Lars Lindström: Några dystra år ligger framför oss

Publicerad
Uppdaterad
Förra året anmäldes 5 800 hatbrott i Sverige, de flesta rasistiska.
Det är bara 16 gånger om dan som någon i skolan eller på jobbet eller på gatan eller av en granne får veta att han eller hon är en "negerjävel", "muslimråtta" eller att "alla ni zigenare är likadana" eller får ett slag i magen för hon inte ser tillräckligt svensk ut.
Jag fick en del mejl i går från Sverigedemokrater och andra "som inte röstade på SD" men som ändå var upprörda. Varför? Jo, för att jag kopplade ihop stämningarna i landet Sverige hösten 1991 med stämningarna 2010.
Det var "äckligt" att göra det, "dumheter" och "det vanliga blåljugandet". Som vanligt påstod några att politiker och journalister "mörklägger problematiken i vårt mångkulturella samhälle".
En finanskris har skakat oss, arbetslösheten ökar, ett främlingsfientligt parti jobbar sig in i riksdagen, det "talas klarspråk" om invandrare, någon börjar ladda vapnen. Det är inte svårare än så.

Vi vet inte om det finns en ny laserman där ute, även om det är en av teorierna polisen jobbar efter. Vi vet inte om det är en nationalistisk, högerextrem och förvirrad person som slumpartat skjuter oskyldiga människor i ryggen, även om det är en av möjligheterna som polisen undersöker.
Även om det är flera olika virrhjärnor som är ute och försöker mörda invandrare är det uppenbart för var och en att det i dagens Sverige finns stora likheter med början av 1990-talet, och att några dystra år ligger framför oss.
Om anmälda hatbrott är en värdemätare på ett lands sinnesstämning vet jag inte. Även om 5 800 anmälda hatbrott under förra året inte innebär någon ökning är det ändå många. Särskilt som forskarna menar att bara en tredjedel av de främlingsfientliga hatbrotten anmäls.
Jag blir inte förvånad om de rasistiska hatbrotten har ökat när Brå sammanställer statistiken för 2010. Inte för att SD-politiker har lyckats vräka ur sig kränkande saker om "blånegrer" och om att skjuta invandrare "mitt mellan ögonen". Utan för att deras språkbruk är en indikator på en ökad intolerans.
Orden som används offentligt sätter agendan. Björn Söder, riksdagsledamot och Sverigedemokraternas partisekreterare, borde förstå att han spär på föraktet genom att offentligt, demonstrativt beställa en "negerboll".

Han är ingen rasist,
det påpekar han ofta. Varför tycker en svensk riksdagspolitiker år 2010 att det är så OERHÖRT VIKTIGT för honom att få säga "negerboll"? Vad är syftet med att envisas med att använda ord som av andra kan uppfattas som nedsättande och kränkande? Hur bygger det vår demokrati?
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, borde förstå att han spär på rädslan och hatet genom att på tveksamma grunder peka ut män från "främmande kulturer" som våldtäktsmän.
Så här låter det när SD presenterar politiska lösningar: "För att motverka denna problematik skall invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum".
Kulturellt avlägsna länder. Blattarna alltså. Är invandrarna vita kanske inte ens en skarpskytt i Malmö kan skilja dem från någon som "har en helt övervägande svensk identitet", som det står i partiprogrammet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag