Sexköpslagen, "Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster", drevs fram av Ulrica Messing och antogs 4 juni 1998 Den lyder:
"Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms - om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader.

1 april 2005 infördes den direkt i Brottsbalkens sjätte kapitel.
Sverige hade under en lång upprätthållit principen att inte kriminalisera köp eller försäljning av sexuella handlingar, men i stället stävja prostitution genom kriminalisering av koppleri och bordeller samt omfattande sociala insatser. Under sena 1990-talet uppstod  krav på att kriminalisera köp av sexuella tjänster och det gick också igenom i riksdagen.

Internationellt sett är det ovanligt att sexköpae ses som brottslingar. I flera europeiska länder går utvecklingen mot legalisering av både köp och försäljning av sexuella tjänster, ofta med motiveringen att missförhållanden bäst bekämpas när verksamheten är laglig.

Politiskt har lagen fått starkt stöd av riksdagspartierna. Försvarae menar att om sexköp var lagligt så skulle arbetsförmedlingen kunna be en arbetslösa kvinnor att sälja sex. Kritiker besvarar argumentet med att något sådant aldrig någonsin hänt i vare sig Sverige eller i andra länder där sexköp är legalt.

Källa: Wikipedia.se