Hager spelar för Rosengård: "Min mamma har alltid stöttat mig"

Publicerad: 2016-07-02

Malmö. Rosengård är känt som Sveriges problemområde nummer ett.
Utanför medieljuset – i division 3 – kämpar ett damlag i fotboll för stadsdelens ära.

Trots det har lagets supertalang fått höra att muslimska tjejer inte bör spela.

Nu närmar sig en avgörande match för Hager Ramadan.

Malmö
Publicerad: 2016-07-02
Text: Federico Moreno
Foto: Meli Petersson Ellafi
Drönarfoto: Fritz Schibli
"Jag minns när en granne för några år sedan sa att jag inte borde låta min dotter spela fotboll", säger Elmaz Ramadan. Hon är dottern Hager Ramadans största supporter – och kritiker. Foto: Meli Petersson Ellafi

Klockan är elva och solvärmen ligger som ett grytlock över Malmö IP:s konstgräs.

En kvinna i vit slöja står ensam på läktarens ena kortsida och tittar på spelarna som värmer upp. Solen gör planen extra torr och hår under spelarnas dobbar.

– Jag minns när en granne för några år sedan sa att jag inte borde låta min dotter spela fotboll, säger Elmaz Ramadan utan att släppa blicken från matchuppvärmningen.

Där nere tränar hennes dotter passningar och rörelse på små ytor. Kvicka steg, omförflyttningar, snabba bollberöringar.

För i dag ska jag göra mål. Tre stycken.

Tränaren går fram till anfallaren Hager Ramadan och ber henne hålla sig lugn när matchen börjar. Hans vassaste spelare har fått två gula kort hittills i säsongen, bägge gånger för att ha gnällt på domaren. Nu riskerar hon att bli avstängd om hon blir varnad igen.

– Du får stänga munnen i dag. Det är en viktig match, säger mamman.

”Motståndarna och deras publik har försökt provocera oss för att vi är från Rosengård. Men vi visar att vi kan spela fotboll”, säger Hager Ramadan. Foto: Meli Petersson Ellafi

Reportaget i 5 punkter

  • I Rosengård idrottar mycket färre tjejer än killar, en tredjedel i gymnasieålder rör sig inte på fritiden.
  • För tre år sedan gick mästarlaget LDB FC Malmö ihop med Zlatans moderklubb FC Rosengård som länge motarbetat den lokala damfotbollen.
  • Stadsdelen förknippas nu alltmer med Marta, Lotta Schelin och de andra proffsen, som dock varken tränar eller spelar i Rosengård.
  • I skuggan av proffsen kämpar tjejerna i FC Rosengårds division 3-lag sedan flera år i motvind för sin stadsdel.
  • Lagets måldrottning Hager Ramadan har fått höra att muslimska tjejer inte ska spela fotboll – nu ställs hon inför en av årets stora ödesmatcher.

– Jag ska hålla mig lugn. Jag ska försöka i alla fall. För i dag ska jag göra mål. Tre stycken, säger dottern.

Därefter tar hon av sig det silverfärgade halsbandet med Allahs namn, som hon alltid bär runt halsen, och sätter på sig den vita matchtröjan med det blåröda klubbmärket på bröstet. Hon ber tyst för sig själv. Nu är hon redo att försvara laget som bär namnet på stadsdelen där hon är född.

Flera av Hagers vänner slutade spela, föräldrarna lät dem inte fortsätta.

När Hager Ramadan var en liten flicka dribblade hon om grabbar så att de blev röda av ilska.

Hon spelade tillsammans med sin bror och kompisarna ute på gården.

Bollen var hennes favoritleksak.

När hon blev äldre fick hon höra att hon inte borde spela alls. Det passade inte en muslimsk tjej. Flera av hennes vänner slutade spela, föräldrarna lät dem inte fortsätta.

Hager Ramadans lagkamrat Ibadete Hyseni säger att Rosengårdsspelarna måste bete sig extra bra på matcherna.” Man måste hålla sig lugn om man blir arg, annars drar de hela Rosengård över en kam på grund av oss”. Foto: Meli Petersson Ellafi

I dag leder tjugoettåringen skytteligan i division 3.

Mycket tack vare mamman, hennes största supporter. Hon som stöttade henne och sa att hon inte borde lyssna på andra. Som tog med henne till träningar och matcher. Och som nu följer dottern spänt med blicken och hoppas att hon ska göra mål.

– En del har sagt till Hager att fotbollstjejer får manlig kropp. Jag säger att hon har vacker kropp.

Nere på plan bildar spelarna en ring och håller varandra om ryggen strax före avspark.

– Vi ska ha kul i dag, brudar. Vi ska peppa varandra. Göra mål.

– Vi ska vinna.

– Elif har lovat att baka en kladdkaka till alla som gör mål.

– Weeeey!

– Många mål!

– Ett, två, tre, FC ROSENGÅRD!

Jag blir så glad när hon gör mål. Men jag blir arg på henne när de förlorar. Jag skriker.

Hager Ramadans ögon blir blanka.

På morgonen har vi träffats hemma hos familjen på Von Rosens väg.

Här, vid trevåningshusen med gröna träd som utsikt, har hon levt hela sitt liv.

Hon blir rörd när jag frågar vad det betyder för henne att representera Rosengård.

– Det betyder så mycket. Inte bara för mig. För mina föräldrar också. Min mamma… Hon har alltid ställt upp för mig, sedan jag var liten, säger hon.

Tjugoettåringen Hager Ramadan har bott hela sitt liv i Rosengård. Just nu leder hon skytteligan bland alla spelare i Malmöklubbar, både dam och herrar. Sexton fullträffar har det blivit hittills i år. Foto: Meli Petersson Ellafi

Elmaz Ramadan har inte bara skjutsat och ställt upp så att dottern fått bejaka sin passion. Hon är dessutom spelarens största kritiker.

– Jag blir så glad när hon gör mål. Men jag blir arg på henne när de förlorar. Jag skriker.

Dottern skrattar.

– Men hon är ärlig mot mig. Det gillar jag. Är jag dålig så säger hon det, spelar jag bra säger hon det. Om jag är fri med målvakten och passar skriker hon att jag måste avsluta själv.

Innan Hager Ramadan kom till FC Rosengård spelade hon i klubbar utanför stadsdelen.

– Men det är speciellt att spela för området där jag är född och uppvuxen. Jag kan inte tänka mig att flytta härifrån. Det går inte. Går jag ut nu hälsar folk på mig. Det gillar jag. Även fast medier får det att låta som att Rosengård är värsta grejen…

Det silverfärgade halsbandet med Allahs namn, som hon alltid bär runt halsen, tar hon bara av sig inför matcher. Sedan ber hon tyst för sig själv. Det är dags att springa ut och försvara Rosengård. Foto: Meli Petersson Ellafi

Systern Suzan Ramadan sig in i samtalet.

– Men det händer ju saker. Det finns en hel del kriminalitet.

Hager Ramadan nickar instämmande.

– Jo, men vi är vana vid det.

Vana, möjligtvis. Men absolut inte rädda, påpekar hennes mamma.

– Jag kan gå ut klockan ett på natten utan att vara rädd, säger Elmaz Ramadan bestämt.

På bortamatcher har motståndare och publik försökt reta upp oss. Kallat oss blattar.

Senaste decenniet har Rosengård fått stämpeln som Sveriges problemområde nummer ett.

2008 utbröt kravaller där hundratalet unga killar kastade stenar och hemmagjorda bomber mot kravallutrustad polis och räddningstjänst. Det beskrevs som det värsta våldet svensk polis hade mötts av dittills. Liknande kravaller blossade upp igen flera gånger.

Rapporter om kriminalitet, knarkförsäljning, kackerlackor och mögel i kvarteret Herrgårdens trångbodda lägenheter gjorde stadsdelen känd både i hela landet och utomlands.

I Rosengård uppger ungefär var tredje gymnasietjej i årskurs två att hon inte varit med i någon förening senaste året. I Malmös rikaste områden är fler tjejer än killar delaktiga i föreningslivet. Foto: Meli Petersson Ellafi

2009 använde norska Fremskrittspartiets partiledare Siv Jensen, finansminister idag, Rosengård som slagträ och påstod att sharialagar fått fäste i området. Hon kallade stadsdelen för ”helvetets förgård”.

2011 åkte Fox News hit och gjorde ett beryktat inslag där Rosengård beskrevs som ett krigsområde. Även om inslaget var så överdrivet att få kunde ta det på allvar spreds ryktet långt utanför landets gränser.

FC Rosengårdspelaren Ibadete Hyseni har spelat i klubben sedan hon var 12-13 år. Hon vet precis vilka reaktioner stadsdelen skapar hos många.

– På bortamatcher har motståndare och publik försökt reta upp oss. Kallat oss blattar.

Hon säger att spelarna har ett extra ansvar, att de är mer iakttagna än de i andra lag.

– Att komma till ”svenska” hålor som Svedala och så... det är speciellt. Sen har man krav på sig att bete sig extra bra, bara för att visa att vi inte är som de tror. Man måste hålla sig lugn om man blir arg, annars drar de hela Rosengård över en kam på grund av oss.

Mycket har hänt i Rosengård de senaste åren. Exempelvis har antalet bränder och attacker mot räddningstjänsten minskat rejält. Förra året fanns inte en enda noterad attack.

Även om det alltid funnits områden i Rosengård som varit lugna, ja sömniga snarare än oroliga, så är förändringarna betydande. Inte minst med tanke på att brandkår så sent som 2008 krävde poliseskort i stadsdelen. Anställningen av brandmän med invandrarbakgrund och när-brandmän som besöker skolorna varje vecka är två av lyckoreceptets ingredienser.

Hösten 2013 chockade medier många sportintresserade med nyheten om att damallsvenska storlaget LDB FC Malmö skulle slås ihop med FC Rosengård. Det sistnämnda laget var då känt för att ha varit en av Zlatan Ibrahimovics moderklubbar och för att ha ett herrlag i division 2.

Men få pratade om att klubben redan hade ett damlag.

”Varför jublar ni inte?”, undrade FC Rosengårds ledning när spelarna informerades om planerna på att slås samman med LDB FC Malmö.

Division 3-lagets spelare var något skeptiska. Damlaget hade fått kämpa i motvind i många år och motarbetats internt inom klubben. När de kvalade upp till division 3 hade de fått betala resan själva. De hade spelat i herrlagets kläder och själva ordnat sponsorer så att de slapp tappa fotbollsbrallorna.

– Jag funderade mycket på hur det skulle bli när vi inte längre var det enda damlaget i klubben, utan skulle få dela på det epitetet med ett av världens bästa klubblag. Jag var splittrad då och oroad för att laget skulle upplösas, säger en av lagets stora eldsjälar Anna Storåkers.

Men det blev inte sämre, påpekar hon. Den nya klubbledningen har fått spelarna att känna sig sedda.

Anna Storåkers kom till klubben för sju år sedan. Hon stack ut. Det var en del blondinskämt, men med glimten i ögat. Träningarna var röriga och underdogmentaliteten stor.

– Jag såg hur knappa resurser man hade och hur hårt folk kämpade för att få existera, det var lätt att ryckas med i den andan. Men brist på tränare och organisation gjorde det svårt att hålla dem kvar.

Hon har fått vänner för livet i FC Rosengård. Och slutligen har hon även flyttat till området.

– De tryckte inte ner mig för att jag inte kom från Rosengård, de utgick från att jag var en bra person bara. Och i och med att jag kände mig så där hemma, så var det med självklarhet och stolthet jag representerade klubben.

Något speciellt hände med Rosengård när mästarlaget LDB FC Malmö slogs ihop med den lokala klubben. Stjärnlagets dåvarande klubbdirektören Niclas Carlnén uttryckte att det fanns både ”positiva och negativa laddningar i namnet” Rosengård. Nu skulle de jobba med att ta fram allt det positiva.

I en titt på nyheter där namnet Rosengård nämns i dag dyker framför allt artiklar om framgångar på fotbollsplanen upp. Med stjärnor som Marta och nya supervärvningen Lotta Schelin blir Rosengård plötsligt hela Sveriges representant ute i Champions League.

Idrotten i Malmö är väldigt mansdominerad. Men skillnaderna på vilken fritid stadens tjejer har är enorm, beroende på var de bor. I rikare stadsdelar är fler tjejer än killar med i föreningslivet. I Rosengård är det tvärtom. En tredjedel av tjejerna i gymnasieålder rör sig inte på fritiden.

Ledare i FC Rosengård har jobbat hårt för att locka tjejer i området att sporta. Besökt skolor, skjutsat flickor från och tillbaka till hemmet, försökt övertyga föräldrarna.

Vid ett tillfälle ska så många som 150 tjejer ha kommit till Rosengårds IP för att träna. Många av dem hade varken fotbollsskor eller träningskläder med sig. Men de ville spela fotboll.

Det var innan sammanslagningen. Klubben visade inget större intresse och det blev svårt för eldsjälarna att hålla kvar tjejerna.

Sedan LDB FC Malmö och FC Rosengård gick ihop har flickverksamheten i stadsdelen inte blivit särskilt mycket större. Men spelarna säger att stödet de nu har från ledningen är värt mer än pengar.

Rosengårdsbornas sysselsättning och köpkraft har gått framåt de senaste femton åren. Ingenstans i Malmö har sysselsättningen ökat så kraftigt som i här, även om arbetslösheten fortfarande är hög. Rosengård är den stadsdel i Malmö där flest invånare känner ekonomisk stress och där flest (72 procent kvinnor, 68 procent män) känner att de inte deltar i samhället. Foto: Fritz Schibli

Hager Ramadan bär med sig stödet hemifrån.

Från tiden då hon spelade på en gräsplätt på Von Rosens väg, som nu gjorts om till bilparkering.

Från dagarna då hennes bror Mohamed Ramadan, som senare skulle värvas av Helsingborgs IF och numera spelar i FC Rosengårds herrlag, lade märke till att lillasystern hade talang och uppmuntrade henne att spela mer.

När mamman hämtade dottern i skolan stod hon alltid och spelade boll. Till slut anmälde hon henne till ett lag.

– Mina barn är min värld, självklart vill jag att de gör sånt som de tycker om. Om hon tycker om fotboll så stöttar jag henne. Jag älskar ju själv fotboll. Tack och lov har vi två barn som spelar.

Hårda närkamper, ruff och tjafs.

Matchen mot IFK Malmö är länge småful. Tränarna ryker ihop verbalt redan innan halvtid. Det dröjer inte länge förrän Hager Ramadan blir irriterad över ett domslut och visas det gula kortet. Hon tittar ner på gräset och svär. Nästa match är hon avstängd.

Ett bakslag för ambitiöse tränaren Emra Spahiu som bygger mycket av spelet kring henne som ensam anfallare i ett 4-2-3-1-system.

Tiden rinner i väg. Spelarna springer med allt tyngre steg. Ett oavgjort resultat skulle vara en tung smäll för serietrean Rosengårds hopp om avancemang till division 2.

Elmaz Ramadan har flyttat till läktaren på långsidan.

– Hon är tuff, säger hon stolt och ser dottern stångas ute på plan. Annars hade hon inte tagit sig så här långt. Hon är snäll, men inte på fotbollsplanen.

På läktaren sitter en av världens absolut bästa spelare, Marta, och hejar.

– Kom igen Hager, caralho (fan)!

Snart löper Hager Ramadan fram i ett anfall. Hon vräker sig fram, inställd på att till varje pris få in bollen i mål.

Sekunden senare sträcker hon ut händerna upp i luften. Anna Storåkers, Ibadete Hyseni och resten av laget firar.

Målet blir avgörande.

Tjejerna har kämpat hem en ny vinst för Rosengård.

En av många.

"Det finns många kulturer här så man känner sig som i hemlandet"

För tre år sedan avvecklades högstadiet i Rosengårdsskolan eftersom betygen var för låga och arbetsmiljön för dålig. Skolmiljön var alldeles för otrygg och de särskilda insatserna otillräckliga.

Rosengård, med 23 822 invånare, har den lägsta medelinkomsten bland Malmös stadsdelar. Men skillnaden är stor även inom stadsdelen. Flera delområden är bland de fattigaste i Malmö (sett till disponibel inkomst), medan några ligger bara strax under stadens genomsnitt.

I delområdet Herrgården finns Sveriges lägsta andel förvärvsarbetare, 18 procent. På samma plats har 42 procent bara förgymnasial utbildning, jämfört med 12 procent i hela Sverige.

Samtidigt visar rapporter att Rosengårdsbornas sysselsättning och köpkraft gått framåt de senaste tio, femton åren. Ingenstans i Malmö har sysselsättningen ökat så kraftigt som i Rosengård, även om arbetslösheten fortfarande är hög.

– Det finns många kulturer här så man känner sig som i hemlandet. Jag trivs här och det finns mycket att göra och många affärer där man kan köpa saker, säger vaktmästaren Mustafa Durmaz, 24.

Mammalediga Marina Azizi, 32, framhåller närheten till affärer och att bussarna går ofta.

– Det är nära affärer och allting. Bussarna går ofta. Finns många lekplatser för barnen. Här finns både vårdcentral, BVC och förskola.

– Det sämsta är att det är mycket oljud. Ungdomar på mopeder som stör jättemycket. Klockan ett på natten kör de runt hela tiden. De skriker och vrålar och tänker inte på folket som bor här. Jag önskade att jag hade en lugn lägenhet som inte var så lyhörd.

Rosengård är den stadsdel i Malmö där flest invånare känner ekonomisk stress och där flest (72 procent kvinnor, 68 procent män) känner att de inte deltar i samhället.

I Rosengård säger ungefär var tredje gymnasietjej i årskurs två att hon inte varit med i någon förening eller organisation senaste året. I Malmös rikaste områden uppger fler tjejer än killar att de varit med i en förening senaste tolv månaderna.