Trump, Corbyn och Macron har tryckt sig förbi etablerade partistrukturer, det borde Löfven fundera på. Foto: JESSICA GOW/TT
Trump, Corbyn och Macron har tryckt sig förbi etablerade partistrukturer, det borde Löfven fundera på. Foto: JESSICA GOW/TT

Lägg ner partiet, Stefan Löfven

Publicerad

Höger eller vänster spelar ingen roll, ska socialdemokraterna lära sig av Macron och Corbyn kan de börja med att lägga ner sitt parti. 

Diskussionen inleddes på morgonen en fredag och höll i gång till lördag lunch. 

Ett trettiotal personer var inblandade.

Tjänstemannen på finansdepartementet, han som drog i gång samtalet, fick se sina argument ifrågasatta av bland andra en ledarskribent på Aftonbladet, ett stockholmskt landstingsråd, åtminstone två eller tre av partiets mer framstående yngre policy wonks, en kontaktsökande miljöpartist, en Big Data-entreprenör, en internationellt framgångsrik författare, ett par folkrörelseromantiker, en skåning förstås och en doktor i sociologi samt partiets åldrande men ännu flitigt skrivande chefsideolog som var med redan förra gången det rådde revolutionär stämning i västvärlden och muren föll och tredje vägen formulerades och Ingvar Carlsson vann 45 procent.  

 

Det var således en typisk samling sossar.

 

Möjligen, kan man invända, fanns en slagsida åt vänster, vilket hade något att göra med forumet för debatten – Facebook – och det faktum att just denna tjänsteman hade en för tjänstemän på finansdepartementet, otypisk bakgrund i partiets vänstra halva.

I sammanhanget spelade det ingen roll.

Ingvar Carlsson.Foto: SUVAD MRKONJIC

Tjänstemannen upprätthöll i denna diskussion kanslihushögerns position såsom den en gång 1982 börjat skissas upp av Klas Eklund och uttalats av Kjell Olof Feldt, och han gjorde det med en iver och envishet som torde förlänat honom flertalet ryggdunkar när han kom in till jobbet. 

 

Hans poäng var den här:

Jeremy Corbyn förlorade, alltså blir livet fortsatt sämre för många brittiska arbetare och fattiga, varför vi i Sverige inget har att lära därifrån.

Med vi menade han socialdemokratin.

Han hävdade också att det var cyniskt att finna Corbyns monumentala framgång i valkampanjen inspirerande. Möjligen retade det påståendet några.

Så de öste på:

Labour fick ju runt 40 procent av väljarna i en tid när socialdemokratiska partier går under i Europa – hur kan inte det vara bra?

Labour vann dessutom de unga väljarna – framtiden – och det är ju precis det som vi svenska socialdemokrater har misslyckats med!

 

LÄS MER: Englands Lenin är populär bland de unga 

Labour bröt mot många av de sedan länge rådande sanningar om hur man kan bedriva politik – och vann av mycket att döma på det. Är ni i partietablissemanget så förbannat fast i gamla föreställningar att ni inte ens kan bli nyfikna på detta!?

De lät sura.

Stämningen blev snart ansträngd. En enda person som försvarade det svenska socialdemokratiska partiets linje om återhållsamhet och tillbaka-till-något-slags-rötter mot väldigt många personer som önskade något mer, något mer kreativt, något mer nytt, något som i högre grad tog in att världen har förändrats de senaste tio åren.

 

Kanske säger det något om svensk socialdemokrati?

Diskussionen led av selektiv perception. Detta fenomen, att välja vad man vill se, tycks drabba de flesta samtal i Sverige om hur man för inrikespolitiken ska tolka valresultat i andra länder.

Många röstade på Corbyn i protest mot Brexit.Foto: ANDREW PARSONS / I-IMAGES / POLARIS

 

Det här var vad som hände i Storbritannien: Jeremy Corbyn ägnade stor kraft åt att från en skarp vänsterposition röra sig åt höger. Han tonade ner utrikespolitiken och la fram en ekonomisk politik som inte var mycket mer radikal än svenskt socialdemokratis. Han mobiliserade kraftfullt unga oavsett social bakgrund. Han ansågs genuin och gjorde politik på ett nytt sätt. Han lyckades vinna väljare i högre inkomstgrupper på platser där många är negativa till Brexit, röster som rimligen bör tolkas som taktiska mot Tories Brexit-politik snarare än för Corbyns hela politiska program. Han gav så få skarpa besked om Brexit som möjligt. Och han gick till val på en migrationspolitik som inte avvek mycket från dem som Ukip, det nationalistiska partiet, förde fram. Han gjorde en remarkabel framgång, men vann inte makten.

I denna blandade kaka väljer nu den socialdemokratiska vänstern att plocka ett par russin – mobiliseringen och förnyelsen – och den socialdemokratiska högern ett annat – han vann inte makten.

Ingen av dem vill ta in det där med migrationspolitiken.

 

Att Jeremy Corbyn i sitt valmanifest skrev att den fria rörligheten ska upphöra, det vill man absolut inte låtsas om. Hellre då bråka om höger och vänster, som man är van vid.

Likadant blir det när svenska socialdemokrater ska diskutera det som händer politiskt i Holland, Tyskland eller Frankrike. Allt blir svart eller vitt. Ska vi göra som Corbyn eller som Macron?

 

Man ser vad man vill se och drar sedan stora växlar.

Vilket nog säger en del om svensk socialdemokrati.

 

För det första detta att man efter många långa års försök att väcka till liv en höger-vänster-konflikt har lyckats – men bara i sitt eget parti. För vad är den här eftervalsdiskussionen annat än det gamla vanliga ställningskriget inom socialdemokratin?

För det andra visar själva förekomsten av den här sortens diskussion att svensk socialdemokrati inte är vad den har varit. Förr tittade progressiva partier i hela världen på Sverige och frågade sig: Vad kan vi lära oss av dem? Nu flackar vilsna svenska sossar med blicken efter något slags framgångsrecept att importera.

Möjligen kan man lära sig en tredje sak också.

Det finns faktiskt något som förenar tre politiska krafter som överraskat i framgång de senaste åren. Donald Trump, Emmanuel Macron och Jeremy Corbyn är alla politiker som tryckt sig fram och förbi etablerade partistrukturer. En konservativ amerikan som kapade det republikanska partiet, en liberal fransos som lämnade sitt parti och bildade ett nytt och en socialistisk britt som med gräsrotsrörelsens Momentum bildade ett parti inom sitt eget parti och tog sig makten att agera fritt.

De som når framgångar nu är de som utnyttjar misstron mot det rådande politiska systemet och som har förmågan att spränga de partipolitiska ramarna.  

 

Corbyn, Trump och Macron.

 

Detta skulle ju svenska socialdemokrater – och andra svenska politiker av skilda kulörer för den delen – kunna diskutera.

 

Ska vi verkligen ha så här många partier i vårt parlament?

Vad gör vi för fel i de gamla partierna?

Borde vi inte bara lägga ner och bygga en ny struktur?

 

Det är möjligt att det är för mycket begärt, att vårt hundraåriga partisystem är för trögrörligt och att för många har för mycket att förlora på förändring. Men om det nu är lärdomar från utlandet svenska politiker vill dra, måste de nog ändå börja i rätt ände.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag