säger: - Skriv inte vad han säger! Det är bara lögner. När hon slutligen går vidare, så medger Hamed att det händer ibland att folk på gatan konfronterar honom på det här viset. Men han säger sig ändå vara optimist och tro på islams och Irans framtid. Sedan försvinner han in på universitetsområdet för att be om kanske just det. Fortsättning i morgon

Iran skrämmer västvärlden med sitt kärnenergiprogram och sina hotfulla ord om Mellanöstern.

Men hur är egentligen vardagslivet bakom slöjan i Iran? Expressens Mats Larsson och Jonas Lemberg reste till Teheran för att söka svaret.