Madicken: Expressen var först med avslöjandet. Tycker du sammantaget att Expressen bevakning har varit juste?
Jan Guillou: Proportionerna har varit enormt överdrivna. En del har varit juste och en del har varit ojuste.
Johan Holmberg: Arne Lemberg uppgav för Säpo att du själv betecknat dina KGB-förbindelser som olovlig underrättelseverksamhet . Hur såg du egentligen på dina kontakter vid den aktuella tiden?
Jan Guillou: Arne Lemberg hade ytterst dimmiga juridiska begrepp. Själv ansåg jag mig vara säker på att jag aldrig begick lagbrott.
Gotiska Klubben: Hej Janne! Under dessa fem år, hur många ggr mötte du KGB?
Jan Guillou: Omöjligt att komma ihåg exakt. Förmodligen 25-30 gånger.
stefan i gnesta: Varför har du inte sagt någonting om detta under alla år om det nu skulle ha varit ett journalistiskt scoop du var ute efter?
Jan Guillou: Scoopet misslyckades. Därefter gick det bättre med mina scoop. Och den här historien föreföll både föråldrad och hopplös.
Sture Q: Finns det något mer vi borde veta om dig som ännu inte avslöjats? Vilka andra lik har du i garderoben?
Jan Guillou: Jag tror mig inte ha några lik i garderoben. Men vad vet man? Fullt klart är att Expressen och jag bedömde KGB-historien helt olika.
Anders finlands: Hej Jan.Det är ju lätt att vara efterklok men övervägde du nånsin att ta med rysskontakten i din nyss släppta bok ? Den pågick ju ett antal år ändå.Det hade väl inte blivit ett sånt jäkla rabalder som det nu blev,pubicitet behöver du väl ändå inget mera av ,eller ? Vill gärna se dig intervjuas i rutan om hela storyn,törs du så vore det starkt av dig ! Svenskarna gillar ju dig och hittils ger du oss bara fragment av storyn.Drevet går,stå på dig Jan !
Jan Guillou: Jo jag vägde saken fram och tillbaka. Det slutade med ett tiotal rader där jag sa att mer finns inte att säga om denna sak. Jag tyckte att det var en invecklad sidohistoria och att jag redan bekänt tillräckligt med ungdomssynder. Men du har alldeles rätt i att publiciteten på det här sättet blev mer plågsam.
Mattias Anderss: Expressens chefredaktör Thomas Mattsson beskriver avslöjandet som "en personlig tragedi". Hur ser du på den beskrivningen?
Jan Guillou: Ryktet om min död är än så länge betydligt överdrivet.
Peter: Vill du att stasiarkivet skall öppnas? Vad tror du det står om dig där?
Jan Guillou: Ja det vore väldigt intressant. Jag vet vad som står om mig, att jag är en hopplös maoist som det inte är någon mening att ha kontakt med.
Pelle S: Har du fått någon form av ersättning från andra underrättelsetjänster, vilka?
Jan Guillou: Nej.
Tommie Wicander: En 23-årig scoopkåt ung journalist som ville leka med de stora grabbarna, läs KGB, blir 40 år senare hudflängd och utpekad som spion. Är det nyhetstorka för svenska journalister eller är det ett sätt att ge igen för att du lyckats så bra?
Jan Guillou: Sakens enorma proportioner har två förklaringar. Den ena handlar om min ställning i journalisthistorien, den andra handlar om journalisternas skadeglädje.
Kim "ZEKE: Tjenare Janne. Jag tycker det är strångt gjort av dig att gå ut och berätta vad som har hänt. Det som har hänt har hänt för länge sedan. Och ALLA är värda en annan chans eller vad tycker du? Stå på dig jag är på din sida
Jan Guillou: Tack för ditt stöd men Thomas Bodström håller inte med dig.
Hr Ober: Tror du att du framgent har någon som helst legitimitet’att kritisera politiker och och affärsmän som har skelett i garderoben när du nu själv påvisats ha kontakt med en främmande underrättelsetjänst i fem år utan att anse att detta varit av vikt för någon att veta i 40 år?
Jan Guillou: Min journalistiska karriär handlar om vad jag gjorde från 1973, inte vad jag gjorde före 1972. Mord preskiberas efter 25 år.
CW: KGB-affären är en storm i ett vattenglas, skit i den. Blir det några fler Hamilton böcker av din fantastiska skrivarbegåvning?? Jag mår ju dåligt om jag inte har någon spännande CGH bok att se fram emot!!
Jan Guillou: Några fler Hamiltonböcker kan jag inte se just nu, men jag ska försöka skriva några andra romaner
James Goldfinge: Vad svarade du när Gergel frågade dig, om Sverige hade nån motsvarighet till KGB eller CIA? (försök att minnas)
Jan Guillou: Gergel visste enormt mycket mer om svensk underrättelsetjänst än vad jag visste, nämligen ingenting. Mina kunskaper på området kom långt mycket senare.
kjell: kommer du att ställas inför rätta,och dömas.
Jan Guillou: Nej, därför att jag aldrig begick något brott i det här sammanhanget.
Mathias N: Var det KGB som fick Lemberg skjuten efter han skvallrat?!
Jan Guillou: Nej garanterat inte. KGB visste för övrigt lika lite som jag själv att Lemberg hade skvallrat.
Gunnar: Var och i vilken befattning gjorde Du Din värnplikt innan man upptäckte att Du var fransk medborgare?
Jan Guillou: Underofficerutbildning vid flottan i Karlskrona.
Lena: Hur mår du efter allt ståhej. Det måste vara otroligt jobbigt att få samma frågor om och om igen. Att dessutom försvara sig för något som hände för så länge sedan. Eftersom du är journalist själv kanske du klarar det bättre än någon annan skulle göra. Hoppas det.
Jan Guillou: Eftersom jag är journalist måste jag respektera mina kolleger och svara på alla frågor så sanningsenligt jag kan. Men efter fyra, fem dagar och tusentals upprepningar börjar det gå runt i huvudet.
Stefan Lu: Du tar oftast till taktiken att (aktivt) inte bemöta svaromål när det kommer besvärande motbevisning/alternativa påståenden som relativt enhetligt visar att du inte varit sanningsenlig? Varför bemöter du inte när du beslås med falska uppgifter?
Jan Guillou: Det gör jag hela tiden, men då publicerar inte journalisterna mina svar. Mina kolleger vill ha mig att säga dumma saker, inte kloka saker.
Tempelriddare: Gerger han ägnade sig alltså åt ingenting i månag år, från ditt perspektiv sett. Är dom inte alltid väldigt väl utbilddade och tränade med åratals erfarehet när dom blir chef för KGB på en ambassad?
Jan Guillou: Jo naturligtvis, men ur Gergels perspektiv måste det ha varit frågan om att värva ett framtidhopp, snarare än att ösa ur en und frilansjournalists väldiga kunskapsförråd.
Daniel: Ångrar du idag att du hade kontakter med KGB ? Även om det endast var i journalistsyfte.
Jan Guillou: Nej inte alls, ambitionen vällovlig. Men jag ångrar att jag inte tog kontakt med SÄPO, då hade allt varit okej. Men det hade jag ingen aning om vid den här tiden.
Hammarström: Vad betyder begreppet landsföräderi för dig och vad anser du om landsförädare?
Jan Guillou: Lagens strängaste straff för den som samarbetar med fienden, särskilt under krigstid.
Micke: Förstår att det måste vara extremt påfrestande att vara i negativa artiklar i hela svenska media. Har du tänkt tanken att flytta utomlands?
Jan Guillou: I så fall till Norge, men där skulle det bli samma sak. Jag har varit ute i storm förut, även om den här nog är värst.
Johan Gunnarsso: Anser du att IB avslöjandet är lika naivt som dina kontakter med KGB ?
Jan Guillou: Verkligen inte. IB-avslöjandet är en milstolpe i den svenska moderna historien.
Charlotte af Us: Om du skriver en bok om drevet mot dig kommer du då använda dig av ditt riktiga namn - eller blir det en absolut sista "Hamilton" kanske?
Jan Guillou: Jag ska inte skriva någon bok om drevet mot mig. Läsekretsen vet på förhand att jag inte tycker om saken.
Lars-Erik: I dina memoarer berättar du att CIA försökte värva en SR-journalist. Detta resulterade 1976 i ett större reportage. Varför ledde inte dina möten med KGB till någon motsvarande story?
Jan Guillou: Därför att CIA gick mycket fortare fram. Den person jag fick tag i hade redan förvandlats till spion och lagbrytare.
stefan i gnesta: Är du orolig för att det kan finnas dokument i något ryskt arkiv som du inte vill skall komma allmänheten tillkänna som handlar om din kontakt med ryssarna?
Jan Guillou: Ja i all synnerhet i så fall någonting som jag själv har glömt. För då skulle jag tvingas börja förklara varför jag "ljugit".
Andreas: Diskuterade du IB-avslöjandet, och i så fall på vilket sätt, med någon från KGB?
Jan Guillou: Nej och skälet är enkelt. Så fort jag fick upp IB-spåret avbröt jag för alltid alla kontakter med KGB. Anledningen till det är uppenbar. Minsta antydan att KGB skulle varit inblandad i IB-avslöjandet skulle ha förfärlig för mig - och ironiskt nog också för KGB.
Erik: Varför har du aldrig deltagit i en paneldebatt mot Gunnar Ekberg?
Jan Guillou: Jag har aldrig fått erbjudandet och jag förstår inte vad vi skulle "debattera". Gunnar Ekberg är precis inte något ljushuvud.
Inger: Saken har fått stora propotioner p g a din journalisthistoria. Hur betrakter du den. Tacksam för förtydligande.
Jan Guillou: Det har jag just försökt förklara på 465 sidor i min bok "Ordets makt och vanmakt".
Mango: Kan du bli åtalad för något av detta nu?
Jan Guillou: Nej absolut inte och inte ens för 40 år sedan. SÄPO kände ju till historien redan från början.
Göran Erlandsso: Dina böcker har ju rätt ofta om figurer ur denna spionvärld. Har du använt Gergel som förebild i någon bok? MVH/Göran E.
Jan Guillou: Nej, men kontakterna med Gergel bidrog till att öka mitt studieintresse på området och med tiden blev jag rätt kunnig. IB-affären gjorde i också sitt till. Så skapades förutsättningarna att skapa spionromaner.
Vargen i Värmla: Har du lagt alla korten på bordet, eller är det annat som kanske kommer fram sen? För min del tycker jag inte detta är något att rota i, gjort är gjort, lycka till!
Jan Guillou: Jag har under de senaste dygnen inte gjort annat än att lagt kort på bordet, i förhör med hundratals kolleger. Från när och fjärran.
Juridiskt intre: Att ta emot pengar från ett annat lands underättelsetjänst - detta oavsett vad man gjort dem för tjänst - fullt medveten om var pengarna kommer ifrån, är detta inte en olaglig handling ?
Jan Guillou: Nej. Möjligen ett skattebrott. Jag har sedermera ytterst generöst kompenserat skattemyndigheterna.
Sven Johansson: IB jagade ju kommunistiska infiltratörer, som rapporterade till KGB . Var det KGB som tipsade dig om det? Dvs var det på deras uppdrag du avslöjade IB ?
Jan Guillou: Se svaret ovan.
mikael olsson j: din trovärdighet? HUR SER DU PÅ DEN?
Jan Guillou: Det har på senare tid varit många som velat torpedera den, med viss framgång skulle jag vilja tro. Rättvist tycker jag förstås inte att det är. Min trovärdighet borde bygga på vad jag har gjort efter 1972.
Elin, högskolan: tjena Jan. Vi håller på med en kvalitativ undersökning om just dig och situationen du hamnat i. Varför avslöjas detta just nu och inte tidigare? Och vad är det egentligen som har avslöjats?
Jan Guillou: Vad som har avslöjats är att jag 1967-1972 hade en förbindelse med KGB i syfte att göra det stora scoopet, vilket jag skändligen misslyckades med. Varför det avslöjas nu vet jag inte.
Åsa: Har du någon gång känt dig hotad av KGB? Finns det andra säkerhetstjänster som hotat dig genom åren, i så fall vilka?
Jan Guillou: KGB har aldrig någonsin hotat mig. Meningen var ju att vi skulle ha "vänskapliga, kamratliga relationer". Enligt Gunnar Ekberg erbjöd sig den israeliska underrättelsetjänsten MOSAD att mörda mig. Men Ekberg är å andra sidan, en av landets minst tillförlitliga källor.
lotta: hejsan hur tror du att detta kommer sluta? kommer det bli några påföljder? har regeringen så lite att göra att man måste dra upp så här gamla saker?
Jan Guillou: Det här är ingenting regeringen sysslar med, utan det är Expressens baby.
Karin: Du kan väl inte kalla detta för ungdomssynder, då du var 22 år, och åtminstone i lagens mening en vuxen person.
Jan Guillou: Min journalistiska erfarenhet var mycket liten, mitt ego var stort och min dröm om det stora avslöjandet ännu större.
Gustav: Om du som du sa undersökte för att kunna avslöja hur KGB arbetade, borde det inte finnas anteckningar och dylikt kvar då? Något först utkast till en artikel? Jag menar du var trots allt med i fem år!
Jan Guillou: Inför en kommande IB-affär bröt jag alla förbindelser med KGB och förstörde alla anteckningar.
Hasse: Du har nu samma attityd till vad som hänt som du hade i Gömda-debatten härförleden. Varför får inte sanningen komma fram?
Jan Guillou: Jag har oerhört svårt likheten mellan Liza Marklunds besvär i Gömda-debatten och mina besvär just nu.
Göran Erlandsso: Kommer du framgent att försöka reda ut eller erinra dig vad som diskuterades under dessa 25-30 möten - rentav skriva en bok om saken?
Jan Guillou: Jag har försökt komma ihåg så mycket som möjligt under de senaste dagarna. Men fragmentariska minnen duger inte för en bok. I pocket-upplagan på mina memoarer ska jag efter bästa förmåga skriva ett tillägg om den här saken.
Charlie: Har detta påverkat dig på något speciellt sätt? Har du tagit någon inspiration från detta i någon av dina böcker?
Jan Guillou: Inspirationen till mina böcker har mycket lite att göra med mina första elementära erfarenheter. Senare studerade jag ämnet ingående i facklitteraturen. Det hade varit en fördel om ordningen hade varit den omvända.
Åsa: Kände du dig speciellt uppskattad av din kontakt på KGB? Var ni goda vänner och skratta och skojade med varandra eller var det på yrkesmässig nivå?
Jan Guillou: Det ligger i sakens natur att man ska försöka vara goda vänner, skratta och ha trevligt.
Peter Horal: KGB har motarbetat allt vad en journalist bör representera: Åsiktsfrihet, yttrandefrihet, demokrati, rättssäkerhet etc. Anser inte du att du har tappat all trovärdighet som "sanningssägare"? du har samarbetat med en organisation som ansvarar för miljontals människors lidande-hur känns det?
Jan Guillou: Jag instämmer i din bedömning av KGB. Det var just därför jag så dumdristigt gav mig in i projektet att göra det stora avslöjandet. Ur min synvinkel var det inget "samarbete".
Kalle: Tycker du inte att du gjort ditt som proffstyckare nu? Du kan ju inte ha ngn trovärdighet kvar.
Jan Guillou: Det är din skadeglada förhoppning. Jag har andra förhoppningar.
Eva Eriksson: Tror du det är möjligt att exakt komma ihåg vem som sa och gjorde vad för 40 år sedan.Vad gör det till trovärdigheten i det man säger nu.
Jan Guillou: Den enda människa som tycks komma ihåg dialoger som är 40 år gamla är memoarförfattaren Gunnar Ekberg. Han minns alla sina lysande repliker och framförallt mina dumma repliker. Men när jag själv skrev min memoar-bok hade jag väldiga svårigheter med den här typen av minnen.
Anna: Har du haft kontakt med andra underrättelsetjänster i mellanöstern?
Jan Guillou: Ja med den palestinska.
Tessie: Exakt vilka dokument och exakt vilken information har du överlämnat till KGB. Inte några exempel utan en fullständig redovisning. Anser du dig vara en bättre människa än Wennerström, Bergling m fl spioner? Om ja...Varför?
Jan Guillou: Några "dokument" har jag överhuvudtaget aldrig överlämnat. Wennerström med flera var landsförrädare, det är nästan ingen som har påstått det om mig.
Jim: Stämmer det att du inte får komma in i USA pga ditt tidigare samarbete med KGB?
Jan Guillou: Det stämmer att jag har väldigt svårt att få visum till USA, och det beror på informationer från svenska SÄPO, och på att jag avslöjade CIA i Stockholm 1976.
Hasse: Har du ender åren funderat över om och när det här skulle komma fram?
Jan Guillou: Inte tillräckligt mycket. Jag trodde ju när jag skrev mina memoarer att den här historien var för gammal, för intetsägande och för rörig. Expressens hantering av materialet är förstås en mardröm för mig. Hade jag anat det, hade jag funderat ett varv till på att berätta den här historien i min memoarbok.
Andy: Hur tror du att du hade reagerat på denna historia om den i stället hade handlat om en kollega till dig?
Jan Guillou: Då hade jag förstås lett igenkännande och blivit en utmärkt intervjuare av den kollegan.
Per: Har du varit utsatt för rekryteringsförsök efter 1972 (även icke KGB)
Jan Guillou: Efter IB-affären fick KGB beröringsskräck när det gällde mig. Vilket för övrigt var ömsesidigt. Några andra rekryteringsförsök har jag åtminstone inte varit medveten om.
Tommy: Hur ser du på den ryssfobi som finns i det svenska och västerländska samhället där man jagar spöken mer eller mindre och tror alla är hemliga KGB-agenter? Jag menar i Sverige har man alltid misstrott ryssar och skapat mytologiska sagor om dem. elelr vad säger du?
Jan Guillou: Det är visserligen sant, men mänskliga förstyck som KGB representerar står i en klass för sig.
Thomas: Vilken fråga skulle du ställt till dig själv om du var på andra sidan bordet?
Jan Guillou: Gav du aldrig upp de storståtliga planerna på det där enorma scoopet? Följdfråga: Och i så fall varför fortsatte kontakterna?
Karin: Guillou glömmer bort att trovärdighet endast kan byggas genom respekt - för andra människor, samt respekt för det land man bor och verkar i, och respekt för lagen, vilket jag menar att du inte har, alltså har du därmed förlorat din hende -och trovärdighet
Jan Guillou: Det är uppfattning och inte en fråga. Som du förstår delar jag den inte.
Maria: Hur känns det att få veta att det var en god vn som angav dig?
Jan Guillou: Fruktansvärt. Jag uppfattade som att Arne och jag hade en gemensam dröm om det stora scoopet.
Göstasson: Skulle Du kalla det landsföräderi om någon avslöjade personerna inom den militära underrättelsetjänsten?
Jan Guillou: Inte utan vidare. Eftersom Peter Bratt och jag gjorde just det. Men det beror alltså på sammanhanget.
Christer: Tänker du fortsätta som krönikör på Aftonbladet? Kanske ta ett break och få viss distans?
Jan Guillou: Till KGB har jag 40 års distans. Till Aftonbladet har jag mycket nära.
Joseph: På vilket sätt har du "kompenserat skattmyndigheterna"? Du kanske skulle kunna vägleda andra som också skulle vilja styra lagen efter eget intresse. För övrigt gillar du att linda in dina svar i så mycket mystiskt kosmetiska som möjligt, eller hur?
Jan Guillou: I chatt har man inte utrymme för kosmetika. Jag har betalt över 100 miljoner kronor i skatt. Som författare hade jag kunnat välja noll kronor i skatt genom att skattskriva mig på Irland.
Omar: Bättre marknadsföring än så här för din senaste bok hade du väl aldrig kunnat få? Jag antar att du inte var helt oberedd på att få mothugg eftersom du faktist också givit(mot journalistkollegor och en del andra) ganska bra i din senaste bok.
Jan Guillou: Sämre marknadsföring än så här tror jag inte att jag hade kunnat få för min bok. Men du har rätt i att en och annan kollega ser en möjlighet att ge igen.
BK: Hej Jan! Anser du att denna debatt är typsk för Sverige då man ofta vill göra en höna av en fjäder och kalla det för scoop bara för att möjligheterna inbjuder till att skapa rubriker. Känner du igen dig med din egen romankaraktär Erik Ponti då denne grillas av sina kolleger då dessa bara är ute för att få se en elefant dö?
Jan Guillou: Jovars och jag varit i den här dödsdansen förut. Men jag är osäker på om fenomenet är enbart svenskt. Även om avundsjukan inom journalistkåren är starkare än sexualdriften.
Chatten fortsätter i en ny artikel. Klicka på länken i den blå rutan.
