ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Läs hela brevet

ANNONS:
Läs mer
Visa flerVisa färre
"Hej, Jag sitter på ett av Svenska Kriminalvårdens rätt nyöppnade Tukthus, känner att jag vill berätta för någon vad som händer här. Tycker själv att utvecklingen är oroväckande. Jag har ju förstått att vi har kommit förbi det där med vård för länge sen, nu är vi inne på renodlade bestraffningar inom vården. Och jag kan förstå att det är åt det hållet tankebanorna går faktiskt, men vad säger ni om jag säger att det slår tillbaka mot ER? Jag förstår om Svensson tycker att mördare och andra våldsbrottslingar ska lida för vad de gjort, det är ju lite åt det hållet vindarna blåser där ute. Men hur är det NI vill ha ut oss igen? Vi som har tidsbestämt straff....vi som SKA ut igen... Jag förstår att ni känner er trygga när jag som nydömd får 9 års fängelse och låses in i en luftbubbla i ett betongblock, då är problemet löst då har systemet funkat... Men nu är jag snart ute igen, åren gick fort...skulle det inte vara intressant att veta ifall jag nu är vårdad, rehabiliterad, likadan eller värre när jag släpps ut 2005? Ni som kände er lättade när jag kördes bort i transportbilen...hur känns det nu? Hade ni glömt bort mig, era lösta problem? Här är jag, och jag kan berätta lite om mig och vad som händer runt mig. Jag sitter sedan 14 månader tillbaka på en S.K. I-avdelning, en avdelning för särskilt krävande intagna, det låter väl speciellt kan man tycka. Jag har suttit på det här straffet sedan -99 och har tydligen kvalat in i skaran av särskilt krävande. Jag fick den placeringen direkt när dom här avdelningarna öppnades, när dom behövde fylla upp dom. Här sitter vi P20-placerade (isolerade alltså), P20-beslut ska fattas var tionde dag så vi får ett papper (samma kopia) med jämna mellanrum där det står om beslutet om denna publicering. Ja, det är väl inte mycket att säga om det...vissa människor kanske måste hållas isolerade. Men det stannar inte där, vanliga isoleringar finns ju redan överallt så vad ska vara så speciellt på S.K.I? Här har dom suttit och tänkt ut vad en människa behöver för att må bra under en långtidsisolering och tagit bort det, varför? För att här ska vi inte må bra säger dom ha ha ha. Jag förstår tankebanan, jag gillar ju själv vedergällning så jag fattar hur ni tänker. Det är klart jag ska må dåligt, jag sitter ju i fängelse! Så vi får två små inplastade matportioner (skolmatsvarianten) per dag, ingenting att äta efter 16.00 och ingen möjlighet att köpa mat, bröd eller nåt sånt. Dom har alltså gjort en helt egen kiosklista för oss på S.K.I där dom tagit bort allt det nyttiga ur sortimentet, allt man kan äta sig mätt på. Så även fast det finns för resten av fängelset så finns det inte för mig. Sitter man länge isolerad så behöver man fysisk aktivitet, det är bevisat genom olika, så jag gör så gott jag kan i cellen. Meningen är säkert att jag ska vara så uttråkad att jag börjar ångra mig, kanske till och med bli så avskräckt att jag ändrar mig, kanske rent av så knäckt att jag aldrig vågar sätta mig i den här situationen igen...kanske. Jag har alltså suttit isolerad så här i 14 månader, somnat hungrig på kvällen, vaknat förbannad på morgonen och hatat mig igenom dagen...ångrar inte ett piss! Har lärt mig mer om mig själv och min mentala styrka än jag trodde att jag kunde, finns INGET ni och era pissiga avdelningar kan göra för att rubba min balans...ni kom inte ens nära ha ha ha. Första tiden man sitter isolerad försöker man hitta sin rytm i vardagen, man vet inte riktigt vad man ska göra ibland...det kan bli lite tråkigt ibland... Efter nån månad har man hittat en schyst rytm, ett slags rutin. Går upp klockan 11-12 så där, kollar lite på TV, gör några armhävningar, käkar lunch, går på promenad, gör några armhävningar till, duschar, kollar på TV, läser tidningen, gör armhävningar, glor på TV och somnar. Tiden går bra...medans månaderna går så utvecklar man sitt dagliga schema hela tiden. Jag tittar som sagt inte på TV...jag tänker mycket. Så efter 14 månader ensam i min cell har jag hunnit tänka många tankar, från många vinklar och kommit fram till en del saker. Till slut hittar man saker som man gillar att tänka på och andra saker som man inte gillar att tänka på...givetvis. Så vad tror ni att jag som sitter för grova våldsbrott tänker på, jag som är 28 år, sitter inne för 5: e gången nu. Vad rör sig i mitt huvud? Jag som har hittat min styrka här inne... vad är förresten min styrka? Jag har märkt att när jag tänker på dem jag älskar och allt jag saknar så blir jag nedstämd, då går tiden sakta. Och eftersom jag inte kan plocka fram en bra bok eller mitt Playstation när jag är rastlös så måste ju tankarna vandra nånstans...vet ni vad som får min tid att gå? När jag tänker på dom som såg till att jag hamnade här, när jag tänker på folk som har gjort mig något...människor jag hatar. Så kan jag gå fram och tillbaka i cellen i timtal, bara gå igenom i huvudet vad dom gjort mot mig, varför dom gjorde det och vad jag vill göra för att ge igen. Det är lättare för mig som är van att lösa mina problem våldsamt att hantera hat och ilska än kärlek, saknad och förtvivlan, dom kan jag liksom inte riktigt ta på. Jag vet vilka jag hatar, jag vet hur jag ska hantera det...det är något jag kan. Jag har trots allt suttit inne mest för våldsbrott...jag känner och agerar. Så är jag. Och som tur är så väljer vi våra tankar (oftast), är man stark psykiskt så kan man det i alla fall...tack gud för det. Så här går jag alltså efter 14 månader i kriminalvårdens tukthus och har utvecklat både mina tankar och mitt dagliga schema. Känner själv att jag börjar bli smått isoleringsskadad...bra tycker ni, då börjar väl vården ta då! Vänta tills nu får höra hur det yttrar sig i stället, dra slutsatser sen. Jag känner mig starkare och starkare i mig själv, behöver ingen. Jag har ett fullproppat dagsschema inne i min cell, hinner knappt skriva brev faktiskt ha ha ha ha. Jag tränar maniskt i fyra timmar om dagen, medans jag tänker. Känner mig i fysisk toppform trots att jag ofrivilligt har tappat 10 kilo på deras svältdiet. Går fram och tillbaks ett par timmar och tänker, kollar på Simpsons, tänker, ringer ett samtal...tänker osv. Ja, du fattar vad jag menar. Jag mår bra med mig själv. Jag känner mig störd när någon kompis i korridorerna ropar, vill vara själv. Har inget att säga när jag ringer till dom jag tycker om, känner mig som om jag står på en scen inför en publik när dörren öppnas och 4 plitar ska ge mig maten, vill att dom ska stänga dörren. Tittar efter hånfulla leenden, lyssnar efter sarkastiska kommentarer, misstänker himlande med ögonen bakom ryggen...klappar till direkt om jag tar dem på bar gärning! Har slagits med plitarna ett antal gånger under den här tiden och väntar dagligen på nästa gång. Dom börjar fatta hur jag funkar och lämnar mig i fred, eller så håller dom på bakom ryggen...vad vet jag? Jag glömmer inte detta, jag mår bra men jag vet att det dom gör inte är ok. Min granne har suttit här längre än jag, han går inte ut ur cellen...24 timmar om dagen...ingen promenad, ingenting. Jag känner att jag börjar bli socialt störd, men mår bra i det...hur friskt är det? Om jag känner mig besvärad av att någon vill prata genom celldörren i några minuter hur ska jag då kunna ha ett fungerande liv med familj när jag muckar? Om jag tänkt timtals dagligen på er där ute som jag HATAR, dödat er på alla tänkbara sätt i taken och grävt era gravar i tusen olika drömmar...hur ska jag bara lägga det åt sidan sen? Ni tvingar mig att tänka men kan inte styra mina tankar... Jag säger som så, halva svenska folket skulle ligga i fosterställning om dom såg mina tankar, andra halvan skulle flytta härifrån... Jag är bara en av många, jag vet inte vad som snurrar grannens huvud...han och jag stör inte varandra. Men jag kan tänka mig. Jag har som sagt snart gjort 9 år, det kanske är jag som blir din nye granne. Har du lite socker jag kan låna då? Ha ha ha. Med den utvecklingen som är nu så kommer ni få ut en massa socialt rubbade, isoleringsskadade, våldsbrottslingar som blivit psykiskt våldtagna av sina egna tankar under långa tider och som dessutom säkert är mer angelägna att inte åka fast lika lätt igen, nu när dom vet att det blir svältdiet på S.K.I. Jag hoppas att det blir någon du tycker om som hamnar i vägen för biltjuven som gör vad som helst för att komma undan snuten, att någon du tycker om får betala priset då nån söndervårdad desperat jävel tar chansen att skjuta sig loss från polisen mitt i stan. Jag hoppas att det är DU som tar en biltjuv på bar gärning i ditt eget garage som är isolskadad, påtänd, psykotisk och kåkrädd. Jag hoppas att det är DINA barn som råkar vara i en lägenhet som jag kommer till. För om det blir ett slagsmål, det är lätt hänt, och någon kanske slår i skallen och råkar dö...inte omöjligt. Men om jag då som redan dömd, väntar ett längre straff på S.K.I så lovar jag dig att jag dödar den i lägenheten som jag vet inte kan hålla tyst. DINA barn. Och nu till det roliga...ni skattebetalare ger kriminalvården 5000 kronor per dygn för bara mig ha ha ha vi är dyrast i landet. För vad? Skattebetalarna åker på en fet blåsning här... För det första, OM ni väljer att våldta folk psykiskt och plåga folk inom svensk kriminalvård så se till att vi inte kommer ut bland er sen. För det andra eftersom jag ändå ligger hungrig och inte har nån yttre stimulans alls så måste det väl gå att hitta en billigare lösning att hålla mig så? Personligen så tror jag att om man nu ändå ska lägga ut så mycket pengar på en grupp grova brottslingar inom kriminalvården så kanske det vore bättre att ge folk utbildningar, kurser av olika slag (typ föräldrakurser osv) Se till att det finns ett stort sortiment av böcker. Ska vi sitta isolerade i årtal så kanske man ska uppmuntra familjeliv, skola och annat som passar in i samhället. Bara isolering är kraftigt skadligt, bevisligen! Sen spelar det ingen roll om du har en massa saker att göra för att fördriva tiden, du blir skadad psykiskt. Ta då folk som redan är våldsamt lagda, vana vid bestraffningar och har svårt för att böja sig....ta bort allt de kan fördriva sin tid med, lämna dom ensamma med sitt hat, sina tankar och demoner i ett par år ha ha ha där har du din mardröm...din sons baneman, han du läser om i tidningen och önskar att du slipper träffa. Om jag hade kunnat plocka fram mitt Playstation när jag får tråkigt, eller kunde ge mig in i böckernas värld när jag behövde en paus...om jag kunde lägga ner min energi på nån utbildning så kanske jag inte hade tänkt så mycket på dom där ute som jag tycker har gjort mig något, folk som med sannolikhet redan glömt mig. Vem vet, jag hade kanske glömt dem också, i alla fall fått distans till det som hänt för så många år sedan...nu har jag i stället gått igenom alla svek, förräderi, besvikelser och illgärningar dagligen. Jag förstår om du bara vill bläddra vidare, låtsas att jag inte fanns...ruska på skallen och tycka att jag smäller. Men jag finns, mina tankar finns, och nästa år är jag ute bland er. Nånstans ska jag bo, kanske i ditt hus. Jag personligen skakar av mig alla patetiska försök att kuva mig, skrattar högt åt era planer att knäcka mig...ni har bara visat mig min styrka. Jag fokuserar mig på mitt muckdatum, allt däremellan går jag igenom utan att böja nacken...jag har spräckt er planering. Plitar har kommit till mig och sagt att dom här avdelningarna inte är gjorda för såna som mig, för oss som skiter i vad dom gör och som hånler åt deras metoder. För hittar jag nån av dom ute sen så vet jag inte vad jag gör...vet dom det? Det borde dom väl fatta...annars lever dom i en fantasivärld, hela min existens vittnar om våldsbrott. Önskar att jag fått hjälp att hitta nån slags balans i stället. Så, nu vet ni hur min vardag ser ut och vad 5000 kronor av era skattepengar går till var dag, det går till att ruffsa till mig lagom till muck. Vi ses där ute. Ps. Och kriminalvården vet själva att det dom gör är fel för dom blåljuger om dom här avdelningarna till JO och medierna. Och alla som frågar ha ha ha. Det är bara ett bevis för mig att dom det med illvilja. S.K.I HALL Tukthuset Men det bli bakslag
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
REBECCA STELLA SIMONSSONS BLOGG
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: