Det ser ut som vilken reception som helst – fast med en stor plasma-tv som visar porrfilm.
Och så hyllan på väggen mitt emot, där företaget visar upp delar av sin produktion: dvd-titlar som ”Fucky New Year”, ”18 Years & Fucking” och ”Virgin Dreams”.
Ut från ett av rummen kliver en solbränd man klädd i jeans, gympaskor och enkel tröja. Berth Milton liknar mer en gymägare (vilket han var en gång i tiden) än huvudägare och styrelseordförande i ett börsbolag (vilket han är nu).
Tre månader har gått sedan han skakade om den svenska idrottsrörelsen genom att köpa in sig i AIK Fotboll AB.
– Jag är ju den som blir minst uppjagad över att jag köper aktier i AIK, men det har satt igång en turbulens som är helt sjuk. Jag bara skrattar åt det. Alla har vi väl en liten djävul i oss. Om man kan få trycka tillbaka lite på samhället… då är det kul.
Vi befinner oss på porrkoncernen Privates huvudkontor, beläget intill en Citroënhandlare i Barcelonaförorten Sant Cugat del Vallès. Veckan efter vårt besök påbörjar bolaget flytten till en mer fashionabel adress, en skyskrapa i stadens centrala delar.

Hemma i Sverige har Berth Milton något bättre anseende än en knarkhandlare, men klart sämre än en vapenfabrikör. Detta skyller han på Carl Serung, som hade ett mindre porrimperium i början av 90-talet och uppmärksammades i medierna då han förnedrade sina anställda strippor.
– Han förstörde hela synen på porr i Sverige, säger Milton när vi slagit oss ner i varsin soffa.
I Spanien blir han bemött på ett annat sätt, konstaterar han.
– Det är helt fantastiskt. När jag går på fotboll blir jag omfamnad av (Joan) Laporta, ordförande i Barcelona. Jag får biljetter av honom till alla matcher, jag får sitta på presidentläktaren.
På en vägg i arbetsrummet sitter en stor sak i olja som sambon Linda målat: röda tecken på svart bakgrund – ”XXX”, en internationell kod för porrfilm.
Ovanför skrivbordet har Berth Milton inramade foton av familjen.
– Förut ägnade jag inte tillräckligt med tid åt barnen, karriären var så jäkla viktig. Men i dag är jag en bra pappa. Jag brukar sitta med min äldsta dotter och titta på Youtube.
Dina döttrar är 9 och 13. Vet de vad du jobbar med?
– Ja, den äldsta vet tror jag. Men inte den yngsta.
Du har inte berättat?
– Nä, det är ett svårt ämne. Jävligt svårt. Jag är lite för blyg också, för att ta upp det. Sexualundervisningen sköter mamman om. Hon pratar om allt det där. Det är svårt, alltså. Även om det borde vara den naturligaste saken så är det inte det.
Kan det bli aktuellt att dina barn en dag tar över Private efter dig?
– Det skulle de aldrig få. Det är för mycket baksida på det. Jag kan ta det, men att lämpa det i knäna på någon… då måste det vara mycket fri vilja.
Har de inte redan någon sorts stämpel på sig, genom att de är dina barn?
– I Sverige har de säkert det. Men inte här. Här är de superpoppis i skolan, alla föräldrar tycker att det är döhäftigt.
Hur var det för dig själv, när du gick i skolan?
– Det var inte så farligt. Jag har läst någonstans att de kallade mig för ”porrungen”, men det var inget generellt uttryck. Det var som när man bråkade och sa ”jävla gris” till någon. Då sa de ”porrunge” till mig.
För knappt ett år sedan rapporterades det om att Linda Rosing hade skrivit kontrakt med ditt bolag. Vad hände?
– Det var hon som sa att vi hade skrivit kontrakt, men det kom aldrig så långt. Jag gillade inte kalabaliken runt det hela. Det påstods att jag hade skaffat lägenhet åt henne i Barcelona. Jag menar, jag har ju barn och allting… Jag blev lite chockad och drog mig ur.
Peter Swartling jobbade för dig i mitten av 90-talet. Vad var egentligen hans roll i Private?
– Han gjorde vår första film, även om han inte har velat stå för det. Han har sagt att han var rådgivare till musiken eller nåt sånt, men det stämmer alltså inte. Han var fullt ut produktionsansvarig. Nu kommer han att bli galen, men det får han bli. Jag tycker att man ska stå upp för det man gör.
Skattemyndigheten har jagat dig sedan slutet av 90-talet och kräver dig på 650 miljoner kronor. Skulle du ha råd att betala?
– Ja, det skulle jag. Men att det skulle komma dit är totalt osannolikt. Den enda domen som kommit hittills är att jag ska skatta i Sverige. Nu återstår att avgöra beloppet.
Hur mycket är du god för?
– Det är omöjligt att säga. Jag äger så mycket mark som är svår att värdera. Jag är Barcelonas enskilt största markägare.
Skulle du offra halva din förmögenhet för att bli rumsren i Sverige?
– Nej. Jag skulle inte offra en tiondel. Det fanns en tid då jag ville det, då jag tyckte att allt var orättvist. Men nu har jag mognat. Varje krona har en baksida, och det här är baksidan.
Du säger att du egentligen inte vill jobba med porr. Vad hindrar dig från att sluta?
– Att jag fortfarande sitter här beror på min oförmåga att lyckas sälja företaget. Problemet är att om man är för rak – som jag är med Private – är det ingen som riktigt vill ta i det. Man måste köra som Kinnevik eller Rupert Murdoch. Om man köper aktier i Murdochs bolag Newscorp går ingen och tänker på att de har 56 porrkanaler. Huvudintäkterna i Sky kommer från porr. Kinnevik är samma sak, de har ju TV1000 och sina telefonsexlinjer i Tele2.

Det främsta skälet till att Berth Milton sitter här är pappans porrintresse.
Detta trots att han lovade sig själv att aldrig bli som sin far.
– Från att jag var nio, tio brukade jag vara hos pappa på somrarna. Allting kretsade kring porr. Askfaten var formade som vaginor, ljusstakarna var dildos. Han satt öppet och tittade på porrfilm. Det var perverst. Han gick omkring med tjejer som hade så korta kjolar att jag skämdes. Han frågade: ”Varför går du tio meter bakom oss?” Helst hade man velat svara: ”Vad tror du? Titta hur fan ni ser ut.”
Berth senior hade en etta i Stockholmsförorten Farsta, där Berth junior fick bo i köket. Han fick hålla till där, bakom låst dörr, medan senior fotograferade porrscener i vardagsrummet.
Senior grundade tidningen Private i slutet av 60-talet. I början av 90-talet köpte junior verksamheten, som då enbart bestod av en porrtidning, för 400 000 dollar.
Några år senare var Private på väg att växa till ett miljardimperium. Då kände sig senior lurad och stämde junior. Processen varade in på 2000-talet. Kort tid efter att junior vunnit i rätten dog senior.
– Jag fick veta det två månader senare, av en journalist. Pappa hade fem barn. Inget av dem kom på begravningen. Men jag har i alla fall sett till att han fått en gravsten. Han dog helt ensam, vilket naturligtvis är tragiskt. Men när han var stark behandlade han alla som skit. Jag menar, vem skickar Hells Angels på sin egen son?
Hur är din relation till din mamma?
– Den är inte heller särskilt bra. Mamma skäms för det jag gör. Vilket jag har svårt att förstå – det finns folk som mördar, men ändå besöker deras föräldrar dem i fängelset. Hon har tagit ganska mycket avstånd från det jag håller på med.

Berth Milton har en syster som bor i Italien. De hörs ytterst sällan. Han har också tre halvsyskon på sin pappas sida. Dem har han inte någon kontakt med alls. Ensam känner han sig inte, ”bara att ensam är stark i så fall”.
Innan vi skiljs åt frågar jag om han ångrar något i sitt liv.
– Ja, att jag inte blev racerförare. Jag fick aldrig chansen. Farsan köpte mig en gocart när jag var 13 och jag tänkte att ”nu, äntligen, ställer han upp för mig”. Men när vi kom till banan var det bara han som körde. Han hade köpt den där till sig själv. Jag fick stå och titta på. Sedan skar motorn och då blev det inget mer.