– Jag gjorde mig skyldig till något som var för jävligt, men har sonat det. Det finns inget fungerande rättssystem i Sverige, säger han när Expressen träffar honom
De senaste åren har den högt uppsatte kommunchefen haft en framträdande roll med många viktiga uppdrag.
Men få i hans omgivning har känt till hans historia. Nu har han flytt hemorten i Mellansverige och väljer att berätta om brottet, den rättspsykiatriska vården och vägen tillbaka.
Expressen har även varit i kontakt med offrets familj, men de har avböjt att medverka.

”Det var en hemsk natt”

En ung kvinna försvann från sitt hem i mitten av 80-talet. Då hade hon tillbringat natten tillsammans med sin pojkvän – mannen som i dag är kommunchef. De hade grälat.
Senare den här dagen hittades hennes bil i hamnen och polisen dök i flera omgångar efter kroppen.
I dag säger mannen om mordet:
– Det var en hemsk natt som slutade med att hon var död.
– Sedan fattade jag ett vansinnigt beslut att säga att hon försvunnit i stället för att kontakta ambulans.
– I stället gömde jag henne. Det blev en fullständig låsning för mig, säger han.

Dömdes till rättspsyk

När polisen förhörde honom nekade han men när Riksmordkommissionen i ett senare skede kopplats in berättade att han gömt flickvännens kropp.
Han berättar om utredningstiden:
– Jag fick jättemycket psykologhjälp och psykiatrisk hjälp. När det blev nya förhör lossnade alltihop. Att försöka gömma någon och sedan låtsas som att det inte har hänt är inte friskt, säger han.
Han dömdes för mord – till rättspsykiatrisk vård.
Efter ett år ansågs han vara frisk och släpptes fri.

”Väldigt nöjd med vården”

– I vissas ögon var det alldeles för kort och många hade nog velat att jag skulle sitta över 25 år. Men för min egen skull var det annorlunda. Jag fick en jättebra vård som jag är väldigt nöjd med.
Efter den psykiatriska vården började han att läsa vidare.
– När jag kom ut från sjukhuset betraktades jag som frisk. Då skulle jag kunna bli en tjänande samhällsmedborgare.
Han levde ett normalt liv.
Under åren efter utbildningen har han tjänstgjort i flera kommuner, han har bildat familj och har flera barn. De senaste åren har han varit en topposition i en kommun i Mellansverige.
– Jag har skött mig som vem som helst, kanske till och med bättre eftersom jag har sett baksidan. Jag har försökt att vara en bra pappa och har nu levt lika många år som jag var när det hände utan att göra något fel.
På sin hemort har han hållit sin bakgrund hemlig. När han fick jobbet var det ingen som frågade.
– Det finns ingen regel som säger att man inför alla man möter måste berätta att man är dömd.
Men för några dagar sedan kom historien i kapp honom.

”Mitt största misstag”

När hans namn och bild lades ut på ett internetforum fick kollegorna veta att han dömts för mord. Efter ett krismöte på jobbet i fredags har han tvingats till en time-out.
– Det gick inte att vara kvar. Det var vi överens om. Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare.
Hans barn känner ännu inte till hans historia.
– Det kan vara mitt största misstag. De har inte alls kunnat förbereda sig på det här. Men hur berättar man för sina barn? När ska man göra det? När de är fem, eller kanske 13?
Han är nu kritisk till att vem som helst kan lägga ut uppgifter om honom på nätet.
– Det är någon som har känt igen mitt namn. Jag ångrar att jag inte bytte. Då hade det här aldrig hänt. Men tydligen verkar det vara tillåtet att göra så här, att skriva vad man vill.
– Det finns ingen samhällsapparat som bryr sig. Om man inte skriver i sitt CV vad man har gjort eller berättar det här för alla sina bekantskaper är man en bov.
Nu vet han inte hur han ska gå vidare.
– Jag har börjat om så många gånger. Jag orkar inte mer. Jag har sonat mitt brott. Då ska man kunna vara som vem som helst.