Karolina Ramqvist skriver i nya fantastiska romanen "Alltings början" att ”det är nog på många sätt lättare att vara död än att vara vuxen”.

Jag tror att det snarare är lättare att vara död än att vara ung.

I Linn Ullmanns kommande roman "Det dyrbara" pratar barnflickan Mille om att bli helt ”ny” efter sommaren. ”Det är det som är drömmen eller hur? Att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet och liksom vara helt och hållet ny?”

Nå, hur var ert sommarlov, är ni ”nya” och fräna nu?

Själv har jag förläst mig i sommar och kommer ta med mig den nya vanan att ställa klockan på en timme tidigare för att läsa innan jag går upp. Ibland har jag läst upp till åtta böcker på en vecka och oftast ett par tre stycken samtidigt. Detta gör att världen liksom tappar konturerna och man blandar ihop sitt eget liv med böckerna. Allt blir som en enda lång knarkig dröm.

Jag älskar Ann Heberleins beskrivning av sig själv som liten flicka i boken "Ett gott liv". Hon var så blyg att hon släckte alla lampor och gömde sig under sängen så att kompisen som ringde på inte skulle se att hon var hemma. Sedan låg hon under sängen med en ficklampa och läste i timmar.

I Heberleins barndom fanns en byfåne som kallades Pelle med radion. Det sades att Pelle med radion hade åkt till Lund och läst och när han kom tillbaka var han galen. Han var ”förläst”. Att läsa var något onyttigt och bara sådant som de med fula manchesterbyxor sysslade med. Ann Heberlein lärde sig att läsning var något farligt.

Ja det är det är faktiskt livsfarligt att börja läsa, för att den ena boken leder alltid till nästa och sedan är man fast och ligger där i timmar. Man måste hela tiden ha mer, ha fler böcker.

Mitt bokberoende började på allvar kring 19-20 år för innan dess blev jag bara förbannad över att alla hemska så kallade ungdomsböcker man förväntades läsa handlade om härliga saker som att komma tillbaka efter sommaren som ”ny” med en massa spännande nya erfarenheter. Värst var alla kärleksböcker av typen, tjej måste vistas hos fula kusinerna medan föräldrarna var bortresta och så visar det sig att det i grannhuset bor en skitsnygg kille och så blir de ihop och får en sommarromans med kyssar och hångel i saltvattnet. Värst är filmen Dirty Dancing. Baby kärar ner sig i mycket äldre och coole dansläraren, de blir ihop och hånglar i vattnet. ”Hon växer upp den sommaren”. Jag tror jag måste spy.

Karolina Ramqvists roman-alterego Saga för lista på hur många män hon har sex med (ofta flera samma kväll). Som 15-åring har hon haft sex med fem män varav en på en krogtoalett.

Som ung hade jag inte sex alls och kysstes aldrig. Ingen ringde, ingen kom med sina fingrar för att ta på mig. Jag ska skriva en roman som ska heta "Jag minns alla män och hur de INTE brukade ta på mig".

I många år trodde jag att sexuella trakasserier var något slags koketterande skryt.

Det var liksom mer synd om dem som INGEN vill ta på! Tyckte jag i all min enkelhet.

Men vad vet jag, alla de som får uppleva magiska somrar där de blir ihop med nån spännande kåkfararkille och blir av med oskulden på en tom salt strand och som kommer tillbaka efter sommarlovet som helt ”nya” och där blicken skvallrar om mognad och erfarenhet vet antagligen bättre än jag som vid 39 års ålder fortfarande inte kan skriva upp fem män på min sexlista.