Kvinnorna i de långa svarta kapporna, jilbab, sätter sig på huk och lägger sina kalasjnikovs framför sig. Apelsinträdens breda kronor skuggar från den stekheta solen men skyddar framförallt från det israeliska flygvapnet som ständigt cirkulerar över Gaza. Kvinnornas hårt sminkade ögon tittar rakt på mig genom de smala springorna på deras nikab, sjalen som täcker ansiktet. Jag räcker fram handen. De får order att inte ta den.
- En soldat skakar inte hand. Ett sådant misstag kan kosta er livet, säger den maskerade mannen som tränar kvinnorna. Vi sänker våra händer och nickar istället.
Kvinnorna tillhör Al-Nasser Salah A-Din-brigaden, en militant grupp i Gaza som är lojal till terrorstämplade Hamas, och en av de grupper som anklagas för de tusentals raketskjutningarna över södra Israel.
Jämställd. Um-Naser gick med i DFLP efter kriget i januri. Nu tränar hon för att kunna slåss med männen.
Foto: Jonte WentzelVi befinner oss på deras hemliga träningsområde och mötet har varit extremt svårt att genomföra. Under ett par veckors tid har vi gång på gång blivit kommenderade att infinna oss på en specifik plats men har hela tiden fått nya instruktioner.
Istället för att träffa de kvinnliga soldaterna har vi fått följa med på männens träningar och ner 30 meter i marken till de hemliga militära tunnlarna som de gräver i zick-zack under Gaza.
Senare förstår vi att de har velat testa om vi går att lita på före mötet med de kvinnliga soldaterna, deras hemliga vapen vid framtida attacker.
När bilen med de tonade rutorna slutligen hämtar oss blir vi ombedda att lämna våra telefoner till en av soldaterna. Vi filmas hela tiden.
- Vi måste vara försiktiga. Vi är alla mål för Israel, säger mannen som sammanfört oss med kvinnorna och pekar upp mot en stor israelisk så kallad aerostatballong som nyligen kommit upp en bit bort och observerar allt som sker på marken.
- De försöker bevaka allt vi gör och vi vet att vi är mål, men de skrämmer oss inte. Vi är redo att offra våra liv om det behövs, säger Um-Bara som för talan bland de kvinnliga soldaterna som sitter framför oss.
Terrorist. Shireen har avtjänat 6 år i fängelse för terroristbrott. Hon skulle göra allt igen, säger hon. Foto: Jonte WentzelEfter det 22 dagar långa kriget i januari, operation Gjutet Bly, som skördade många kvinnor och barns liv har en stor frustration vuxit bland Gazabor och olika konsekvenser tagit vid. Igår skrev vi om sorgen bland mammorna som tvingas ta hand om sina krigsskadade barn. Men en mer oväntad konsekvens är att kriget ledde till att allt fler kvinnor vill hämnas och nu vill bli soldater, eller terrorister i omvärldens ögon.
Att använda kvinnor i militära syften är i och för sig inget nytt. Hamas var exempelvis en av de första terroristgrupperna som började använda kvinnliga självmordsbombare.
Men kvinnorna som vi möter vill inte spränga sig i luften, de vill precis som männen slåss på första linjen.
- Vi såg våra vänner och grannar dö. Barnen dog framför våra ögon. Om Israel attackerar igen vill vi kunna försvara sig. Varje hem borde ha en kvinna som kan sköta ett vapen, säger Um-Bara.
Um-Bara är en av de få kvinnor som hade tränats till soldat redan före kriget i januari och hon deltog där hon kunde.
- Som kvinna kan jag röra mig mer fritt än männen, jag blir inte lika bevakad. Så jag kom med mat till gömställena och bar information mellan grupperna, säger hon.
Men hon vill inte längre bara vara budbärare.
- Jag vill vara med i raketbrigaden men jag är inte färdigutbildad ännu, säger hon.
Med jämna mellanrum konditionstränar hon, övningskryper i svår terräng och träningsskjuter. Hon försöker dessutom värva fler.
- Jag är lärare och brukar säga till mina elever att soldater är det finaste vi har och att det bästa som kan hända är att bli martyr. Jag uppmuntrar dem att strida för våra rättigheter för Palestina. Som kvinna kan man slåss på många sätt, dels genom att föda soldater, värva i skolorna eller själv slåss. Jag vill slåss på alla sätt, säger hon.
Nasserbrigadens kvinnliga grupp är en av de mer utvecklade i Gaza men efter kriget har flera andra militanta grupper också valt att ta in kvinnor. Bland annat DFLP, Democratic Front for the Liberation of Palestine, som är en kommunistisk islamsk militant grupp.
De är inte ett lika viktigt mål för den israeliska militären och inte så hemliga som Nasserbrigaden. Vid ett tillfälle får vi följa med dem ut på skjutövning. En av soldaterna är Um-Naser.
- Jag är mamma men är beredd att dö för mitt land. Under förra kriget försökte jag rädda mina grannar som bombades men de dog. Vad hade de barnen gjort? Nej, nu ser jag fram emot att bli en bra soldat och mitt mål är att de militanta grupperna ska bli jämställda. Jag vill stå i första linjen med männen, säger hon och försöker ladda sin kalasjnikov.
Även Shireen, 24, som vi träffar i hennes brors hus i Gaza är beredd att offra sitt liv. Hon har redan suttit i israeliskt fängelse 6 år för terroristbrott, kidnappning av en israelisk soldat, och släpptes bara några veckor före vårt besök.
- Fängelset var hemskt. Vi fick dålig mat och ingen vård när vi var sjuka. På sex år fick mina föräldrar inte besökstillstånd. Men så länge Israel håller palestinier i fängelse utan domar skulle jag göra det igen, säger hon.
Hennes plan är att ta sig tillbaka till Ramallah där hon har bott i nästan hela sitt liv.
- Men det står i mitt pass att jag är född i Gaza så det var lägligt för Israel att föra mig hit där gränserna hindrar allt. Från ett fängelse till ett annat. Men jag ska fortsätta slåss. Det har jag gjort i hela mitt liv och kommer fortsätta resten av mitt liv, säger hon.
Samtliga kvinnor som vi möter är tydliga med att de är beredda att dö för Palestina. Tidigare har många kvinnor uttryckt att de vill ha fred, att de vill att deras barn ska få växa upp utan bomber. Men i den nya generationen kvinnor finns en lust att slåss tillbaka precis som männen gjort i århundraden.
- Det finns kvinnliga soldater i koranen. Men det är fortfarande ovanligt eftersom det är så svårt i vår kultur, säger Um-Bara.
Hon förklarar att det innebär en rad problem att vara kvinnlig soldat i ett strikt patriarkalt samhälle där traditionen är att kvinnor alltid frågar om lov eller där de inte umgås fritt mellan könen. De kan exempelvis inte träna tillsammans med männen. De kvinnliga soldaterna behöver inte bara slåss mot en yttre fienden, de måste också slåss mot det egna samhällets normer.
- Även manliga soldater håller det ofta hemligt vad de gör men vi måste ju be våra föräldrar om lov innan vi ger oss ut. Jag säger ofta att jag ska till moskén men många kvinnor ger upp eftersom det blir så komplicerat. Men jag vet att mina föräldrar skulle vara stolta om de visste vad jag gör. Vi har rätt till vårt land, Israel kan inte hindra oss. Om de kommer tillbaka är jag beredd, säger Um-Bara från Nasserbrigaden.
I det här ögonblicket avbryts intervjun. Kvinnorna måste lämna omedelbart, säger en av männen. Vi tror att det har uppståt en säkerhetssituation, packar ihop och lämnar området i skydd av träden. Men det visar sig finnas en annan orsak.
- Vi måste gå för att vi har lektion, förklarar Um-Bara och lägger ifrån sig vapnet som får omvärlden att kalla henne terrorist.
När hon går iväg är hon bara en vanlig kvinna.
I ett evigt krigsdrabbat land.
