Lina Taha, 24, är grundaren till gruppen "Honey & The bees". "Den enar tjejer från hela landet och tar upp ämnen som tjejer brukar vilja prata om som man inte kan göra bland killar", säger hon. Foto: Privat

Lina Taha, 24, är grundaren till gruppen "Honey & The bees". "Den enar tjejer från hela landet och tar upp ämnen som tjejer brukar vilja prata om som man inte kan göra bland killar", säger hon.

 Foto: Privat

Lina, 24, har skapat en mansfri zon på nätet

Publicerad

Drygt 15 000 kvinnor har bildat en mansfri zon på Facebook.

Behovet av att dela med sig av allt från sminktips till partnermisshandel och våldtäkter verkar omättligt. Gruppen växer med runt 200 medlemmar varje dag.

– Många tjejer har ingen att prata med eller skäms över sin livssituation, säger Lina Taha, 24, grundaren till gruppen "Honey & the bees".

Lina Taha saknade ett forum där många tjejer kunde få dela varandras erfarenheter, därför skapade hon den slutna tjejgruppen på Facebook i slutet av oktober förra året.

– Den enar tjejer från hela landet och tar upp ämnen som tjejer brukar vilja prata om som man inte kan göra bland killar, säger hon.

Gruppen har växt snabbt och har blivit en plats där tjejer kan skriva om till exempel smink, kläder, inredning och ge varandra råd och tips om vardagliga saker. Men kvinnorna kan också dela med sig anonymt om svåra saker som att de blir misshandlade, har utsatts för våldtäkter eller lever med hedersproblematik.

– Tanken var att skriva allt öppet, men sedan kom jag på att alla kanske inte kan gå ut med sitt namn, säger hon.

Har ingen att prata med

Behovet av att få berätta om sin livssituation, och att komma med råd och tips till den utsatta, var större än vad Lina Taha hade anat.

– Jag trodde inte att det skulle bli så populärt med de anonyma inläggen, jag får runt tio anonyma mejl per dag. Några gånger i veckan är de av den typen där man har svårare problem, säger hon.

Lina Taha tror det finns flera orsaker till varför det är så: Somliga verkar inte ha någon i sin omgivning att prata med, andra skäms över sin situation eller så vågar man inte gå ut med sitt namn av rädsla för att råka illa ut av familj eller anhöriga. Pressen över att passa in och vara som alla andra påverkar också, menar hon.

– På sociala medier ska man vara på ett visst sätt och följa normen, men bakom fasaden är inte alla lyckliga och man vågar inte vara som man är.

Som exempel nämner hon ett inlägg från en kvinna i gruppen som lade upp en bild på sig och sin familj där de såg glada och lyckliga ut. Några veckor senare hörde kvinnan av sig till Lina Taha och ville ha hjälp anonymt för att komma ifrån mannen som misshandlade henne.

Ett annat inlägg gällde en överviktig tjej. Hon ville vara anonym när hon efterlyste tips om var hon kunde köpa en viss klänning eftersom hon drog storlek XL.

Lina Taha ger oftast inte själv råd till tjejerna innan hon publicerar ett anonymt inlägg, det gör tjejerna i gruppen. Men i vissa fall kan hon svara vad hon själv skulle ha gjort i samma situation.

Hon är också förvånad över att det är så många kvinnor som lever i destruktiva relationer eller har annan problematik.

– Jag trodde inte det var så vanligt och det är inte självklart för alla kvinnor att polisanmäla om de till exempel blir slagna. Ibland behöver man pushas, säger hon.

"Rent kriminella beteenden"

Enligt psykologen Maria Farm kan bekännelsetrenden på sociala medier vara något bra.

– Många gånger känner man sig väldigt ensam om man är i en dålig relation och då kan man få stöd av andra om man inte vet var man ska vända sig. En sådan här grupp har både en positiv effekt att man vill främja och vårda den utsatta och en stöttande och peppande effekt, säger hon.

– Det kan finnas en styrka i att vara anonym också, det märker jag som psykolog. Det dröjer innan man berättar det mest förbjudna, som att man har blivit våldtagen.

Men Maria Farm ser också risker när allvarliga problem eller rent kriminella beteenden hanteras på sociala medier, menar hon.

– Det finns alltid två sidor av saker. Den goda sidan är att det är positivt att bli bekräftad och att man kan be om hjälp för att må bra. Men om någon får guida som inte är professionell kan det slå snett. Man använder ofta sin egen erfarenhet av hur man har löst ett problem men det är inte säkert att det går att tillämpa på sin egen situation och då kan det bli tokigt och man kan känna sig väldigt misslyckad.

Hon varnar också för att lekmän saknar förmåga att bedöma till exempel om en person är självmordsbenägen.

– Som professionell har man mer screeningsförmåga och det kan bli farligt om bedömningen bara sker av lekmän, säger Maria Farm.

Rådet hon ger till personer som har den här typen av forum är att alltid ha kontaktuppgifter till myndigheter och organisationer dit man kan hänvisa, som kvinnofridslinjen, sjukvårdsupplysningen, jourhavande medmänniska och polisen.

 

Fotnot: Förutom Lina Tahas grupp finns fler slutna tjejgrupper med liknande inriktning på Facebook.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag