På diskbänken i hyresradhuset i förorten Nyby gård i Uppsala trängs, ris, vetemjöl, rispuffar och knäckebröd. Små mjölbaggar har gått loss på torrskafferiet.
- Så himla irriterande. Jag har varit tvungen att slänga nästan allt. Vi som har det så kärvt den här månaden, säger Fatou Touray.
Svart te, honung, socker och chokladkaka åker fram på bordet.
- Kolla här: Euroshopper, säger Fatou och viftar med tekartongen.
- Det är bästa märket som har kommit till oss fattiga. En hel del som jag köper är Euroshopper.
Hon är ensamstående mamma till de fyra barnen: Binta, 20, Jai, 18, Isatou, 16, och Mabou, 7.
- Avgifterna är inte det största problemet, utan att de kommer så plötsligt. "Ta med skridskor och en hundring på tisdag", typ. Vissa månader har mina pengar tagit slut första veckan. Då bryter man ihop av sådana lappar, säger Fatou.

Lånar pengar av mamma

Räddningen har varit att låna pengar - från mamma, syskon och vänner.
- Och jag kan inte räkna alla gånger som jag har varit på pantbanken med mitt guld. Det är ju inte så att jag springer dit med ett guldsmycke bara för att ett av barnen ska åka skidor. Men när jag ändå varit där ser jag till att kunna betala skolavgifterna.
Dottern Binta - med en hållning som den dansare hon är och ett självförtroende som den internationella stjärna hon vill bli - nickar.
- Ibland har jag tyckt synd om mamma. Jag minns mammas låga röst när hon ringde till mormor, eller någon annan vuxen, för att ordna fram pengar.
Binta har ett avspänt förhållande till pengar.
- Jag kan gå runt med en Lidl-kasse på stan. Jag bryr mig inte. Mitt självförtroende sitter inte i pengar och prylar. Jag är omtyckt för andra saker.

Gratis eller inte?

Däremot är hon kritisk till alla avgifter i skolan. Hon tycker att den svenska skolan måste bestämma sig - gratis eller inte?
- Tycker man att barn behöver mer än vad skolan kan ge, borde man kunna få fram en årsplan till föräldrarna. Då vet alla mammor och pappor att det är skoldisko i september och musikbesök i oktober.
Oftast har Fatou försökt att få ihop pengar till matsäckar och utflykter, men vid några tillfällen har hon protesterat.
- Jag minns när en förälder kläckte den käcka idén att vi skulle samla ihop 700 kronor på ett bräde, så att barnen kom iväg på en klassresa. Men då sa jag ifrån.
Att ersätta pengarna med arbetsinsatser kan också bli fel, menar Fatou.
- Jag kommer ihåg när Isatous klass skulle ha loppis, och jag precis hade rensat hemma. Jag hade verkligen inget att ge bort. Men jag samlade ändå ihop några prylar som jag egentligen velat behålla. Tjejerna fick ingenting sålt. Allt slutade med att jag fick köpa tillbaka mina egna saker.
Vi flyttar ut till datorn i vardagsrummet. Hela familjen bloggar - på kvällarna är det kamp om familjens enda dator. I bloggvärlden är Fatou känd som "Tonårsmorsan", hon har vunnit bloggpriser och delar dagligen med sig av livet som ensamstående tonårsförälder. Och i det livet har det ingått att vara fattig.

Nudlar och gröt

- Fortfarande äter vi nudlar och gröt veckan före lön, men det har varit ännu värre. Och när man bokstavligen inte har ett rött öre i plånboken, är det svårt att fixa fram tre lucianattlinnen, en tjuga till några fröknar, och en hundring till en skolutflykt.
En liten guldstjärna vill hon trots allt ge skolan. Den har blivit lite mer uppmärksam på avgiftsproblemet med åren.
- I min yngste sons skola skickar vi numera med en tom, namnmärkt matlåda, som skolan fyller på, när det är utflykt. Det är verkligen utmärkt!