När kronprinsessan Victoria gifte sig med sin Daniel Westling, mannen av folket, pojken från Ockelbo, i juni för två år sen träffade jag de nygifta under deras smek­månad i Franska Polynesien.

De gjorde väl inte precis vågen direkt när de fick syn på mig, men de var helt enkelt för lyckliga för att låta en utsänd reporter sticka hål på den rosa bubblan.

Jag fick en intervju och hälsningar tillbaka till svenska folket.

När jag hade stängt av bandspelaren stod vi kvar på paradisstranden och små­pratade en stund, mest om New York.

Jag var USA-korre den sommaren och Victoria och Daniel skulle vidare till New York, efter Söderhavet, och var nyfikna på hur det var att bo på Manhattan, med små barn dessutom.

Två och ett halvt år senare har lillasyster Madeleine flyttat hela sitt liv till den amerikanske världsstaden.

Hon gjorde det för kär­lekens skull.

Först för att komma bort efter den pinsamma brutna förlovningen med Jonas Bergström,

Och nu för att stanna hos sin nya kärlek, Chris O'Neill.

Förlovningen med den amerikanske finansmannen, visar att Madeleine fortsätter att gå sin egen väg, och det är väl hjärtans härligt om hon får bli lycklig, på sitt sätt.

Det är klart att livet som påpassad prinsessa måste vara behändigare där, än här.

Och det är ju det som har varit kritiken också.

Ska Madeleine verkligen ha del av apanaget när hon bor i USA? Hur mycket jobbar hon för Childhood, egen­tligen? Och kan man vara prinsessa utan att göra sina "kungliga plikter"?

Det kommer knappast bli mer klippta band i landskapsdräkt nu, om hon tar ytterligare ett steg bort.

Men å andra sidan lär hon inte behöva några pengar från svenska folket heller när hon "gifter sig rikt".

Madde kan fortsätta att vara prinsessa, på sitt sätt, på sina villkor.

Med en prins som hon valt med hjärtat.

Precis som syster.

I dag nöjer jag mig med att säga: Så himla härligt! Grattis!