De tre flyktinglägren i Dadaab är under hårt tryck. Lägren är byggda för 30 000 personer vardera – men i dagsläget bor 370 000 personer där. Och varje dag kommer cirka 1 500 nya flyktingar som har flytt undan torkan och konflikterna i Somalia. På grund av platsbrist tvingas de tälta utanför lägrens gränser.
Två nya flyktingläger skulle ha öppnats förra året, men Kenya har hittills inte gett sitt tillstånd eftersom man varit rädd för att det ska locka ännu fler flyktingar över gränsen.

"Först nu de reagerar"

Nu har regeringen i alla fall gett klartecken för ett av lägren – Ifo II – som rymmer 80 000 personer och kommer att öppna inom tio dagar.
Premiärminister Radila Odinga slår ifrån sig kritiska röster som hävdar att lägret borde ha öppnats tidigare. Han menar att Kenya har levt med flyktingkrisen i 20 år och hela tiden har bett det internationella samfundet om hjälp.
– Det är först nu som de reagerar när de ser att människor dör. Det internationella samfundet agerar alltid sent. Så Kenyas regering är offret, inte den tilltalade, säger han enligt BBC.
Kenya kommer dock inte att ta ansvar för inflyttningen i lägret, och menar att det är upp till FN:s flyktingorgan UNHCR.

Skeptisk till löftet

Sofia Malmqvist arbetar för Svenska kyrkan, som finansierar en del av Lutherska världsförbundets hjälpprojekt, och har befunnit sig i Kenya i tre år. Hon är skeptisk till uppgifterna och menar att det inte är första gången som man hävdar att lägret ska öppnas.
– Om det verkligen är så att de öppnar lägret är det jättebra. Men personligen väntar jag tills jag ser att det händer.
Tyvärr förändrar ett nytt läger inte situationen särskilt mycket.
– Det ger mer mark och säkerhet till de personer som befinner sig utanför lägret. Men det är redan enormt överbefolkat och det kommer hela tiden nya människor.
Kenya har ansvaret för lägren på papperet – men i praktiken är det UNHCR som sköter driften, menar Sofia Malmqvist.

"Såriga fötter"

Vissa fall etsar sig fast i minnet på Sofia Malmqvist – bland annat en kvinna vars man dog på vägen till lägret.
– Hon kom ensam med fyra små barn – alla under fem år – och bar två av dem på ryggen. En pojke hade alldeles såriga fötter efter att ha gått barfota. Det äldsta barnet bar en bebis på ryggen.
Även om det kan vara svårt att se allt lidande så finns det mycket annat som väger upp de svåra intrycken. Det är en glädje att se hur flyktingarna hjälper varandra.
– De gamla flyktingarna har öppnat sina hem för de nyanlända. En del ger bort hälften av all sin mat. Det gör mig väldigt glad att se den solidariteten. Det är jättestarkt.

Bilder från lägret i Dadaab Foto: AP