Det är något år sedan men Patrik och Michel kommer ihåg exakt hur det var. Ett gäng killar började bråka med ett annat gäng på Medborgarplatsen i Stockholm.
– Det blev tjafs när vi var på väg hem. De flesta sprang i väg, och till slut var det bara en kille som låg kvar, säger Michel.

Blev rädd på riktigt

Han hade blivit sparkad i huvdet, något Michel, Patrik eller Robin säger att de aldrig skulle göra i ett slagsmål.
– Det är fegt. Men även om jag inte sparkade direkt på huvudet den gången, så var jag med på det. Sen blev jag rädd på riktigt, jag trodde att han skulle dö, säger Patrik.
Killen överlevde. Men bråken fortsätter.
– Det är slagsmål överallt, säger Michel.
– Fler har börjat dricka alkohol tidigt, det är en stor anledning, säger Robin.
Kan vara vad som helst
Varför börjar ett bråk?
– Det kan vara vad som helst, hur någon klär sig, säger Robin.
– Eller så ringer man och gör upp. Vi 20 mot er 20, säger Patrik.
– Det kan räcka med att någon sitter och stirrar på tunnelbanan. Han kanske puttar någon i ryggen, då har man rätt att försvara sig, säger Robin.
Hur ofta slåss ni?
– Jag slåss inte ofta, men det blev tjafs i skolan i går. Då hände det här, säger Robin och pekar på bandaget på handen.
– Jag slogs mer förut, säger Michel.
– Jag slåss ofta, säger Patrik.
Vill du sluta?
– Om jag ska vara ärlig? Nej.
Varför?
– Jag får ut mina aggressioner, det är som ett utlopp för det jobbiga. För allt som är jobbigt hemma, säger Patrik.
Hasse Bohm som jobbar med Lugna gatan sitter med under intervjun.
Han frågar menande om killarna inte vet hur känslig hjärnan är.

Tänker efteråt

De tror att alla som slåss vet det.
– Men när det smäller hinner man inte tänka. Man tänker efteråt och ångrar sig, säger Patrik.
– Det handlar om att bevisa för andra vad man går för, säger Michel.
Efter dödsmisshandeln på Kungsholmen tror han att fler kommer tänka sig för.
– Det finns i bakhuvudet och man aktar sig mer. Men samtidigt kanske det inte finns kvar hos alla om ett år, säger Michel.