Vi har fått ett väldigt stort gensvar på artikelserien om barns simkunnighet. Många av våra lite äldre läsare berättar om sin barndom, då simkunnighet var en självklarhet och då skolan hade ansvaret för att lära barnen att simma. De fick inte bara åka och simma, de fick limpmacka och mjölk också.
I dag är det ingen självklarhet att skolan tar ansvaret för simundervisningen och anledningen är väldigt enkel. Många kommuner tycker sig inte ha råd att satsa på simundervisning, utan de över-låter ansvaret på föräldrarna.
Det retar många.

Anna Sandh skriver om skolans genväg där de i femteklass testar barnens simkunnighet genom ett par besök i simhallen; "På så sätt lastar man över ansvaret på föräldrarna, och inbillar dem att det är deras ansvar, och visst är det mitt ansvar som förälder att mina barn får all nödvändig kunskap de kan få på livets bana, men inte säger samhället så om mattekunskaper."
Jag har inte någon förståelse för att skolan inte har obligatorisk simundervisning. Det finns ingen bättre instans än just skolan att ge barnen de grundläggande kunskaperna. Många barn från andra kulturer tvingas kämpa för att lära sig simma. De behöver stöd och hjälp inte minst från skolan för att lära sig umgås med vatten och ta det så viktiga simborgarmärket.

Det är en säkerhetsfråga att kunna simma. Det är ett allvarligt problem att så många barn dör genom drunkningsolyckor. Jag är helt enkelt less på kommuners små-snålhet där förhållandevis lite pengar sparas på bekostnad av barnens säkerhet.