Thomas Bodströms roll på S-kongressen är att hålla i ett ganska kort avsnitt om ungdomsfrågorna.
Och han håller sig kort.
Hans första anförande blir en hyllning till Komvux - för det var via den kommunala vuxenutbildningen som han fick en chans att komma in på juristlinjen, och sedan blev han advokat, och då ringde Göran Persson, och Thomas Bodström blev justitieminister.
– Tack Komvux, ropar Thomas Bodström.
Lennart Bodström, partiveteran och pappa, lyssnar belåtet.
– Det var ett utmärkt tal, och jag såg inget manuskript. Han talade väldigt fritt, och det tycker jag att han gjorde framgångsrikt, säger Lennart Bodström efteråt till Expressen.se.
Själva sakfrågan kan S-veteranen väl. Han var handelsminister, utrikesminister och slutligen utbildningsminister i socialdemokratiska regeringar under 80-talet.
– Jag har alltid försvarat Komvux. Det fanns ju de som sa att det inte behövdes när alla gick i gymnasiet. Men alla är inte färdiga vid 17 eller 18 års ålder, säger Lennart Bodström.
Var det så med sonen - det var mest fotboll som gällde?
– Ja, det var fotboll. Och sedan försörjde han sig väl genom att sälja varm korv och allt möjligt.
Hur sköter han sig som politiker?
– Vi har olika politikerstil. Men att hans är mycket framgångsrik, det märker jag. Men jag hade ju andra problem. 6000 ubåtsrapporter... Det slipper han i alla fall.
Som förälder, när det stormar runt sonen och alla hans uppdrag, hur tänker man då?
– Det hör till det politiska livet. Så vi tar det inte så hårt.
Kan ni prata om det i familjen?
– Det kan vi visst det. Men jag vill inte påstå att han behöver några råd. Det är kanske bättre att han klarar sig själv.
Men vad sa ni när han beslöt sig för att bli politiker?
– Ja, då blev vi ju förvånade. Men glada. Och det finns ju föreningspunkter med hans yrke som advokat. Första gången som han blev mer känd var när han var ombud för föräldrarna till de barn som brann inne i Göteborg. Och en av dessa föräldrar hörde jag säga att ”han talade till oss som en bror”. Och det var ju fint. Och jag ser ju här att han blir avbruten av applåder flera gånger.
Vad är det som gör honom populär som politiker?
– Ja, pooulär är han ju, även om han inte är någon vanlig politiker. Men det är väl ett naturligt och pålitligt sätt, hoppas jag.
Har han det från dig eller från din hustru?
– Nej, det vågar jag inte uttala mig om. Och min hustru tycker ju att det räcker med en man och en son i politiken, så hon nöjer sig med att vara medlem.
Han brukar svara väldigt bestämt nej på frågan om han kan tänka sig att bli partiledare i framtiden, vad säger du om det?
– Nej, det hoppas jag att han inte blir. Jag läser just nu Erlanders dagböcker. Där ser man att när det knackade på dörren, och någon kom in, då var det alltid ett problem som överlämnades. Det var ingen som kom och sa att ”nu ska du få höra hur bra det går”. Och partiledarjobbet har nog bara blivit värre. Så det hoppas jag att han inte blir, och det vill han väl inte heller. Nu vill han vara ett stöd för Mona Sahlin.
– Sedan har han väl väckt lite uppseende genom att till exempel träda in i styrelsen för Pysslingen. Det kan kanske vara nyttigt att få erfarenheter från flera håll.
Vad tycker du om kongressen så här långt?
– Det är första dagen som jag är här. Det ser väldigt effektivt ut. På min tid brukade vi säga att det är ingen bra kongress om inte styrelsen förlorar i någon viktig fråga. Så det får man hoppas på. Så att folk upplever att det lönar sig att komma hit.
Var inte Thomas Bodströms tal lite kort?
– Jo, säger Lennart Bodström och skrattar.
– Men Anna-Greta Leijon har ju precis varit uppe och tillrättavisat dem som talar för länge. Hon satsar på en ny karriär nu efter Skansen, Anna-Greta.