del 4: Osämjan

Unik enkät: 1691 röster från Sveriges väntrum

Text: Johanna Karlsson

Foto: Anna-Karin Nilsson

Publicerad: 29 november 2016

Sima, 22, tvingas fly från sina rumskamrater på asylboendet

MELLANSVERIGE. Allt fler flyr etniskt och kulturellt förtryck snarare än diktaturer. Men på asylboendet kan du bli granne med förtrycket du migrerade från.

Sima, 22, flyr sina rumskamrater i Mellansverige.

Expressen
Annons:
Annons:

När Sima kommer till Sverige får hon höra att hon är den enda afghanska tonårstjejen. Ingen annan tjej finns i regionen där hon placerats.

Det väcker uppmärksamhet. Beskriver du henne på stan vet alla persisktalande nyanlända killar vem du pratar om.

Speciellt unga killar ifrån samma folkgrupp, hazara, hör talas om Sima. De söker upp henne. Försöker få kontakt.

– De tror att jag är en dålig tjej. När de försökt med mig flera gånger och jag säger nej förstår de att jag är en bra tjej.

Nya killar flyttar hela tiden in till orten. Det blir fler och fler att förklara ett nej för. De nya hajar till när de ser Sima och kommer fram direkt. Var bor du, när kom du hit, kan jag få ditt nummer?

– Jobbar du på Migrationsverket eller? Du ställer många frågor, brukar Sima svara.

Hon tänker på sin mamma när hon avfärdar dem. Sima minns råden hon fick innan familjen satsade på hennes resa till Europa. Familjen hade planerat att mamman skulle komma efter, på anhöriginvandring. Men så hann reglerna för familjeanknytning skrivas om. Med flyktingstatus kan Sima inte heller besöka Afghanistan igen. På något sätt har det gjort respekten för mammans regler än viktigare.

Sima valde när hon kom till Sverige att sluta bära hijab. "Du börjar med att ta av sjalen, snart tar du av byxorna", kommenterade en granne på asylboendet. Foto: Johanna Karlsson

– Min mamma sa: "Glöm inte att mjölken du drack kom från mina bröst. Gör mig inte besviken. Var inte med någon kille."

För att skydda Sima placeras hon i samma lägenhet som två andra afghanska singelkvinnor. Men kvinnorna är inte hazara. De kommer från folkgruppen pashtuner. Hemma i Afghanistan har deras släkter levt med spänningar mellan varandra. Etniska, politiska och religiösa.

De två kvinnorna är sunnimuslimer och strikt troende, Sima kommer från shiaislam. För kvinnorna hon bor med, upplever Sima, får alla små vanor hon har plötsligt representera hazarafolket i stort snarare än henne själv. De vakar över hur hon hanterar killars kontaktförsök. Trots att det inte hade behövts. Sima är själv övertygad.

– Man ska inte ha pojkvänner. Men det är inte religionens regler jag tänker på. Det är mammas.

Säg inte bara afghan! Han var pashtun, kom ihåg det!

Bland de tusentals hazarer som flytt till Sverige blir allt fler engagerade i sin folkgrupps rättigheter. Hazarafolket lever utspritt över Iran, Afghanistan och Pakistan och är vana vid att vara religiös minoritet i sunnitiska Afghanistan och Pakistan samt flyktingminoritet med ständiga visumproblem i shiitiska Iran.

Deras historia skiljer sig från hur andra folkgrupper levt i Afghanistan och särskilt en grupp, pashtunerna, kommer ofta upp under samtal med hazarer. Pashtuner är den grupp som flest makthavare i Afghanistan har kommit ifrån.

I Sverige hamnar hazarerna i sammanhang med en annan gruppdynamik. För många blir det första gången de själva är i majoritet.

En ung hazarkille blev slagen av rumskompisar från den afghanska folkgruppen pashtuner. Han menar att pashtuner inte respekterar hazarer i Sverige. Foto: Anna-Karin Nilsson

Har de klassats som unga går de i förberedande skolklasser där studenterna till stor del är hazarer. Bor de på asylboenden för vuxna är det mer blandat, men trenden är att andelen hazarer bland Sveriges afghanska migranter nu växer. Förändringen har skapat en grund för hazarers politiska engagemang att växa.

Den som söker på populära hashtags som #justice4hazara kommer att hitta många svenska bidrag som diskuterar hur andra afghanska grupper bemöter hazarafolket. När nyheterna om att gärningsmännen bakom först Orlandskjutningen sedan New York-bombningen var afghaner fylls ljusblå kommentarfält snabbt över hela Sverige.

"Säg inte bara afghan! Han var pashtun, kom ihåg det!"

 "Vårt folk har aldrig utfört terrorism. Vi borde sluta kalla oss afghaner. Afghan är bara ett ord för pashtun. Vi är hazara."

Alla vi träffar under arbetet med det här reportaget håller efteråt kontakt på samma sätt. De skickar Youtubeklipp. Allt från historia som Abdul Rahman Khan – emiren som ska ha byggt ett torn av dödskallar från slaktade hazarer – till nutidshistoria där tusentals hazarer protesterar mot etniskt motiverade terrorattacker och överfall.

Samtidigt lever de olika afghanska grupperna tätt tillsammans på boenden runtom i Sverige. Medan många svenskar ser asylsökande som en grupp med mycket gemensamt finns i verkligheten en helt annan uppdelning. Det har också att göra med vad asyl egentligen är.

Vad är asyl när det inte längre är en stat du flyr från? Vad är asyl när det är en löst sammansatt organisation eller till och med din granne du söker skydd från? En granne som plötsligt, efter att du rest hundratals mil till ett land i en annan del av världen, placeras på samma asylboende som du själv?

Annons:
Annons:

"Du börjar med att ta av sjalen, nästa gång tar du av byxorna"

Kvarteret skyms av skogen. Jag går mellan trappuppgångarna i bostadshusen som är uthyrda till Migrationsverket i ett samhälle i mellersta Sverige. Jag letar efter Sima.

En granne förklarar sammanbitet att hon själv brukade bo i ett av husen innan fastighetsägaren insåg hur mycket mer han kunde tjäna på uthyrning till en myndighet. De flesta av de gamla hyresgästerna fasades ut med hyreshöjningar och nu ligger samtliga boende och sover två år var i väntan på sin första intervjutid hos Migrationsverket.

En av de nya hyresgästerna är Sima. Men på boendet, där hon står listad om jag skriver in hennes namn på Eniro, där är hon inte.

Ingen verkar ha hört talas om henne, de säger att det inte funnits många som henne, hazara, här.

Jag går runt på parkeringen, som är allt annat än öde. En tillfällig bilverkstad har byggts upp, där en asylsökande mekaniker håller öppet i princip dygnet runt. Flera bilar som de boende köpt står parkerade.

En garagelänga på parkeringsplatsen har byggts om till provisorisk moské som fylls upp fem gånger om dagen.

Reza Hazara har gått konsthögskola i Teheran och tillhört statsfinansierade konstcentret YARAT i Baku. I Vingåker upplever han att andra afghanska asylsökande bryr sig för mycket om klaner. Foto: Anna-Karin Nilsson

– Det har inte bott många shia här, tror jag, säger Fatima Abu Kamach som är palestinier från Syrien när jag frågar om Sima.

Fatimas familj har väntat i ett år och sju månader på intervju hos Migrationsverket, men funnit sig tillrätta under tiden. Sunnimuslimer från arabvärlden har ett starkt community i huslängorna. Böneledaren förklarar för oss att männen tidigare åkte till närliggande städer där moskéer med rätt trosinriktning ligger, men sedan deras gratis busskort dragits in åker de bara på helger. I garagemoskén får vi böcker på svenska som hänvisar till Islamguiden, en sajt som står det muslimska brödraskapet nära.

– Vi kvinnor ber hemma en och en i stället, säger Fatima och tar med oss till sin lägenhet för att visa.

De som är en del i Fatimas kompiskrets gemenskap har byggt upp någonting eget. De olika sträckorna på parkeringen har till och med döpts efter vilken kille som oftast hänger var.

Simas upplevelse på boendet är den motsatta. I byggnaden där kvinnorna nu ber en och en har hon gått åt andra hållet och valt att ta av sig sin hijab.

– Du börjar med att ta av sjalen, nästa gång tar du av byxorna, kommenterade plötsligt en man på gatan.

Sima hade aldrig tidigare talat med honom, men han kände redan till hennes namn. Hennes rumskamrater hade diskuterat med honom. Hon var känd.

"Det sårar mig att människor från mitt eget land är de första att såra mig här"

På en åker utanför Vingåker vecklar Reza Hazara ut hoprullade papprullar. Vad han tidigare gjort på prestigefyllda iranska konstskolor gör han nu på grova papprullar med färg från avsedd för husfasader från en målarbutik bredvid asylboendet i Flen.

I Vingåker har han placerats i en lägenhet med några killar som kommer från folkgrupperna pashtuner och tadzjiker. De vägrar se honom, som är hazar, som afghan. Reza Hazara säger att det är svårt att förklara kränkningarna för den som inte kan Afghanistans historia.

– Det är småsaker de gör. De kommer in och skakar min säng så att jag vaknar. De höjer ljudet på tv:n långt efter midnatt. Och så säger de att jag inte tillhör Afghanistan. Jag är en väldigt känslig person. Det sårar mig att människor från mitt eget land är de första att såra mig här.

Han beskriver hur de flesta kommuner placerar singelafghaner med varandra, för bättre språkförståelse, men hur det gör att skillnaderna mellan olika etniciteter blir tydligare.

– Jag försöker att inte tänka på dem som tadzjiker och pashtuner, jag försöker se dem som människor först, men de ser ner på oss hazarer.

På boendet Sima precis lämnat bad tjejer själva i hemmet. Traditionen hålls vid liv av sjuåriga Mira. Foto: Anna-Karin Nilsson

Det finns geografiska platser där geopolitik nästan går att ta på. En sådan är Baku. Shiaislam från Iran i söder, sunniislam från Turkiet i väster – och så Ryssland i norr. Det är just här Reza Hazare blir utplockad till presidentdotterns organisation YARAT, som producerar statsstödd konst för att lyfta Azerbajdzjans rykte.

Reza Hazaras liv utspelar sig just i Iran och Azerbajdzjan, med bara kortare besök i Afghanistan.

– Det är en globaliserad värld nu, varför pratar de om klaner? De säger att vi bara är från Iran. Men även om många av oss har bott där så kallades vi afghaner i Iran.

Här avbryter tolken Juma Lomani.

– Här ser vi olika på saken. Jag har i Sverige slutat säga att jag är afghan. Jag är inte afghan, jag är hazara.

Med YARAT reser Reza Hazara till Europa och Dubai och ställer ut i stora konsthallar. Han börjar visa upp målningar som speglar hazarers historia. Nu sitter han på en åker i Sörmland med sina papprullar. Sedan plockar vi upp en dator. Reza Hazara knappar fram en inscannad teckning. Den har delats från flera konton på Facebook och fått kommentarer från afghaner i hela Europa med andra etniska bakgrunder än hazarer. Teckningen heter Farkhonda.

Annons:
Annons:

– Ni vet väl vem Farkhonda var?

Han knappar fram en video från förra året där en ung afghansk kvinna misshandlas till döds efter falska anklagelser om att ha bränt en koran. En mobb fortsätter slå trots kvinnans skrik om att hon är muslim och “inga muslimer bränner koranen”. I Reza Hazares teckning har en minaret våldtagit Farkhonda medan lärda på samma bild verkar titta bort. Det är en religionskritik som dragit till sig uppmärksamhet från afghaner i hela Europa och Reza Harare menar att kritiken är starkast från pashtuner och tadzjiker.

– Jag säger inte att vårt folk inte är ansvariga för vårt eget öde men vi har alltid varit under press. Genom hela historien. Du kan se den pressen i mina målningar.

Fem gånger om dagen dyker en böneledare upp i garaget och ett varierande antal av de boende följer honom i bön. Foto: Anna-Karin Nilsson

Vem har bott i Afghanistan, egentligen?

Frågan om vem som bott i Afghanistan är känslig. Dels av asylskäl – det är lättare för Sverige att avvisa till Iran, varför många har incitament att dölja ett tidigare liv där. Dels för att det ställer frågan om Afghanistans fördrivning av hazarer på sin spets.

Även president Ashraf Ghani har tydligt tryckt på att han inte ser alla Europas asylsökande afghaner som riktiga afghaner. När han besökte Stockholm 2015 skärpte han rösten endast när han kommenterade återvändande migranter.

– Vi tar emot de som verkligen är afghanska medborgare. Inte de som kommer från andra länder och påstår sig vara afghaner, röt han under presskonferensen.

I politiskt aktiva hazarkretsar i Sverige är Anshraf Ghani och företrädaren Hamid Karzai omstridda. Båda är pashtuner.

Flera hazarer vittnar om svårigheter hos myndigheter under presidenternas styre som inte ger likvärdig hjälp till alla folkgrupper. Men bland andra folkgrupper – tadzjiker, uzbeker och pashtuner – har flera föreningar visat ett stort stöd till presidenterna och flera firade tillsättningen av Ashraf Ghani.

Javid Bashariar skämtar när han byter om till tofflor och ljusa hemmakläder i sin lägenhet i Tranås. Han skrattar åt hur kläderna skulle kunna uppfattas.

– Du ville intervjua en riktig afghan, eller?

Javid Bashariar, medarbetare på ett företag inriktat på möbeldesign, är pashtun. Tvärt emot hur många hazarer beskriver pashtunerna är han varken regeringsvänlig eller fundamentalist. Även Javid Bashariar talar mycket om Farkhondas öde. Han har märkt av hazaragruppens ökade politiska engagemang och betonar att det inte kommer specifika åsikter med att vara pashtun.

– De vill lyfta hazarers specifika situation, men livet är inte lätt för någon i Afghanistan. Många hazarer med starka åsikter om Afghanistan har inte bott där. De har bott hela sitt liv i Quetta eller i Iran, så hur kan de veta så mycket?

"Hazarerna gör vad som helst. Till och med 'hejdå islam!'"

Kabuls flygplats behöver en ny terminal. EU och Afghanistan överväger från båda sidor att låta bygga en särskild deportationsterminal. Där är det tänkt att de nya charterplanen ska landa, fyllda med människor som ofrivilligt återvänder efter att ha fått avslag på asylansökningar.

Vid en kringresande marknad i Mellansverige möter vi en av dem som storpolitiken handlar om.

En ung pashtunsk kille som precis fått avslag. Nu tänker han överklaga.

Flera i samhället där han bor påstår att han är en person som lätt hamnar i bråk med en grupp hazarakillar, som är betydligt fler till antalet. När vi för detta på tal blir han irriterad.

– Dom har ingenting att hålla fast vid. Dom gör vad som helst. Till och med "hejdå islam!”, säger han och syftar på hazarer som konverterat.

De vanligaste nidbilderna vi får höra om hazarer när vi frågar runt bland icke-hazarer är just dessa två. Att de inte skulle komma från Afghanistan och – att de alltför lätt lämnar sin religion.

Spindelmannen Yasin på ett boende i Mellansverige där Sima tidigare bodde. Yasins mamma tycker att boendet är tryggt och känner inte igen Simas upplevelse. Foto: Anna-Karin Nilsson

– De konvertiter jag träffat har alla varit hazarer som levt hela livet i Iran, säger en man, själv pashtun, som är boendeledare för ensamkommande asylsökande.

Han menar att en del konverterar av asylstrategiska skäl, men också på grund av något som han väljer att kalla "west toxification". En sorts berusning på det nya landets kultur, som inte uppskattas av alla landsmän.

I det kyrkliga Sverige märks absolut en närhet till hazaragruppen. Många församlingar, särskilt frireligiösa, har tagit sig an dem. Både genom att driva deras sak, hjälpa dem på plats och i vissa fall värva dem som medlemmar. Men därigenom drabbas också de som bara vill besöka kyrkan för starka anklagelser om att ha konverterat.

När vi är på väg för träffa en grupp hazarakillar som lärt sig språk och kyrklig kultur i en liten landsortskyrka blir alla plötsligt nervösa. Personer som är engagerade i församlingen uttrycker stark rädsla för att killarna låter sig fotograferas i kyrkan – även om deras ansikten inte syns bedöms risken vara för stor. Kyrkledningen kommer fram och rådslår om vad som kan hända. Sällan har det funnits en sådan laddning i en folktom kyrka ute på en slätt.

Några hazarakillar berättar att andra afghanska folkgrupper ifrågasätter deras relation till svenska kyrkan. Även när de bara vill besöka kyrkan för att lära känna Sverige anklagas de för att ha lämnat islam. Foto: Anna-Karin Nilsson

En av kyrkobesökarna har en svullnad runt ögat. Även på hans boende placeras afghaner med afghaner. Men så tycker vissa av afghanerna inte att de räknas som afghaner och så blir det slagsmål.

– De ville bestämma vem som skulle sova var. De tror de kan få det för att de är pashtuner, som Ghani och Karzai.

Kyrkobesökaren droppar namn på presidenter trots att han pratar om sina asylsökande roomies.

– På ramadan hämtade de hit sina kompisar så att vi var sju personer i ett rum och de skulle bestämma vem som fick sängarna. När polisen kom för att lösa bråket hade de en fördel för de kunde engelska och då kunde ingen av oss hazarer få fram vår version lika fort.

Pashtuner och hazarer bor och verkar sida vid sida i Sverige

Sveriges linje är att inte registrera etnicitet. På så sätt kan människor med tillhörighet i grupper som har djupa konflikter placeras sida vid sida på boenden, i skolor och i alla andra sammanhang.

Är den linjen rätt även när Sverige blir hem för internationella konflikter? På sätt och vis ja, menar Fatima Javed, som är ingenjör i Uppsala och hazara. Men, betonar hon, mer kunskap om grupperna behövs i planeringen för integration.

– Våra hemspråkslärare och tolkar är oftast pashtuner som lärt sig dari, eller iranier som inte förstår våra dialektala ord. Vi får väldigt sällan hjälp av någon som kan hazargi, vår dialekt av dari, trots att så många hazarer bor i Sverige.

Den första tolk hon själv mötte som asylsökande var en politisk aktiv pashtun och det skrämde henne. Fatima Javed menar att det breda afghanska föreningslivet i Sverige domineras av pashtuner, något som direkt tillbakavisas av Svenska Afghanistankommitén.

Annons:

– Vi har hazarer på ledande positioner, säger Katarina Hellgren hos SAK.

Även Javid Bashariar i Tranås protesterar mot beskrivningen att hazarer i Sverige inte lika lätt får samhällsbärande jobb. Han umgås med alla grupperingar och tycker inte att pashtuner har någon gräddfil till service i till exempel skolorna.

– Vi har själva försökt hitta hemspråkslärare i pashto, men det är lärare i dari som erbjuds.

Nordiskt samarbete kring utvisningarna till Afghanistan

Omvärldens blickar är riktade mot Syrien, mot den humanitära katastrofen och kriget utan slut. Ändå är det ett helt annat land som orsakar huvudbry hos de nordiska inrikes- och migrationsministrarna.

Nyligen höll ministrar från Island, Norge, Danmark, Sverige och Finland gemensam presskonferens om Afghanistan.

Under 2015 kom 213 000 migranter och asylsökande från Afghanistan till EU. De flesta till Tyskland och Sverige. Enligt EU-kommissionens beräkningar kan mer än 80 000 komma att återsändas. Just nu väntar 36 000 afghaner på beslut om uppehållstillstånd i Sverige.

– Vi ska utvidga vårt nordiska samarbete vad det gäller hur vi arbetar med tvångsanvisningar. Särskilt ett land där alla de nordiska länderna angelägna om att det fungerar, det är ju Afghanistan. Där det ibland går bra och i andra fall mindre bra, säger Sveriges justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

I början av oktober undertecknade EU och Afghanistan sitt gemensamma avtal om charterplanen som eventuellt behöver en helt egen deportationsterminal.

I väldigt få fall har en regeringsledare för en asylnation en nära relation med länderna hans folk självmant flyr till. Men hela Europa verkar vara i ständig förhandling med Afghanistans president Ashraf Ghani.

Allt fler asylsökande flyr inte en stat, utan från väpnade grupper och etniska konflikter. Då blir gruppsammansättningen på asylboenden av stor vikt. Foto: Anna-Karin Nilsson

Sima vet exakt var de tidigare rumskamraterna rör sig

När jag till slut hittar Sima är hon långt bort från lägenhetsboendet i Mellansverige där hon först provade att gå ut utan sjal. Efter en intensiv jakt på jobb har hon hamnat på en snabbmatskedja, och med lönen därifrån har hon råd att betala hyran för en egen lägenhet. Hennes sista sjal, randig i grått och svart och inköpt i Iran, ligger i en garderob. Hon tycker att jag ska ta med den och ha som scarf i stället.

– Vill du ha den? Den ligger bara där.

På boendet som Sima lämnat var tanken att afghanska singelkvinnor skulle få dela lägenhet. Sima som är hazara fick bo ihop med två pashtunska kvinnor. Trots att de var singlar i boendet hade kvinnorna stark kontakt med sina män och familjer – och när Sima började gå utomhus utan hijab vidarebefordrades informationen inom den pashtunska communityn i Sverige.

Sima märkte att främmande människor plötsligt visste saker om henne. Och så var det en sak till. Sima upptäckte att hennes brev öppnades. Ett misstag, lovade rumskamraterna. Tredje gången det hände insåg Sima att hon kontrollerades.

Myndighets- och domstolsbeslut fördes vidare. Män på boendet hörde skvallret om Sima och började få intrycket att hon var ett lätt byte. Stämningen var som förbytt.

Nu, flera månader senare, har Sima alltså lyckats få ett eget boende i en annan stad.

Ändå vet hon exakt var de två tidigare rumskamraterna rör sig, vilka moskéer de tillhör i Sverige. Hon vill ha det så. Hon vill ha bäst koll.

Annars kanske de får syn på henne först.