Det är dessutom rätt märkligt att det endast blivit ramaskri på grund av att de större storlekarna saknas. Personligen känner jag många kvinnor som bara kan bära storlek 34 och som skulle kunna hävda att de känner sig minst lika kränkta av detta som de med storlek 44 som inte kan bära kollektionen. De har dock inte uttryckt något direkt missnöje i den mediedebatt som rasat mot Lindex.
I en perfekt värld skulle allt finnas tillgängligt för alla alltid, men när det gäller en testkollektion vars lönsamhet är högst osäker är det kanske inte särskilt märkligt att företaget väljer att producera den i de populäraste storlekarna.
Varför väntar sig människor över huvud taget att ett vinstfetischistiskt multiföretag ska känna någon större omsorg över människors unika önskemål och begär? Jag tror att det hänger ihop med en mentalitet som grundades under folkhemmets spädbarnsår. Då tillgodosedde folk sina klädbehov på Konsum som hade en kollektion med en enda tröja som hade varunamnet Tröja och fanns i de flesta storlekar.

Många minns kanske nostalgiskt tiden då tv bara existerade i public serviceform och Apoteket var en statlig instans som fanns för att tjäna och tillgodose medborgarnas behov.
Lindex har kanske alltid betraktats lite som den där folkhemstrygga, nästan statligt pålitliga affären som liksom är skyldiga att ge oss precis det vi vill ha. Nu försöker de plötsligt verka lite hippa och producera något exklusivt, och i mellanmjölks-Sverige där man alltid blir lynchad om man försöker vara något man inte är eller pröva en ny identitet så blir folk, inte särskilt otippat arga.
Men Lindex är inget kommunalt sjukhus och har inget ansvar att tillgodose allas behov. Tramsiga Lindex patetiska försök att göra en cool och snygg re-branding kommer naturligtvis misslyckas, deras varumärke är allt för associerat med mammakläder och akrylpolos för att lyckas med det. Jag betraktar dem som rätt löjeväckande. Så varför lägga sin energi på ilska över ett jönsigt
företags förtvivlade försök att göra något exklusivt? Multiföretagen är inga omtänksamma föräldrar som vill allas väl och det är väldigt viktigt att inte låta dem definiera vad som är normalt eller vad vi behöver.”

ISABELLE STÅHL
redaktör för
Nöjesguiden i Malmö

Läs hela artiklen på NEWSMILL