Det är strax efter mellis på förskolan Ekbacken i Kungsängen norr om Stockholm. Tyra stojar med bästa vännerna Oliver, David, Ida, Emma och Sara.
Efter drygt nio månader har Tyra sakta börjat bli den glada tjej som hon var tidigare, innan det hemska hände.
- Det är väldigt mycket tack vare kompisarna. Att ha dem omkring sig är trygghet för Tyra, säger mamma Johanna Henningsson.
Men just i dag Tyra är lite dämpad. Hon fick inte vara med sina kompisar på förmiddagen.
Då kom personal från Lillsjöns grundskola, som ligger strax intill, på besök och pratade med barnen om skolstarten i höst.
Alla Tyras kompisar fick var sitt kuvert med en teckning och ett brev från sina blivande faddrar i Lillsjöskolan.
Det fanns inget brev till Tyra. Hon fick vara ute och leka med de mindre barnen i stället.
Alla Tyras vänner har fått plats i Lillsjöskolan. Tyra har som enda barn i förskolegruppen placerats i Bergaskolan, ett par kilometer bort.
I drygt en månad har Tyras pappa Anders Henningsson gång på gång vädjat till bildningsförvaltningen i Kungsängen och de lokala politikerna i bildningsnämnden att låta Tyra få börja skolan tillsammans med sina bästisar. Men det har varit kalla handen.
- Ingen vill lyssna, säger Anders.
Han är yrkesofficer med flera utlandsuppdrag bakom sig. Han är inte typen som gnäller.
- Men det här kan bara inte vara riktigt, säger han sammanbitet.

Hade väldigt ont i magen

Vid köksbordet i villan i Bro berättar Anders och Johanna Henningsson sin historia.
Det var i början av juli i somras. Anders och Johanna hade skickat barnen Tyra och lillasyster Leia, två och halvt, till mormor och morfar i Mora. Familjens nybyggda hus i Bro var nästan klart. Anders och Johanna behövde bara några dagar för sig själva för att ställa i ordning inför flytten från Sylta ett par kilometer bort.
Då ringde Johannas mamma och berättade att det hänt någonting. Leia hade väldigt ont i magen. Mormor berättade att de varit tvungna att åka in till akutmottagningen i Mora. Läkarna skickade henne direkt vidare till Falu lasarett. Anders och Johanna kastade sig i bilen och åkte dit.
- Jag kände nästan inte igen henne när vi kom fram. Hon var så svullen. Men jag såg att hon blev glad över att se mig, säger Johanna.

Vården räckte inte till

Leia hade drabbats av Ehec-förgiftning. Ehec är mag- och tarmbakterier som i sällsynta fall kan leda till följdsjukdomen HUS, som kan slå ut njurarna.
Läkarna var ändå optimistiska.
- Hon kommer inte att dö, sa de flera gånger, säger Johanna.
Men Leias tillstånd försämrades snabbt. Hon skickades med ambulans till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.
På Ekbackens förskola har Tyra funnit tryggheten hos alla sina kompisar. Här leker hon med David, Ida, Emma, Sara och Oliver. Foto: Tommy Pedersen  Men världens bästa specialistvård räckte inte till. Anders och Johanna tvingades maktlösa se på medan Leia blev allt svagare.
Anders berättar hur Leias kropp krampade, hur hennes händer grep efter något i luften. Anders höll hennes hand. Leia tog ett hårt tag om hans lillfinger.
- Hon sa till mig "Pappa, lämna mig inte", säger Anders.
Anders säger att han lovade. Han höll om henne.
Tyra kom till sjukhuset med sin mormor och morfar. Tyra hade med sig en leksakshund till sin lillasyster.
Men när hon kom in i rummet där Leia låg vågade hon nästan inte titta på henne, bland slangar och sjukhussaker.
- De har alltid varit oskiljaktiga. Förskolefröknarna brukade skämta om det, säger Johanna.
Leia älskade sin storasyster över allt annat.
- De delade allt. Fick Leia ett kex så gav hon alltid Tyra halva, säger Johanna.

"Lovat att inte lämna henne"

På eftermiddagen sa läkarna att Leias tillstånd var stabilare. Hon hade fått morfin. De trodde fortfarande att hon skulle klara sig.
Men vid 17-tiden fick Anders och Johanna plötsligt beskedet att Leia måste opereras.
Timmarna gick utan besked. För Anders och Johanna var det fortfarande som ett enda töcken av rädsla och förtvivlan.
De låg bredvid varandra på en smal soffa och väntade.
- Ingen av oss är religiös, men jag bad hela natten. Jag bad att Leia skulle få leva ett par timmar till. Att hon inte skulle dö när vi inte var där. Att vi skulle få se henne en gång till, säger Anders.
Klockan ett fick de besked att operationen var klar. Leia hade klarat ingreppet, men det var för sent att rädda hennes liv.
Ehec-infektionen och följdsjukdomen HUS hade lett till en kraftig blödning inne i Leias huvud. Hon var för illa skadad. När Anders och Johanna fick komma in till sin dotter var det bara respiratorn som höll igång hennes andning.
Anders och Johanna satt vid sin dotters sida timmarna som följde. Höll om henne. Fem minuter i fem på eftermiddagen torsdagen 3juli dog Leia.
Vårdpersonalen ville göra i ordning i rummet och bad Anders gå ut så länge.
Anders vägrade.
- Jag hade ju lovat henne att inte lämna henne. Jag kunde inte göra det, säger Anders.
Läkarna lät Anders stanna kvar med Leia, medan Johanna tog hand om Tyra.
Anders klädde av Leia. Han tvättade varsamt hennes kropp och hennes hår. Han satte på henne den nyköpta prinsessmorgonrocken och tofflorna som skulle ha väntat på henne i hennes nya rum. Han satte på henne hennes halsband och hennes örhängen med små guldhjärtan. Sen kammade han hennes hår.

"Jag var så stolt över henne"

Anders bytte till nytvättade sängkläder i sjukhussängen. Sedan bäddade han ner Leia.
Han gick för att hämta Johanna och Tyra, men kom bara ut på parkeringen innan benen vek sig och han föll ihop gråtande på asfalten.
Dagen efter höll familjen en minnesstund på sjukhuset. Anders läste ur Leias favoritbok, Katerina Janouchs "Ingrid och bacilluskan", om en liten flicka som drabbas av en bacill, men som blir frisk igen.
- Vi läste den så ofta. Jag ville läsa den för henne en sista gång, säger Anders.
Tyra sjöng alldeles själv Leias favoritsång om Pippi Långstrump.
- Jag var så stolt över henne, säger Johanna.
Anders kunde inte släppa sitt löfte till dottern. När kistan med Leia skulle köras hem till Mora för begravning fick inte bilen köra i väg förrän Anders öppnat dörren och viskat till Leia där inne vad som skulle hända.
- Jag berättade för henne att vi skulle åka till Mora och att hon inte var ensam. Jag sa att jag skulle köra precis bakom henne hela tiden, säger Anders.

Gått hos barnpsykolog

Nio månader senare är mamma Johanna fortfarande sjukskriven.
I den nybyggda villan i Bro står Leias rum kvar orört, mitt emot storasyster Tyras.
- Jag sitter här inne nästan varje dag och pratar med Leia, säger Johanna.
På en stege i hallen hänger Leias vita midsommarklänning.
Anders och Johanna säger båda att vissa dagar varit nästan omöjliga att ta sig igenom.
Men Tyra har sakta börjat bli lite av den glada tjej hon var förr. Hon har gjort en egen liten Anders och Johanna Henningsson förlorade tvååriga dottern Leia förra sommaren. Nu kämpar de för att deras andra dotter, Tyra, ska få gå på samma skola som sina kompisar. Foto: PRIVAT grav åt sin lillasyster i trädgården. Hon har ett hål i väggen i sitt rum som hon säger att hon kan prata med sin lillasyster genom.
- Hon säger att hon lärt sig änglaspråket, hon vill lära oss det också, säger Johanna.
Tyra har gått hos en barnpsykolog, men Johanna och Anders säger att den största tryggheten ändå har varit kompisarna på förskolan Ekbacken.
- Det var självklart att vi skulle låta henne gå kvar där även om vi flyttade en bit bort. Barnpsykologen rådde oss starkt att inte ta ifrån henne den tryggheten, säger Johanna.
- De är ett litet gäng som hängt ihop ända sedan de började dagis.
För familjen och för deras barnpsykolog var det självklart att Tyra därför också skulle få fortsätta vara tillsammans med sina bästisar när barnen i höst flyttar över från förskolan Ekbacken till sexårsverksamheten på Lillsjöskolan strax intill.
Alla Tyras kompisar fick plats där. Men inte Tyra.

Flera samtal med rektorn

På köksbordet hemma i familjens villa ligger beskedet från Lillsjöskolan:
"Ni har ansökt om plats i Lillsjöskolans förskoleklasser höstterminen 2009. Tyvärr måste jag meddela att ni inte kommer att kunna erbjudas plats i Lillsjöskolan."
- Jag har pratat med rektorn flera gånger, men det enda svaret vi får är att skolan inte kan ta hänsyn till alla föräldrars speciella önskemål, säger Anders Henningsson.
På bordet mellan oss ligger också intyget från psykologen och psykoterapeuten Ulla-Karin Wahlgren som slår fast att "Tyra har ju gått på Ekbackens daghem i Kungsängen hela tiden och kamraterna där har blivit ännu viktigare för henne efter systerns död. Jag finner det därför av yttersta vikt att dessa relationer inte avbryts i samband med skolstarten utan att Tyra beredes plats i Lillsjöskolan i Kungsängen där kamraterna från daghemmet skall gå".
Men varken intyget eller en namnlista som många föräldrar och grannar skrivit på har spelat någon roll för skolförvaltningen och politikerna i bildningsnämnden.
Anders säger att han och har försökt berätta för Tyra.
- Men hur förklarar man för en femåring att någon bestämt att hon inte får vara med sina kompisar längre?
Anders säger att han fortfarande hör Leia när hon ber honom att inte lämna henne ensam.
- Jag tror att hon sitter där uppe och ser på allt som händer. Det känns som att om jag inte gör allt jag kan för Tyra så kanske lillasyster också blir besviken på mig.