Varje år dödas cirka 17 kvinnor i en nära relation. Det är 17 för många men vad vi verkligen pratar om är 17 totalt krossade familjer. Inte sällan med långa sjukskrivningar, förstörda relationer och företag som de inte orkar driva. I sammanhanget blir 50000 kronor var till de närmsta anhöriga ett hån. Jämför med diskrimineringsmål där du kan få 30 000 för att du inte släppts in på krogen eller 20 000 för att du som lesbisk inte fått köpa en valp. Helt rätt, men visar att det också behövs en skadeståndsdiskussion vid brott mot kvinnor, kanske framförallt det icke-dödliga.
I dag är skadeståndspraxis för att dunka en kvinnas ansikte i marken 10000 kronor. Om du överträder ett besöksförbud kostar det ingenting så länge du inte pratar med kvinnan i fråga. Med andra ord småsummor för män som vill kontrollera kvinnan ända in i döden.

Så höj skadestånden för brott mot kvinnor. Män som pryglar kvinnor är nämligen inte bara onda. De flesta är giriga jävlar också. Jag har vid intervjuer ofta slagits av hur gärna män som dömts för kvinnomisshandel pratar om pengar. En man som hade misshandlat sin sambo ett tiotal gånger ältade exempelvis hur mycket häktestiden skulle kosta honom. Det äcklade mig eftersom jag tidigare hade träffat den sönderslagna sambon. Om hans straff också hade svidit i plånboken, lovar jag att han hade tänkt sig för en extra gång innan han klappade till henne igen.

Kvinnomisshandel är en komplex psykologisk fråga. Hela samhället behöver hjälpa till, socialen bli bättre och polisen ta alla anmälningar på allvar. Men skadestånd är en av flera förebyggande faktorer och pengar är ett språk som även psykopater och empatirubbade personer förstår.
Högre skadestånd för våld mot kvinnor skulle kunna rädda någon kvinnas liv. Och då är det ju värt det, eller hur?