För sex år sedan hittade Jessika Dannborg och Christer Dahl sitt drömhus i Medle utanför Skellefteå - ett stort, rött tvåvåningshus.
- Vi köpte huset för att storasyster Mirjam, 17, skulle få sova i lugn och ro på övervåningen och slippa höra Minnas skrik på nätterna.
Men kommunen tyckte att de borde ha köpt en enplansvilla - och sade nej till att handikappanpassa huset.

Ligger i specialvagn

Sedan dess har Minna blivit ännu sjukare och ligger i en specialvagn.
- Vi måste bära henne uppför trappan till badrummet på övervåningen för att hon ska kunna duscha. Det är jobbigt för Minna väger 50 kilo, säger Jessika Dannborg.
Nu har familjen än en gång sökt bidrag. Vad som behövs är ett badrum integrerat med ett träningsrum på nedre våningen där de kan flytta Minna med en taklyft.
Drygt 700 000 kronor skulle ombyggnaden kosta. Kostnaden kan jämföras med de 1,4 miljoner kronor per år som det skulle kosta om Minna flyttade till ett särskilt boende.
Både Barnhabiliteringen, Minnas läkare och handläggaren på Bygg- och miljökontoret har tillstyrkt.
Men kommunens arbetsutskott säger nej.
- Kommunen tyckte att vi kunde köpa ett annat hus och gav oss flera förslag. Men Minna klarar inte att flytta, säger Jessika Dannborg.
Kommunalrådet Bert Öhlund (S) försvarar beslutet:
- Om man skaffar en bostad och har behov av handikappanpassning, ska man skaffa en bostad som är så lämplig som möjligt. Ett tvåvåningshus med trappor är ingen bra lösning när det finns enplansvillor att tillgå.

"Djupt tragiskt"

Han tillägger:
- Det är djupt tragiskt. Men nu gäller det principer - frågan är vad vi ska säga till nästa som ber om samma hjälp om vi hjälper Minna.