Nyheten om stjärnreportern, IB-avslöjaren och författaren Jan Guillous hemliga förflutna som KGB-agent under 1960- och 1970-talet briserade i går morse med full kraft i landets alla medier.
Leig GW Persson säger att han blev fullständigt tagen på sängen.
- Men jag är inte ensam. Han har tydligen inte sagt ett ord till någon annan heller.

Risk att han begick brott

Leif GW Persson konstaterar att det inte står ett ord om åren som KGB-agent i Jan Guillous nyligen utgivna memoarer med underrubriken "Mitt skrivande liv".
- Det hade ju annars varit en väldigt säljande nyhet. Det här måste uppenbarligen vara något som han inte velat prata om.
Polisprofessor Leif GW Persson menar att risken är stor att Jan Guillou begick brott i sina kontakter med den sovjetiska säkerhetstjänsten, även om de i så fall i dag är preskriberade sedan länge.
- Spioneri tror jag inte att det är fråga om. Med risk för att såra Jan djupt så satt han inte på några väsentliga hemligheter om vare sig försvaret eller nåt annat vid den tiden. Han hade ju inte ens gjort lumpen.
- Men det är ju ändå så att om man har kontakter med ett främmande lands underrättelsetjänst och tar emot pengar för det, så konstituerar det högst sannolikt ett brott, en variant på olovlig underrättelseverksamhet. Att han tagit emot pengar är klart försvårande, säger Leif GW Persson.

"Var en i högen"

- Och skulle man finna att det var lagligt så har han ju i varje fall begått skattebrott, eftersom jag utgår från att han inte har deklarerat för de där pengarna, säger Leif GW Persson.
- Han var i vilket fall som helst säkert klar över att han var ute i marginalen.
Jan Guillou förnekar dock bestämt att han gjort sig skyldig tll någonting brottsligt i sina kontakter med KGB.
- Naturligtvis ingenting olagligt. Det var det som var sporten, att inte gå över den gränsen, sa han i går till "Dagens Eko".
Leif GW Persson säger att Jan Guillous beskrivning av de uppdrag han inledningsvis fick av KGB, att författa harmlösa politiska analyser, sannolikt stämmer.
- Han var säkert en allmän informationsgivare eller inflytelseagent. Som journalist var han ju en i högen, i bästa fall. Han jobbade för en ganska obskyr skittidning, Fib-Aktuellt med verkligen inga mängder med läsare, och inget betydande inflytande.
Leif GW Persson säger att han också tror att Jan Guillous förklaring att han var ung och naiv och "lekte" tillsammans med sin kollega och vän Arne Lemberg åtminstone delvis är sann:
- Jan har alltid varit barnslig. Han är ju vansinnigt förtjust i sånt där hemliga klubben och ihåliga eken och att lämna meddelanden och sånt. Det måste vara hans livsluft. Han tyckte säkert det var spännande.

Bedömdes som radikal kraft

- Och sedan skulle han ha ett motiv inför sig själv som skilde honom från vanliga landsförrädare som jobbade åt en totalitär regim, för det var ju faktiskt det han gjorde. Och vad kunde då vara lämpligare än att han minsann skulle avslöja dom allihop med journalistik. Men det gjorde han ju aldrig, säger Leif GW Persson.
Om den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s motiv för att värva den blott 22-årige Jan Guillou säger Leif GW Persson:
- De bedömde väl honom som en radikal kraft som de kanske kunde ha viss nytta av. Han tillhörde ju en väldigt radikal del av vänstern och på den tiden var ju de väldigt kritiska mot Sovjetunionen. Men jag har faktiskt väldigt, väldigt svårt att se honom som en landsförrädare.
Leif GW Persson har däremot reagerat starkt på att Guillous samarbete med KGB pågick under så lång tid som fem år.
- Fem år är en väldigt lång tid. Man kan nog förutsätta att det var fler uppdrag och fler utbetalningar än han vidgått nu. Annars hade man ju lagt ner för länge sedan.
Leif GW Persson säger om Jan Guillous framträdanden i media det senaste dygnet:
- Han beter sig väl ungefär som alla andra som har hittats med brallorna nere, han vidgår saker så länge de inte är allt för drabbande.