SD-ledaren Jimmie Åkesson är först ut i Niklas Svenssons serie julintervjuer med riksdagspartiernas ledare.SD-ledaren Jimmie Åkesson är först ut i Niklas Svenssons serie julintervjuer med riksdagspartiernas ledare.
SD-ledaren Jimmie Åkesson är först ut i Niklas Svenssons serie julintervjuer med riksdagspartiernas ledare.
"Brexit är väl det som jag tar med mig allra främst från 2016", säger Jimmie Åkesson. Foto: RICHARD ISAAC/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES"Brexit är väl det som jag tar med mig allra främst från 2016", säger Jimmie Åkesson. Foto: RICHARD ISAAC/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES
"Brexit är väl det som jag tar med mig allra främst från 2016", säger Jimmie Åkesson. Foto: RICHARD ISAAC/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES

”Mamma var borta väldigt mycket”

Publicerad

Ring in det nya och ring ut det gamla.
Partiledarna sammanfattar året och blickar framåt när Expressens politiska reporter Niklas Svensson möter dem för Expressens stora julintervjuer 2016.
I öppenhjärtiga samtal talar de också ut om ensamheten, personliga tragedier och svåra utmaningar.
Först ut: Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

Svårast är ensamheten.

– Bara en sådan sak att inte kunna gå och lägga sig med sin familj, utan man går och lägger sig ensam i en övernattningslägenhet – i stället för att ha sin son som ligger i rummet bredvid. Det är tungt. Det är inte alls roligt, säger Jimmie Åkesson.

I veckan blev Nils, 3, blöjfri. Men pappa var inte där.

Samma sak i valrörelsen 2014, när Nils började krypa.

– Jag hade velat vara hemma och ge honom en stor kram och säga att han var väldigt duktig. Men det kan man inte alltid när man är i den här rollen.

FAKTARUTA:

Namn: Per Jimmie Åkesson.

Född: 17 maj 1979.

Bor: Villa i Sölvesborg.

Familj: Sambon Louise Erixon, sonen Nils, 3.

Partiledare sedan: 7 maj 2005.

Jimmie Åkessons röst stakar sig. Gråten är inte långt borta.

– Det är tråkigt, men det är så det är, fortsätter han.

– Det är klart att man inte är hemma så mycket som man skulle önska.

Ensamheten är värst.

– Även om man har en massa bra människor omkring sig så är man väldigt ensam som partiledare.

Vem pratar du med när du är ensam?

– Mig själv, oftast. Jag resonerar med mig själv. Nej, men så här: man har väldigt mycket bra människor omkring sig. De närmaste medarbetarna är folk som man litar på fullt ut. Man kan diskutera alla problem som finns i partiet eller vad som helst egentligen. Det är klart att det är viktigt att ha någon sådan, men när det händer någonting så står man ändå där själv. Så är det, och det får man acceptera.

Familjen är viktigast.

– Att ha en fast punkt att komma hem till.

Känns det som att du försakar något när du sitter här i Stockholm?

– Ja. Så är det ju. Bara en sådan sak att inte kunna gå och lägga sig med sin familj, utan man går och lägger sig ensam i en övernattningslägenhet – i stället för att ha sin son som ligger i rummet bredvid. Det är tungt. Det är inte alls roligt.

Men det är ett liv du kan avsluta i dag?

– Ja, det är det. Eller, nej, det kan jag inte kanske, i och för sig. Det är lite mer process bakom för att göra det.

Har du funderat på det?

– Nej, jag har inte funderat på att göra det. Det finns så mycket annat jag drivs av. Jag drivs av att göra det här samhället bättre för min son till exempel. Jag vill att han ska kunna uppleva samma trygghet som jag upplevde när jag var barn och när jag växte upp, och det tror jag inte han kan i dag. Då får jag försöka kämpa för att han ska kunna göra det.

Jimmie Åkesson med sambon Louise Erixon.Foto: Sven Lindwall

Jimmie Åkesson var 14 år och familjen skulle hamna i en svår tid. Lillebror var efterlängtad, men föddes alldeles för tidigt. Han blev därför allvarligt funktionsnedsatt. Och hans mamman tvingades nästan flytta in på sjukhuset.
– Jag var ändå tonåring när det hände. Jag tror att andra, jag har en mellanbror på den sidan av familjen, påverkats mer av att mamma var borta väldigt mycket när han var liten. Men man påverkas ju av tragedier, så klart. Fast jag kan inte säga på vilket sätt, egentligen.

Det är Jimmie Åkessons sista intervju för året. Redan den 9 december gick han på julledighet.

Nu väntar solsemester, Nils födelsedag, julafton, nyårsafton, sedan ska det politikutvecklas inför valrörelsen. Partiledarens turné i landets problemförorter fortsätter efter årsskiftet.

Sista eftermiddagen i Stockholm ska han hinna med flera interna möten, ett besök hos frisören, inköp av födelsedagspresenter, votering i kammaren.

– Jimmie måste gå senast 13.29, informerar politiska sekreteraren Mikael Eriksson.

Klockan 17 går flyget till Blekinge.

Jimmie Åkesson sammanfattar året som gått.

– Både dystert, och en del ljusglimtar.

Det trista: fortsatt splittring och segregation i Sverige.

Det positiva: Reaktionen mot etablissemanget i Storbritannien i samband med Brexitomröstningen.

– Brexit väl är det som jag tar med mig allra främst från 2016, just för att det är en så tydlig markering mot utvecklingen i Bryssel och mot överstatlighet. Vi behövde någonting sådant här för att få i gång debatten om det europeiska samarbetet.

 

LÄS MER: Jimmie Åkessons krav på Moderaterna

 

Vid den här tiden, för två år sen, var du sjukskriven – utbränd. Hur mår du i dag?

– Just nu är jag ganska trött, men det är efter en ganska intensiv och tuff höst. Kopplat till det där så känner jag mig mer energifylld än på väldigt länge. Det är roligt med politik, så jag mår förhållandevis bra.

Många som varit sjukskrivna för utbrändhet vittnar om att symtomen lätt kommer tillbaka, och att det är enkelt att hamna där igen. Hur har det varit för dig sedan du kom tillbaka?

– Man måste ha respekt för att det inte är något som man blir av med, utan det är någonting som kommer att finnas där. Framför allt så är det ju också en vetskap och en kunskap som finns där hela tiden. Man har lärt känna sig själv på ett annat sätt under det här halvåret som jag var sjukskriven. Jag vet ungefär vilka signaler jag ska ta till mig av, och jag vet vad jag behöver göra när jag börjar känna av de här symptomen.

Vad har du lärt dig då?

– För det första, och det tror jag är allra viktigast, jag har lärt mig att vara ledig på riktigt. Egentligen är man väl aldrig det i min roll i en formell mening, men jag har ändå… När jag är hemma med familjen, så försöker jag vara det. Jag tar mig tid till det. Jag försöker jobba så mycket som möjligt när jag är i Stockholm, och jobba lite mindre när jag är hemma.

Är det också ditt tips till andra som drabbas?

– Det här är ju väldigt individuellt, men det där tror jag är grundläggande. De flesta som drabbas av det här gör det inte för att de jobbar för mycket, utan det är för att de jobbar alltid. Man stänger aldrig av arbetet. Och det måste man lära sig.

När Jimmie Åkesson får frågan om vad som varit svårast och jobbigast under de 4 240 dagar som han varit partiledare blir svaret:

– Ja, det är mycket. När man ska hantera till exempel problem internt i partiet, eller när man ska hantera konflikter mellan vänner, sådant där tycker jag är jobbigt att hantera.

Är du konflikträdd?

– Jag är inte konflikträdd, men däremot skiljer jag mig från dem som tror på konflikt som någon slags lösning på saker. Jag försöker alltid hitta andra vägar. Jag tror inte att någonting blir särskilt mycket bättre av att man bråkar eller skriker på varandra, eller ständigt ska gå i konfrontation. Jag försöker hitta kompromisserna, det är min roll, och det är väl kanske därför jag är just partiordförande.

Hur känner du inför att en dag kliva av och lämna över till någon annan?

– Det är ju naturligt, och det är också naturligt att för varje dag som går så kommer den dagen närmare, så är det ju. Men jag har ingen plan för det på något sätt, utan min ambition är att förverkliga det som jag tog på mig att göra för lite drygt elva år sedan, när jag valdes till partiordförande – att ge det här partiet reellt inflytande över samhällsutvecklingen. Vi är på god väg, men vi är inte riktigt framme än.

 

LÄS MER: Åkesson sågar sin svärmors agerande

 

När den dagen väl kommer, hur vill du bli ihågkommen som partiledare?

– Oj, det där får andra lösa åt mig. Jag har inte gett mig in i politiken för att bli ihågkommen eller för att bli politiker eller att bli partiledare. Jag har gett mig in i det här, lite naivt kanske när jag var 16 år, med en ambition att göra någonting – för jag tyckte att det var en massa som var fel i samhället. Sen har det engagemanget fördjupats och rullat på, och nu sitter jag här och är partiledare – jag är inne på mitt tolfte år – i riksdagen dessutom. Det var ingen plan bakom det på något sätt. Men det man kan konstatera är att jag och mitt parti har gjort något som ingen annan har gjort förr. Vi har tagit ett litet utskällt parti in i riksdagen, och har siffror uppåt 25 procent i opinionsmätningar. Vi kommer att kommas ihåg för det, alldeles oavsett vad som händer.

Redan 2006 pratade du om att samarbeta med andra partier för att få igenom mer av er politik. Hur tycker du att det har gått?

– Vi samarbetar ju i någon mening med andra partier dagligen, både i riksdagen och i kommuner och landsting. Vi har ju ingen självklar majoritet i riksdagen, utan vi har två block som inte har egen majoritet – och så finns vi som ett tredje block. Och vill de andra ha igenom sin politik så är det ofta de kommer till oss med sina förslag. De behöver vårt stöd. Det sker ju dagligen, mer eller mindre. Men det formella samarbetet, där jag sitter med i budgetförhandlingar med regeringen, dit har vi inte kommit än.

Hur skulle du säga att de andra partiernas syn på Sverigedemokraterna har förändrats genom åren?

– Jag vet inte så mycket om vilken syn de hade förr, jag kan ju bara gissa. Men jag tror att de hade förväntat sig att vi skulle vara ett gäng riktiga busar som kom in här i riksdagen, och som skulle ställa till oreda och så.

Men det tycker de inte i dag?

– Jag tror att de har förstått att det inte är riktigt så, utan vi är ganska vanliga människor med vanliga åsikter.

Så ska vi blicka framåt mot 2017. Hur ser dina förväntningar och förhoppningar ut?

– Det är ett typiskt mellanvalsår i den meningen att det är först 2018 som den verkliga cirkusen sätter igång. 2017 kan bli ganska lugnt. Samtidigt är det precis det som behövs. Vi är ett parti som har ökat väldigt mycket sedan valet, vi har fördubblat medlemskåren. Vi behöver bygga partiet och förbereda inför nästa val, då vi behöver mer nya politiker. Det kommer att vara en del av mitt arbete nästa år. Sen ska jag fortsätta min kampanj i de utsatta områdena. Jag har åkt runt och träffat människor som lever i Stockholms förorter och i Malmö. Och jag ska till Göteborg efter nyår.

Vad har du fått ut av de här resorna?

– Jag har ju medvetet valt att inte ha med journalister. Vi har åkt hem till människor och suttit i deras vardagsrum eller kök och druckit kaffe, och pratat om deras vardagsbekymmer. Det får man ut ganska mycket av, även om det är svårt att peka på någon konkret sak. Jag har fått kontakter med människor som lever i den här verkligheten. Jag vill ta hjälp av dem när vi formulerar vår politik för de här områdena.

Jimmie Åkesson hoppas på Marine Le Pen i franska presidentvalet.Foto: ALFONSO JIMENEZ/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES

Du säger att 2017 blir ett lugnt år på hemmaplan, men det händer mycket i övriga Europa. Frankrike ska välja en ny president. Du hoppas på Marine Le Pen. Varför då?

– Hon är den som står mig närmast om man ser till de kandidater som finns att tillgå. Jag har träffat henne och upplever att det hon har gjort med sitt parti, det är i väldigt positiv riktning.

Är hon en förebild?

– Jag känner henne inte så väl, och jag kan inte hennes politik så att jag kan säga att hon är en förebild. Men jag tycker att hon har valt helt rätt i att försöka göra upp med sin pappas gamla parti och det som han representerade. Hon skapar något nytt, fräschare och något mer modernt. Det gillar jag. Jag tycker det är bra.

Min mening om 11 händelser under 2016

✓David Bowies död. (10 januari)

– Han var en ikon, även om han inte har tilltalat mig i någon högre utsträckning.

✓Terrordåden i Bryssel, där 35 människor dog. (22 mars)

– Det är obehagligt när det kryper så nära. Dessutom var jag där dagarna efter, så det var väldigt påtagligt.

✓Mehmet Kaplan avgår. (18 april)

– Äntligen fick Miljöpartiet lite kritik.

✓Brexit. (23 juni)

– Häftigt.

✓Terrordåden i Nice, där 86 människor dog. (14 juli)

– Det har varit mycket. Paris, Bryssel, Nice…

✓Sverige i FN:s säkerhetsråd. (28 juni)

– Regeringen har kämpat väldigt hårt och lagt mycket pengar och prestige, så det var väl tur att vi fick den här platsen.

✓Militärkuppen i Turkiet. (15 juli)

– Obehaglig utveckling, inte minst följderna med utrensningarna.

Olympiska sommarspelen 2016. (augusti)

– En höjdpunkt var fjärde år.

✓Klimatavtalet i Paris. (3 september)

– Det var ju en framgång. Det finns samordningsvinster att göra. Men för Sveriges del får det oproportionerliga effekter, vilket jag beklagar.

✓Fidel Castros död. (25 november)

– Man ska väl inte säga så mycket som inte är gott om de som har dött. Så, det är en epok som nu är över.

✓Donald Trump väljs till president. (8 november)

– Ännu ett slag mot det vänsterliberala etablissemanget.

Har du några andra förebilder?

– Jag brukar aldrig säga att jag har några förebilder, förutom mina föräldrar då så klart. Jag har inspirerats av Astrid Lindgren. Det hon beskriver i sina böcker är fantastiskt fint och något som jag vill föra vidare på olika sätt. Jag kan inspireras av andra typer av nationalromantiska skildringar från Evert Taube och så där, men att tala om förebilder är att ta med sig hela deras bagage och det vet jag alldeles för lite om, så jag brukar inte prata om förebilder.

Hur ofta läser du Astrid Lindgren för din son?

– Nu gör jag det varje dag. Jag är väldigt glad för det. Jag tror att det är väldigt bra för barn att läsa just Astrid Lindgren, för det är på en så fantastisk nivå. Dessutom är det en så viktig del av vårt kulturarv. Det beskriver vårt lands utveckling på ett sätt som få andra barnboksförfattare egentligen har lyckats med, så jag tycker det är jättebra.

Till sist då: Du ska nu få chansen att ge en julklapp till en annan partiledare: Vem får vad?

– Jag skulle kunna ge en bok av Astrid Lindgren till Stefan Löfven.

Varför skulle han må bra av den?

– Jag tror att han behöver återkomma lite till folkhems-Sverige och vad bra det var förr, och inse vilken skada hans företrädare har ställt till. Det kanske kan få honom på bättre tankar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag