Nu när klimathotet är ett hetare ämne än dokusåporna kanske man inte ska bli förvånad.
Men ändå.
När den långhårige professorn Christian Azar från Göteborg talar klimat svimmar kvinnorna och ungdomarna svärmar som kring en popstjärna.
Rubriken ”Seminarium om FN:s tredje delrapport om klimatet” samlar 700 till ett därmed knökfullt Rival i Stockholm. En svart Ferrari som glider in mellan miljöaktivisterna och parkerar precis utanför hotellingången känns som ett tecken på att det kan bli några oväntat spännande timmar.
Christian Azar, den 38-årige professorn från Chalmers, glider in en halvtimme senare i skrynkliga byxor och ryggsäck över axeln. Han kommer direkt från en resa till Grönland, där han tittat på de smältande isbergen med egna ögon. I början av maj fanns han i Bangkok som en av experterna i FN:s klimatpanel.
Azar ser möjligheterna och inte bara svårigheterna, och att höra honom försöka sammanfatta en sammanfattning på tusen sidor på en kvart blir en suggestiv upplevelse.
Han visar ett sammelsurium av oläsbar text på en stor skärm och säger att det är hans favoritbild. Vi skrattar. Men han är allvarlig; det är en sammanställning av alla möjligheter vi har att minska utsläppen.
Han säger att den svenska koldioxidskatten borde exporteras till så många länder som möjligt. Det är en av de bästa klimatpolitiska åtgärderna i världen, påstår han.
När det blir frågestund på scenen med Christian Azar och en kvinnlig forskningschef når seminariet sin högsta dramatisk punkt: forskningschefen faller ihop på scenen och stupar närapå ned bland publiken.
Hon räddas av moderatorn Johan Kuylenstierna, förs bakom scenen med gemensamma krafter av honom och Azar, och seminariet får en abrupt paus.
Vi får senare veta att forskningschefen drabbats av blodtrycksfall och för säkerhets skull förts till sjukhus.
I pausen omringas Christian Azar av ungdomar från nätverket Rädda världen.nu, och han diskuterar livligt med dem. Han ställer frågan: blir en presidentkandidat i USA vald om han föreslår höjd bensinskatt?
Jag frågar hur viktigt det är att man lever som man lär. Han säger ganska, men att det kan kännas överdrivet att hänga ut
exempelvis politiker som inte gör det.
Då frågar jag, för säkerhets skull, om han kan tänka sig att köra till ett sånt här evenemang i en svart Ferrari.
Han svarar med ett skämt, vilket jag tolkar som att frågan inte behöver besvaras.