Gårdagens partiledardebatt var höjdpunkten på en intensiv vecka med debatter mellan det rödgröna blocket och alliansen. Det är 229 dagar kvar till valet och vi har fått en inblick i valrörelsen. Jag hyllar förhållandevis korta debatter där deltagarna av tidsbrist tvingas slipa sina argument. Det blir inte så mycket tjafs. Mona Sahlin gjorde sin bästa debatt, hon får helt klart självförtroende av sina samarbetspartners. Alliansens största svaghet är utan tvekan energipolitiken. Mona Sahlin klippte till direkt och konstaterade att alliansen gjort en fuskuppgörelse om kärnkraften. Visst är det så! Återigen har de tvingat Centern att dagtinga med sitt samvete. Precis som Thorbjörn Fälldin tvingades på sin tid och sedermera även Olof Johansson. Nu är Maud Olofsson på fallrepet i samma miljöfråga och jag funderar över varför de inte lär sig av tidigare misstag?
Debatten om trygghetssystemen är en soppa! Jag mår nästan illa. Påhopp, anklagelser och värdeladdade ord staplade på varandra.Jag undrar om någon är trovärdig? Lars Ohly hade sitt verkliga lågvattenmärke när han pratade om Anna Olsson som knäcktes av hur hon behandlades av försäkringskassan. I dag är hon död, sa Ohly med "hon hade velat leva" för att fälla regeringen.

Fredrik Reinfeldt tog till Anna Hedborg, socialdemokratins förre socialförsäkringsminister som har fullt jobb med att utreda och ge råd åt både höger och vänster. Det är ju samma människor som genom årens lopp, oavsett regering, utreder socialförsäkringarna. Jag ser bara en lösning för människors bästa: en samverkan över blockgränserna.

Skattedebatten har vi hört tidigare. Samma argument, men de rödgröna bör nog slipa på sina och utveckla dem för att ha en chans i valet. Det räcker inte med att skälla på motståndaren.
Annars var det en ganska jämn debatt. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt hade huvudrollerna förstås. Göran Hägglund har tappat sin pondus, Maud Olofsson är stressad och det märks inte i debatterna att folkpartiet och Jan Björklund har så stort inflytande i regeringen.