Familjen sökte vård för Linus i flera år, men han fick aldrig rätt behandling. Han hade ofta ont i kroppen, mådde illa och kräktes. Efter en tid drabbades han av ansträngningsastma.

Svåra smärtor

För tio år sedan fick han hörapparat på båda öronen eftersom hörseln var nedsatt. I december 2008 kom hörseln plötsligt tillbaka på ett av öronen, men audionomen kunde inte förstå varför, skriver familjen i sin anmälan.
Linus tvingades ofta uppsöka akutmottagningen på grund av smärtorna. Där fick han alltid diagnoserna maginfluensa eller influensa. Han skickades hem med rådet att äta Alvedon och Ipren.
– Till slut ville han inte åka in längre. Han sa "Nej, mamma de använder bara mig som nåldyna och så skickas jag hem med en Ipren", säger mamma Jeanette Wallberg i Jönåker utanför Nyköping.
I april 2008 opererades han för akut blindtarmsinflammation. Därefter var han symptomfri fram tills juli 2008. Så här i efterhand förstår familjen att det berodde på att han fick antibiotika i flytande form i samband med operationen som höll borrelian i schack.
– När han slutade med antibiotikan kom symptomen tillbaka. Han mådde ännu sämre än tidigare. Vi kände hela tiden att vi blev mer och mer nonchalant bemötta av sjukvården. Ingen trodde på oss.

Fick diagnosen astmamage

En läkare gav Linus diagnosen astmamage och sa att besvären skulle växa bort. När Jeanette berättade att hon var rädd för att en dag hitta sonen död avfärdade läkaren kommentaren.
– Han skrattade mig rätt upp i ansiktet. Två och en halv månad senare var Linus död. Men läkaren hade rätt i en sak – det var inte jag som hittade min son död, utan min man.
Sonen avled hemma i sängen den 17 februari förra året. Obduktionen visade att han hade neuroborrelia.
– Det är en kronisk inflammation i hjärnhinnorna och hjärnans blodkärl, orsakad av en tidigare Borreliainfektion. Obducenten trodde att han hade lidit av sjukdomen i flera år, eftersom skallbenen hade hunnit bli så smala av den kraftigt svullna hjärnan.
Så vitt familjen vet testades Linus aldrig för Borrelia, trots att sköterskorna på akuten ofta frågade om han hade haft någon fästing.
– Fästingar hade han en fem sex stycken varje år.
Men enligt familjen avfärdar landstinget att borrelia skulle ligga bakom sonens död.
– En chef sade att ingen dör av borrelia, säger Jeanette Wallberg.
Nu har familjen anmält läkaren och två chefer inom Södermanlands landsting till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. De vill berätta sin historia för att andra som drabbas av sjukdomen ska få hjälp i tid.
– Kan vi rädda ett enda barn så är det värt det. Läkare och sjuksköterskor måste öppna ögonen och lära sig att känna igen de här symptomen innan det är för sent.