När den första gruppen brandmän från Modum anlände till Utöya i fredags var klockan 18.20. Anders Behring Breivik var då fortfarande inte gripen och brandmännen berättar om hur det hördes skottlossning på ön.
– Synen som möter oss är det som folk ser på tv, massor av människor – levande och döda, säger utryckningsledaren Tor Egil Gravbråten till Bygdeposten.

"Fick inte närma oss"

Brandmännen hade fått uppgifter om tio döda på ön. Siffror de snart förstod inte alls stämde.
– Vi fick order hela tiden om att inte närma oss ön. Därför fick vi i uppgift att söka längs land efter folk som hade tagit sig över till andra sidan, men som inte var i stånd att ta hand om sig själva, säger Gravbråten.
Samtidigt som brandmännen inte fick närma sig ön arbetade civila med att hämta överlevare från stranden.
– Det värsta var att vi inte kunde åka in och hämta alla som stod på land och viftade med armarna och ropade efter hjälp. De civila gjorde ett stort jobb, säger han till Bygdeposten.

Döda låg arm i arm

Efter att brandmännen fick tillåtelse att närma sig ön började de arbeta med att dra upp de döda från vattnet, så att de inte skulle försvinna ut i fjorden.
– Det var helt overkligt. De låg i klungor och man såg att de hade försökt skydda varandra in i det sista. De satt och låg döda, arm i arm. Skjutna i den ställning de gömde sig i. De måste ha hört hans fotsteg när han kom.