Striderna pågår i västra Mosul. Foto: Ahmed Jalil / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅNStriderna pågår i västra Mosul. Foto: Ahmed Jalil / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
Striderna pågår i västra Mosul.  Foto: Ahmed Jalil / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
Expressens Magda Gad i Mosul. Foto: Magda GadExpressens Magda Gad i Mosul. Foto: Magda Gad
Expressens Magda Gad i Mosul. Foto: Magda Gad
En pojke i Mosul. Foto: Magda GadEn pojke i Mosul. Foto: Magda Gad
En pojke i Mosul. Foto: Magda Gad
Donald Trump i Saudiarabien. Foto: Evan Vucci / AP TT NYHETSBYRÅNDonald Trump i Saudiarabien. Foto: Evan Vucci / AP TT NYHETSBYRÅN
Donald Trump i Saudiarabien. Foto: Evan Vucci / AP TT NYHETSBYRÅN
”I Kuwait säljs guldklockor med diamanter på.I Mosul har någons gamla armbandsur gått sönder i flykten eller döden.Avståndet fågelvägen är ungefär 88 mil.För att förstå det trasiga armbandsuret gav jag mig ut på en resa”, skriver Magda Gad.”I Kuwait säljs guldklockor med diamanter på.I Mosul har någons gamla armbandsur gått sönder i flykten eller döden.Avståndet fågelvägen är ungefär 88 mil.För att förstå det trasiga armbandsuret gav jag mig ut på en resa”, skriver Magda Gad.
”I Kuwait säljs guldklockor med diamanter på.I Mosul har någons gamla armbandsur gått sönder i flykten eller döden.Avståndet fågelvägen är ungefär 88 mil.För att förstå det trasiga armbandsuret gav jag mig ut på en resa”, skriver Magda Gad.
Qatar, ett land där medeltid, futurism, fotbolls-VM, talibaner, muslimska brödraskapet och amerikanska elitsoldater lever sida vid sida. Foto: Magda GadQatar, ett land där medeltid, futurism, fotbolls-VM, talibaner, muslimska brödraskapet och amerikanska elitsoldater lever sida vid sida. Foto: Magda Gad
Qatar, ett land där medeltid, futurism, fotbolls-VM, talibaner, muslimska brödraskapet och amerikanska elitsoldater lever sida vid sida. Foto: Magda Gad
Gamla ambulanser byggs om till självmordsbåtar. Foto: Magda GadGamla ambulanser byggs om till självmordsbåtar. Foto: Magda Gad
Gamla ambulanser byggs om till självmordsbåtar.  Foto: Magda Gad
Irakiska armen är positiva och säger att IS kommer att vara besegrat innan maj övergår till juni. Foto: Magda GadIrakiska armen är positiva och säger att IS kommer att vara besegrat innan maj övergår till juni. Foto: Magda Gad
Irakiska armen är positiva och säger att IS kommer att vara besegrat innan maj övergår till juni.  Foto: Magda Gad

Kan bli de värsta striderna hittills

Publicerad

I den här dagboken bevakar Magda Gad utvecklingen i Irak och övriga Mellanöstern löpande.

14.09, svensk tid

Det finns en rad problem som uppstår när en främmande militärmakt invaderar ett annat land.
Exemplen har vi sett i länder som Afghanistan, Irak, Libyen, Vietnam.
Vad är det då som händer?
Varför blir det inte bara demokrati och frihet när diktatorer avsätts och terrorister bombas?
Jo, så här fungerar det:
1) När ett land blir invaderat av utländska militärer med vapen kommer en del av folket bilda en motståndsrörelse, en "insurgency". Helt enkelt för att de inte gillar att utländska soldater ska bestämma i deras samhälle. Samma sak skulle inträffa om irakiska, afghanska, libyska, vietnamesiska soldater invaderade Uppsala, Sundsvall, Långshyttan eller Avesta.


2) För de utländska soldaterna som ska säkra "de civila" blir det mycket förvirrande att veta vilka som är civila och vilka som tillhör motståndet, "insurgenterna". Eftersom de ser likadana ut.


3) För de civila blir situationen mycket farlig eftersom de bara har två val och båda valen kan innebära döden. Väljer de att stödja invasionsstyrkan blir de dödade av motståndsrörelsen. Och väljer de att stödja motståndsrörelsen blir de dödade av invasionsstyrkan.


4) Om invasionsstyrkan lyckas ta kontrollen över ett samhälle så vill de civila inte ha dem där. Det beror på att de civila vet att förr eller senare kommer invasionsstyrkan tas hem till USA eller Frankrike eller England eller var de nu kom ifrån. Och då kommer talibaner eller al-Qaida eller IS eller vilka de nu än var tillbaka och då blir straffet för att folket samarbetat med utlänningarna så högt att livet blir värre för dem än vad det var innan invasionsstyrkorna kom.


5) När invasionsstyrkan lyckas döda ett antal personer från motståndsstyrkan så minskar inte antalet motståndsmän, "insurgenter", utan tvärtom är det vanligare att de ökar. Varje person som dödas har vänner, barn, föräldrar, farbröder, kusiner och så vidare som kan välja att efter deras väns död också gå med i motståndsrörelsen. Dödar man två kan man alltså ha skapat 20 nya.


6) Den fiende man fått i uppdrag att bekämpa genom att invadera behöver inte alltid vara den som är värst för folket. Det finns krigsherrar i Afghanistan som är våldsammare än talibaner och det finns många civila irakier som anser att IS är värre än vad Saddam var. Det finns också sunnicivila som anser att striderna som syftar till att befria dem är värre än livet under IS, eftersom att krig helt enkelt är dödligt och inte bra för någon som måste leva i det.


7) När en främmande makt tar kontrollen i en stat så blir den invaderade staten per automatik svagare. Regeringen, presidenten, armén, polisen, politikerna kommer fråntas makt i och med att utländsk makt fattar besluten och det innebär, särskilt i läget när den främmande makten lämnar, att säkerheten för folket minskar. De lämnas med en svag ledare, en svag stat och en svag armé och de kommer därför svara med att bygga upp egna skyddsnät – klaner, miliser, krigsherrar – som i sin tur leder till mer krig.
Det är därför som invasioner många gånger, som i exemplen med Irak och Libyen, leder till inbördeskrig och failed states.


8) Den som i slutänden tjänar på detta är de som tillverkat och sålt vapen, banker som lånat ut pengar till krigsmaskineriet, affärsmän som investerat i aktier och så vidare. Priset som kriget kostar för att säkra olja är oftast för högt för att det ur affärsmässiga termer kan anses vara lönsamt. Lönsammare ur det perspektivet vore om inblandade stater satte sig ner vid förhandlingsbordet och kom överens om vem som ska få dra pipeline var och hur den ena kan ersättas för den andres eventuella förlust.


9) Vem som får betala för allting behöver inte nämnas. Det vet alla som sett så kallat "varning för grafiskt material" från krig. Det konstiga i det hela är att när samma våldsamma bilder visas i actionfilmer så går människor och ser på det på bio – i underhållningssyfte.


10) Det var nog allt. Eller nej. En sak till. Ingen frågar folket innan: Vill ni ha demokrati? Eller: Hur lyder er definition av frihet? Eller den kanske mest grundläggande: Vill ni ha vår hjälp och hur kan vi i så fall hjälpa er?

11.16, svensk tid

Mosul just nu – över hundratusen civila är instängda i vad som kan bli de värsta striderna hittills.

De irakiska styrkorna har i över 40 dagar försökt avancera in i de smala gränderna i gamla stan från syd och sydväst för att inta moskén där al-Baghdadi utropade kalifatet juni 2014 och besegra IS i deras sista fäste i Mosul – gamla stan och fyra närliggande stadsdelar.
Men de irakiska styrkorna har inte kunnat avancera alls.

De är fortfarande kvar på samma positioner som de har varit i snart en och en halv månad, 900 meter från moskén.
För att ta sig ur detta dödläge fick man hjälp av amerikanarna och öppnade upp en ny front norr om gamla stan. Där har striderna varit mer framgångsrika och flera områden har intagits.

Irakiska styrkor i västra Mosul.Foto: Asmaa Waguih / POLARIS POLARIS IMAGES

 

Det som återstår nu, och som man påbörjade i lördags, är att fortsätta ta stadsdelar utanför gamla stan så att man kan helt kan omringa den.
Upp till 1 000 IS-terrorister beräknas befinna sig i gamla stans gränder. Vissa gator är så trånga att man inte kan gå två personer bredvid varandra.
Hur ligger på hus och det är mycket svårt att få skottvinkel på krypskyttar.

IS visar inga tecken på att ge upp utan tvärtom gör de allt för att behålla gamla stan som sitt lilla kalifat. Nu under Ramadan är man extra rädd för att de ska aktivera sovande celler och begå självmordsdåd i redan befriade delar.
Området som de håller består av nio kvadratkilometer. Ungefär 130 000 civila finns på den ytan.

130 000 civila som lider brist på mat och vatten och som alla riskerar att skadas eller dö i denna slutstrid mot IS i Mosul.

 

12.34, svensk tid

I många länder där jag rapporterar ifrån gör människorna stor skillnad mellan varandra utifrån etnicitet, kön, ålder och religionsinriktning.
I Gulfstaterna får till exempel nästan inga utländska arbetare medborgarskap och de får olika lön utifrån etnicitet och hudfärg. Ju svartare hud desto lägre lön.

I Saudiarabien råder förutom diskrimineringen på arbetsmarknaden dessutom könsapartheid och förtryck av alla som inte är sunnimuslimer.

I länder som fungerar mer som feodalsamhällen som Irak och Afghanistan är staterna mycket svaga och klanerna starka.
Här finns folk som är emot äktenskap även om dessa sker inom samma religionsinriktning, klass och etnicitet.
De vill istället hålla äktenskapen inom klanerna.
En kusin kan anses vara den bästa äktenskapskandidaten. Helst kusinen på pappas sida.

Att gifta sig inom sin klan håller nere brudgiften, håller ägodelarna inom familjen och gör, i och med barnafödandet, klanen större.
Det finns också åsikter om att det är bra att hålla giftermålen inom samma klan för då känner man varandra vilket man tror minskar problemen.
När familjebanden är väldigt nära och flera generationer även bor ihop är det inte enbart relationen mellan fru och make som ska fungera, utan även relationerna till övriga i släkten.

Klanen fungerar ungefär som en socken eller kommun, så ju fler som bidrar till klanens gemensamma, desto större trygghet för klanen.
Där staterna slitits sönder av krig är klanen den enda trygghet som finns.
Att som individ gå emot detta system kan därför ha ett mycket högt pris. I Afghanistan kan flickor giftas bort utan att de ens vet om det, och vill de själva gifta sig med någon som inte accepteras av familjen kan släkten bestämma att klanens heder ska upprättas genom mord.
Man bestämmer sig helt enkelt för att ta bort den del som inte bidrog till vad man ansåg vara gruppens bästa.

Flickor som vet att familjerna bestämt sig för att döda dem begår ibland självmord.
En annan sak som skiljer sig i de här länderna, enligt den erfarenhet jag har, är att ingen pratar om ordet rasism.

Att tvärtom gynna sin egen grupp och hålla sig inom sin egen etnicitet, klass och religionsinriktning anses vara bra.
Nationalitet däremot har mindre betydelse eller ingen alls.

Ålder styr på det sätt att en äldre människa automatiskt bemöts med mer respekt.
Kvinnor förväntas ofta följa det som pappan, bröderna eller maken tycker är rätt.

Jag antar att en del av detta även fanns i Sverige när det var ett feodalsamhälle.

Ett boktips i ämnet är "the Lovers" av New York Times Rod Nordland som handlar om en flicka och pojke som bodde grannar med varandra i Afghanistan och blev kära men förbjöds av flickans familj att gifta sig. Hennes pappa sa att hon redan var bortlovad till en kusin och att det hon ville göra var emot lagen.
Men paret ville inte bryta mot någon lag, de ville inte ha en relation före äktenskapet, de ville inte leva enligt någon annan tradition eller kultur, de ville bara gifta sig och fortsätta leva hemma nära familjerna i byn – men flickans familj bestämde sig för att de båda skulle dö eftersom hon var sunni-tajik och han var shia-hazar.

18.43, svensk tid

Vill man förstå stormaktspolitiken i det här kriget räcker det numera med att bara titta ut genom fönstret.
Om man bor i Mellanöstern vill säga.
Vilket jag har turen att göra.

En iransk general, Shaban Nasiri, från den iranska regeringsarmén Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC), har dödats i strider mot IS – i Irak.
Han ingick i styrkan al-Hashd al-Shaabi, som får visst stöd av Iran och som har "rådgivare" från Iran, på samma sätt som att andra styrkor som strider i Irak har stöd och "rådgivare" från USA.
Hashd al-Shaabi har bekräftat dödsfallet av den iranska generalen.

Fienderna Iran och USA strider alltså på samma mark, och har elitsoldater på plats inte många mil ifrån varandra.
Och de är inte de enda fienderna som slåss i samma land.
Även kurder är fiender med al-Hashd al-Shaabi, liksom med många övriga styrkor som strider mot IS.

Kurder har verkliga och potentiella fiender i alla regeringsarméer i länder där det bor kurder, det vill säga främst Turkiet, Syrien, Irak och Iran.
Turkiet ligger i öppet krig mot kurdiska PKK och YPG, styrkor som i sin tur strider mot IS men som flera gånger har hindrats i sina offensiver på grund av turkiska flygbombningar.
Men i Syrien verkar det ha öppnat upp för att kurderna eventuellt kan ha en federal delvis självständig region om det blir Assad som sitter kvar.
På samma sätt som att kurderna har en federal region i Irak.
Men den kurdiska regionen i Irak har utökats under kriget mot IS. Ser man till den yta som kurderna kontrollerar i Irak i dag jämfört med 2014 har kurderna tjänat på kriget mot IS.

Före IS kontrollerade kurderna regionerna Duhok, Erbil och Sulemanyia, enligt en irakisk lag som säger att tre regioner får gå ihop och bilda ett federalt område.
Under kriget har dock kurder också tagit kontroll i Kirkuk och Sinjar.
De iranstödda al-Hashd al-Shaabi, som är införlivade under irakiska försvarsmakten, strider nu i närheten av Sinjar och planerar att gå in i Sinjar, i områden som inte är befolkade av i huvudsak araber utan av minoritetsgruppen yazidier, och som har militär närvaro av kurdiska Peshmerga.

Kurdiska ledare har satt sig upp mot detta, medan al-Hashd al-Shaabi säger att de inte alls behöver någon tillåtelse från kurdiska ledare för att gå in i Sinjar, utan att de tar bara order från irakiska regeringen och från Iraks premiärminister Haider al-Abadi.

Det här kan vara starten på nästa väpnade konflikt. Regionalt sett konflikten om de kurdiska områdena och globalt sett konflikten om Irans ökade inflytande i Mellanöstern.
Ironiskt nog är Iran fiende till både kurder, USA, Saudiarabien, Gulfstaterna, Israel – och IS.

IS har alltså på ett sätt tjänat som en proxyarmé åt alla dessa.
Och det är nu när IS börjar förlora i Irak som Trump talar om Iran som den stora fienden.

Under sitt statsbesök i Israel gick han till och med så långt att han ville förena dödsfienderna Saudiarabien och Israel (Saudi har inte ens erkänt Israel som en stat) mot Iran.
Trump ser till nästa krig.

15.38, svensk tid

En pojke i Mosul. 2017.
En av världens farligaste städer.
Ett av de värsta krigen i modern tid.
Trots att IS är borta ur majoriteten av stadsdelarna finns ingen säkerhet.
Ingen vet vart granater ska slå ner eller var någon tänker göra en terrorattack.
Nästan alla har förlorat någon och något.
Vissa har förlorat hela sina familjer.
Andra har sett sina älskade torteras, våldtas, dödas.
Ingen litar på någon.
Inte på grannen, polisen, armén.
Kvar finns skadade, ensamma människor som vill ha en vän.
Skadade på insidan eller utsidan eller både och.
Precis som alla andra på jorden vill denna pojke bli älskad.
Men förtroendet är brutet.
Ingen vågar tro att den andra inte ska bitas.

Foto: Magda Gad

 

18.42, svensk tid

IS kontrollerar nu bara fyra stadsdelar i Mosul.
Irakiska styrkorna har fortfarande inte lyckats inta gamla stan, med dess trånga gator och moskén där al-Baghdadi utropade kalifatet sommaren 2014, men efter att irakiska styrkorna med understöd av amerikanska elitsoldater öppnade en ny front norr om gamla stan har flera områden intagits och nu återstår alltså bara gamla stan och tre till stadsdelar i västra Mosul.

De kvarvarande IS-terroristerna är fokuserade i dessa fyra delar och de strider på ett desperat sätt, skjuter iväg allt de har i form av granater och annat och aktiverar sovande celler, vilket gör att hela Mosul är en mycket farlig stad, även i de befriade delarna.

Efter att Mosul är helt säkrat återstår att driva ut IS ur områden som Tal Afar och Hawija.

14,01, svensk tid 

Religionen som heter pengar kan få människor att göra de mest konstiga saker.
Jag hoppas att någon kommer undersöka om det nu blir yemeniterna som kommer bombas med den nyinköpta vapenarsenalen.
Konflikten i Yemen är ytterligare en spelplan där Saudi och Iran krigar om makten i regionen.

Yemeniterna dör av krig och svält, de har inte tillgång till sjukvård och nu har de även drabbats av en koleraepidemi som inom ett halvår kan ha drabbat 300 000, alltså potentiellt värre än ebolan.
De fattiga dör bokstavligen i sin egen avföring på andra sidan statsgränsen av platsen där denna pengaaffär utspelar sig.

Donald Trump tar i hand med den saudiske kungen Salman. Foto: Saudi Press Agency Handout / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN

08.49, svensk tid 

Trump åkte till sharialandet Saudiarabien, träffade kung Salman och undertecknade i går en vapenaffär för drygt 960 miljarder kronor.
Kung Salman är den nuvarande högsta ledaren inom klanen Saud, en släkt som från början var en banditklan som krigade till sig makten på hästar och med svärd i en vidsträckt öken, som innan oljefälten hittades inte hade några statsgränser.

Klanen Saud tog sig till kungatronen genom svärdens blod och genom att sprida sina blodsband.
Männen gifte in sig i så många andra klaner som möjligt, både med vänner och fiender, och skaffade tusentals barn – en av kungarna Saud ska själv ha blivit pappa till över hundra barn – för att knyta ihop släkter och ta kontrollen över marken och människorna.

De skaffade sig också lojaliteter i byar och städer som de ville ta över, för att de skulle få hjälp inifrån under sina gryningsräder som de gjorde efter nattritter.
Det är samma metoder som IS använde sig av när de tog mark 2014.
IS var precis som Saud från början ett banditgäng som gifte in sig i klaner, skaffade sig lojaliteter i strategiska städer och slog sig fram med vapen.
Saudiarabien och IS bekänner sig även till samma extremistiska inriktning av sunniislam.

Kvinnor ska täcka sig helt, de ska inte gå ut från hemmet utan manlig familjemedlems tillåtelse, könen ska leva i apartheid, avbildningar av människors ansikten är förbjuden, musik är förbjuden, alkohol är förbjuden, utomäktenskapliga förbindelser är förbjudna och kan bestraffas med döden, homosexualitet är förbjuden, stöld kan bestraffas med att en hand huggs av och avrättningar sker öppet på torget efter fredagsbönen genom halshuggning eller skjutning.

Även dubbelmoralen inom Saudi och IS är densamma.
Rika prinsar i Saudi kan åka till jetsetorter och dricka alkohol, ta kokain och låta sig underhållas av eskorttjejer.
Och ledare inom IS kan gå i senaste märket av gympaskor, lyssna på amerikansk pop, låta bli att gå i moskén, sälja cigaretter och knark och olja på svarta marknaden och ta sexslavar.
Just oljan är ytterligare en sak som IS och Saudiarabien har gemensamt.
Båda har kunnat finansiera sina statsprojekt på grund av oljan.
De har också samma fiender.

I Saudi får medborgare bara vara muslimer, men med muslim menas inte att bekänna sig till alla typer av islam, utan till den extremistiska tolkningen av wahhabism, som är en underundergren till sunni.
Shiamuslimer ses inte ens som muslimer utan som avfällingar och värre än kristna och judar.
Iran är därför den stora fienden för både Saudiarabien och IS, eftersom Iran är shiastyrt.

Det är dock inte frågan om hur Koranen ska tolkas som är orsaken till hatet – utan det är en kamp om geopolitik, naturtillgångar och vem som ska ha makten i Mellanöstern.
Precis som det en gång var en kamp i Europa mellan protestanter och katoliker.
Sunni i ledande positioner har en tanke om att Iran är farliga för att om Iran skulle knyta ihop sitt landområde med Irak, Syrien och Libanon skulle Iran kontrollera hela markområdet från Asien till Europa.

Därför är Iran, den shiadominerade regeringen i Irak, den alawitiska regimen al-Assad i Syrien (alawit är en gren av shia) och den libanesiska shiaarmén Hezbollah de största hoten för Saudiarabien.
Och för IS.
Och för – USA.

Saudiarabien har ingått en militär och ekonomisk allians med USA.
Iran har gjort samma sak med Ryssland.
Så när USA:s president Donald Trump säljer vapen till Saudiarabiens kung Salman är avtalet som ingås en gemensam militär makthandling – riktad mot Iran, Ryssland, Assad, shiakrafterna i Irak och Hezbollah.

Donald Trump i Saudiarabien. Foto: Evan Vucci / AP TT NYHETSBYRÅN

En högt uppsatt källa i Washington har enligt AFP sagt att vapenaffären i saudiska Riyad ska ses "mot bakgrund av det iranska hotet".
Det är ett argument som även privata miljardärer i de USA-allierade kungadömena Kuwait, Qatar och Saudi har använt när de finansierat IS.
Att IS är en motkraft till shiamakterna.

Den här alliansen mellan USA och Saudi och deras stöd till extremister som krigar i Mellanöstern är inget nytt.

Det började redan på 1980-talet när USA och Saudi finansierade och gav understöd till mujahedin och den saudiska miljardären Usama bin Ladin i Afghanistan.
Mujahedinsoldater som då stred mot Sovjetunionen och som sedan blev talibaner, al-Qaida – och IS.

 

09.31, svensk tid 

"Jag ska döda er. Jag vill begrava er nu", sa en stark och tjock man som ingrep när en grupp kvinnor körde bil i Saudiarabien trots förbudet.
Det här var 1990 då 47 kvinnor bestämde sig för att köra bil i en aktion för kvinnors rättigheter.

De som hann längst innan de blev stoppade körde ungefär fem kilometer i staden Riyad. De hade medvetet valt att köra under siestan då minst folk är ute, för att överhuvudtaget kunna börja köra.
Kvinnorna blev av med sina pass, fick utreseförbud och förlorade sina jobb.
En av dem var professor i pedagogik.

Samtliga 47 kvinnors män fick skriva på ett papper på inrikesministeriet där de tvingades intyga att de aldrig mer skulle tillåta sina kvinnor att köra bil igen.
Den kvinnliga professorn blev utsatt för så mycket hot och hat att hon låste in sig i nästan ett halvår hos sin mamma.
Hon var rädd för sitt liv.

Att som kvinna köra bil i Saudi anses vara likvärdigt med att vara prostituerad, eftersom att om en kvinna kör bil ensam har inte de manliga familjemedlemmarna kontroll över vem kvinnan träffar.
Att träffa en man som hon inte är släkt med eller gift med är inte tillåtet.
Den prins som var inrikesminister i Saudi 1990 slog fast att kvinnorna som körde bil kom från familjer som inte är "muslimska, rättroende".
Namnen på kvinnorna lästes upp i moskéerna, vilket bringade skam över hela släkterna.

Klanerna – som ofta dömer sina familjemedlemmar själva, utanför det statliga rättssystemet – behövde åtgärda denna förlust av släkternas heder.
I klansamhällen avgör släktens rykte vilken position och vilka möjligheter man har i samhället, och en släktmedlems agerande kan påverka hundratals släktingar.

Männen i den kvinnliga professorns klan bestämde att hon måste dö för det hon hade gjort.
Men hennes mamma gav henne skydd och hennes pappa och bröder ville inte utföra handlingen, det vill säga att mörda henne.

De 47 kvinnorna hade alla körkort – som de hade tagit utomlands, eftersom kvinnor inte kan ta körkort i Saudi – och de var klädda i abayor, de heltäckande kapporna, och hijaber.
De bröt alltså inte mot några andra lagar än mot de morallagar som säger att kvinnor ska ha sin manliga målsmans tillstånd för att lämna hemmet och att apartheid mellan kvinnor och män måste upprätthållas.

Att kvinnorna körde bil just år 1990 berodde på att kriget i Kuwait hade börjat och världspressen hade kommit till Saudiarabien. Även amerikanska soldater hade anlänt, inklusive kvinnliga soldater som körde bil, klädde sig västerländskt och bar vapen.
De 47 saudiska kvinnorna som körde bil förstod att medieuppbådet skulle göra det vara svårare för Saudiarabien att till exempel avrätta dem offentligt, då tv-stationer som CNN fanns i landet.

Detta gjorde att de wahhabitiska prästerna ondgjorde sig ännu mera över västs närvaro i Saudiarabien – de såg det som ett moraliskt förfall och ett hot mot den saudiska kulturen.
Wahhabism är den strängaste och mest fundamentalistiska formen av sunniislam. Trosinriktningen följer den hanbaliska islamiska rättsskolan, vilket även lagarna i Saudi gör.

Mänskliga rättigheter anses av konservativa saudier vara detsamma som denna extremistiska tolkning av islam.
Förutom att det i Saudi finns åsikter om att kvinnors äggstockar skadas av bilkörning och att kvinnor som kör bil anses vara horor, har en saudisk schejk sagt att kvinnlig bilkörning är en stor fara som kan leda till förstörda äktenskap, färre barnfödslar och fler bilolyckor.

Bilolyckorna motiveras med att männen skulle bli så distraherade av att se kvinnor köra bil att de medvetet eller omedvetet skulle krocka.
Medvetet för att få chansen att flörta med en kvinna de inte är släkt med eller gift med.

Efter 1990 har flera liknande aktioner genomförts av kvinnor som satt sig bakom ratten, och reaktionerna har blivit något mildare.
När det gäller frågan om bilkörning för kvinnor i Saudi handlar det inte i första hand om att kvinnor skulle vilja köra bil istället för att deras män, pappor, bröder eller söner kör bilen.

Det stora problemet är att kvinnor har svårt att ta sig till arbetsplatser och skolor, samt att ta del av de offentliga rummen.
Finns det ingen manlig familjemedlem som har tid eller lust att skjutsa dem kan de inte komma till jobbet eller universitetet.
Många familjer löser det genom att anställa en privatchaufför, men långt ifrån alla har råd med det.

Dessutom blir det ett oljeanvändnings- och energiproblem att ha flera bilar per familj.
Chaufförerna är gästarbetare från fattigare länder och en enorm mängd pengar som skulle behövs investeras i annat än chaufförer går till dessa arbetare, som aldrig får medborgarskap i landet och som lever under diskriminering.
Nu har man börjat bygga tunnelbana i de saudiska städerna.
Dessa kommer bli könssegregerade, i enlighet med den apartheid som råder.
Kvinnor för sig.
Män för sig.
Tjänstefolk för sig.

Tilläggas bör att USA och NATO är i allians med Saudi – USA ingick alliansen på grund av oljan – och att Saudi har röstats in både i FN:s råd för mänskliga rättigheter och kvinnorådet.
Sverige har sålt vapen till Saudi och skulle till och med bygga en vapenfabrik i Saudi, vilket avslöjades av SR.

 

08.18, svensk tid

Det är något med tiden i Mellanöstern som bidrar till terrorismen.
Tiden som gått för snabbt, tiden som inte hunnit med.
– Ni har klockorna men vi har tiden, har talibaner sagt och det har tolkats som att även om de militärt trycks tillbaka från städerna och in i bergen så kommer de tillbaka.

Talibaner och al-Qaida ger inte upp av att leva utan el och rinnande vatten i bergsmassiven mellan Afghanistan och Pakistan. De är redan vana vid det eller vänjer sig och kan tvärtom stärkas i sin övertygelse.
Och när säkerheten i ett område försvagas kan de attackera och ta över igen, många år efter att de drivits ut.
Precis det har hänt i Afghanistan. De drevs tillbaka under amerikanska invasionen 2001, men är nu starkare än vad de var då.
Och samma sak har skett i Irak. Det al-Qaida som skapades i Irak 2003 drevs bort efter några års krigande, men kom tillbaka som IS – vilket var något mycket värre.

Tiden har alltså legat till terroristernas fördel.
De väntar, och förr eller senare uppstår en svaghet som de kan utnyttja för att ta över.
Men det finns något mer med själva tiden som gynnar dem.
En av mina läsare brukar skriva att efter att jag har jobbat mycket i krig behöver jag vila och vänta – på att astralkroppen ska komma ikapp.
Jag tolkar det som att man inte bör springa ifrån sin egen själ.
Tankar, upplevelser, minnen, kroppen, själen måste vara i balans.

Dessa saker är inte i balans i flera delar av Mellanöstern. I Gulfstaterna har rika imperier byggts upp på bara några årtionden.
På platser där det för inte så länge sedan bara fanns öken finns nu skyskrapor högre än Manhattans skyline, och vill man till exempel ta ut pengar på kreditkort i Qatar behövs inte alltid kod utan det finns uttagsautomater som scannar ögonen.

I länder som Förenade arabemiraten, Qatar och Saudiarabien består majoriteten av arbetskraften av utlänningar.
I vissa städer är endast en av tio invånare medborgare. Nio av tio är utlänningar.
Utlänningar som har helt andra kulturer, traditioner och sätt att leva.
Kvinnor klädda i niqab med ansiktsslöja och män i bländvita dishdashas handlar i samma gallerior som utlänningar i shorts och t-shirts.

Det här skapar oro bland många medborgare. De känner att deras kultur och traditioner körs över och det sätts upp skyltar som informerar om klädkoder.
Bland de konservativa kan det gro inte bara en oro utan även ett hat inför denna, som de ser det, dekadenta och omoraliska livsstil som kommer in i och nästan dominerar deras samhällen.

Ofta kopplas den upplevda dekadens ihop med väst och med den amerikanska militära närvaron samt kungahusens – de styrande klanernas – handel med väst.

Det finns åsikter om att kungahusen har sålt ut allt som de här länderna historiskt har stått för genom att ingå allianser och affärer med väst. Affärer som har gjort den rika makteliten ännu rikare, medan många andra, som utsatta folkgrupper i Saudi, lever i förtryck och fattigdom.

Därför riktas – som i fallen med talibaner, al-Qaida och deras första ledare Usama bin Ladin – en avsky mot både det egna landets styrande elit och mot väst.
I Usama bin Ladins fall började det när Saudis kungahus avfärdade hans förslag om att använda de regionala mujahedinsoldaterna för att driva ut Saddam Hussein från Kuwait – för att istället välkomna hundratusentals amerikanska soldater, kafirer som inte tror på islam, till saudisk helig mark.
En annan sak som upprörde konservativa saudier var att amerikanska kvinnliga soldater körde bil, i ett land där det är förbjudet för kvinnor att köra bil.

De här konflikterna mellan det som var och det som är finns även inom personer.
I Saudi lever männen enligt de konservativa lagarna som styr både det dagliga livet, relationer och äktenskap.
Men på ledig tid flyger tiotusentals saudier till Förenade arabemiraten eller tar bilen över bron till Bahrain, för att gå på bio, konsert, dricka alkohol och röka i barer, träffa kvinnor och i vissa fall köpa sex.

Saudiska kvinnor vittnar om allt ifrån att de vill fortsätta leva i sin kultur, bli försörjda av sina män och klä sig heltäckande. För dem kan det kännas besvärande att män i dag kan hitta en helt annan typ av kvinnor med ett annat förhållande till kropp, relationer och sexualitet i grannländer och på internet.
Det här hora-madonna-fenomenet finns i hela världen men dras till en ytterlighet i länder som Saudi.
Andra saudiska kvinnor har tajta jeans och senaste modet av linnen under de heltäckande abayorna och niqaberna och vill helst slippa dessa konservativa klädregler, som från början kommer från beduoinerna, men har dem på sig för att det är lag och för att slippa skvaller och att det ska pratas dåligt om familjen.

Mitt i detta finns personer som vill dra tillbaka tiden. Som vill ha bort kungahusen som behandlar statsinkomsterna som om de vore deras privata förmögenheter, som vill ha bort handeln och militäralliansen med väst, som vill ha bort all modern och västligt influerad kultur.
Dessa personer kan vara allt från fredliga, predikande wahhabiter, den mest extremistiska grenen av sunniislam, som är statsreligion i Saudi – till terrorister.
Bland folket, speciellt fattiga, finns sådana som ser terrorister som ett slags Robin Hood som ska ta tillbaka pengarna från de rika.
Och när dessa grupper bildas blir de i sig organisationer som kriminella och sådana som vill bli rika vill ingå i för att få mer makt.
Dessa kriminella behöver inte vara troende utan fungerar som maffia eller är personer som hade makt förr, som i fallet med tidigare Saddam-mannar som gick med i IS – för att dra tillbaka klockorna till när det var de som bestämde.

08.16, svensk tid

I Saudiarabien finns det personer som förklarar förbudet mot att kvinnor får köra bil med att om de tillåts göra det så kommer män krocka med dem uppsåtligt i syfte att få stå ensam med en främmande kvinna på gatan och försöka få sex med henne.
En annan anledning som förs fram är att det är skadligt för kvinnan att köra bil för att äggstockarna kan skadas av motorns vibrationer.
Men om en av familjen anställd asiatisk gästarbetare kör bilen och om kvinnans wali, manliga förmyndare, har godkänt att hon får lämna hemmet, då klarar sig äggstockarna.
Om en kvinna hamnar i fängelse räcker det inte med att hon blir frigiven för att få komma ut, även hennes wali måste godkänna hennes frigivande.
Samma sak gäller om kvinnan måste opereras akut. Det är inget läkaren kan ta beslut om ensam utan walin måste godkänna operationen.
Och om en kvinna är chef för ett företag och behöver resa utomlands för ett affärsmöte krävs det att hennes wali godkänner både att hon ansöker om pass samt reser ut från landet.
Undrar om det är saker som dessa som Saudi framför som förslag att lagstifta om vad gäller säkerhet och trygghet för kvinnor nu när de har blivit inröstade i FN:s kvinnoråd.
Hittills har de investerat enorma pengar för att sprida dessa regler genom sin wahhabistiska ideologi som de predikar över stora delar av världen – nu har de getts FN-status.

19.46, svensk tid

Inte så mycket har hänt sedan dess.
Jag är fortfarande ute på en ensam resa genom livet.
Med samma driv och drömmar.
(Jag var lite mer välfriserad då och det såg väl mamma till, men hon kommer ju snart så det kanske blir någon ordning på det också.)

22.03, svensk tid

När solen försvann för dagen och skyskrapornas lampor reflekterades i allt glas kom två ryttare galopperandes på hästar genom detta.
Vilda med flygande manar.
Precis som i sagorna.
Sagorna om det som var.
När allt detta var sand och makten erövrades av ryttare i fältslag.
För ett ögonblick möttes då och nu i ett ögonblick som kändes som att tiden upphävdes.

Det var i det ögonblicket jag insåg att det är den känslan jag har burit med mig genom alla Gulfstater.
Att tiden inte finns.
Eller snarare att det är flera tider som finns.
Medeltid och framtid.
Samtidigt.
I oaser som vuxit upp så snabbt att inte ens hästarna har förstått att sanden som deras hovar sparkar upp numera befinner sig i en av världens rikaste städer.
Godnatt Bahrain.

18.02, svensk tid

I Kuwait säljs guldklockor med diamanter på.
I Mosul har någons gamla armbandsur gått sönder i flykten eller döden.
Avståndet fågelvägen är ungefär 88 mil.
För att förstå det trasiga armbandsuret gav jag mig ut på en resa.
Irak – Förenade Arabemiraten – Jordanien – Kuwait – Qatar – Bahrain.
Varje land gav ett kapitel till historien.
Från IS grundare al-Zarkawis barndomskvarter nära ett palestinskt flyktingläger i Jordanien till de eleganta barerna med de hemliga mötena i Bahrains skyskrapor, nära Saudiarabien.
Tack för att ni följde med i sökandet genom olja, klantraditioner och oheliga allianser.
Nu reser jag tillbaka till Irak.
Fronterna runt både Mosul och Raqqah har tyvärr stått nästan lika stilla som ökenhettan över Gulfen.
Om detta kommer jag fortsätta berätta.
Så att ingen.
Ingen.
Kan säga att den inget visste.

13.07, svensk tid

Staterna i Mellanöstern är inte nationalstater i västerländsk betydelse. Detta behöver man förstå både för att förstå krigen och de skillnader som finns i sätten att leva.
Saudiarabien och Gulfstaterna är som emirat. Den ledande klanen i respektive stat utgör kungahuset, medborgarna är undersåtar och arbetarna en slags slavar från fattigare länder.

Hur statsgränserna gick i dessa emirat blev inte intressant förrän britter och amerikanare skulle ingå handelsavtal om oljan. De ville veta vilken mark de "hyrde in sig på" och då fick man rita upp konstgjorda gränser i sanden.
Samtliga av dessa stater är unga, det var inte många årtionden sedan som Gulfstaternas metropoler av stål, glas och sportbilar var öken.

Övriga länder i Mellanöstern är i stor utsträckning som feodalsamhällen.
I Irak där staten är väldigt svag har klansamhället blivit starkt.
Människorna litar ej på och har ej trygghet från staten utan från klanen, något man kan beskriva som en stor släkt eller "socken".
Hur människor förhåller sig till varandra utgår från denna klanstruktur.

En skillnad jämfört med västerländska nationalstater är att kollektiv är viktigare än individ, att man blir mer beroende av släkt och att man har större kontroll över blodsband (kvinnor, relationer, äktenskap) eftersom det styr arv, klantillhörighet, lojaliteter inom och mellan klaner och så vidare.

De senaste åren har det uppkommit en desperat situation i Mellanöstern som beror på flera saker. När oljepriset sjunker på grund av ny teknik och när man vet att oljan kommer minska behöver de rika Gulfstaterna, några av världens rikaste länder, hitta andra inkomster.
För Saudi är till exempel en lösning att dra en pipeline för gas från Qatar genom Syrien till Europa.
Men även Ryssland har stora gasdepåer och vill sälja gas till Europa.
Ryssland är i koalition med Iran och Saudi är i koalition med USA.
När Saudi och Iran börjar konkurrera geopolitiskt i regionen blir därför USA och Ryssland indragna samt väljer även att ge sig in i konflikterna.

För USA är inte längre oljan det viktigaste utan det handlar främst om att upprätthålla den geopolitiska maktbalansen i området, som en slags fortsättning på Kalla kriget.
USA har militärbaser i Gulfstaterna och de ser ett fortsatt samarbete med Saudi och Gulfstaterna som en fråga om säkerhetspolitik och världsekonomi.
Därför gick USA till exempel inte in och stoppade den regionala Saudiledda armén som tryckte ner den folkliga resningen i Bahrain, ett pyttelitet grannland till Saudi, 2011.
USA har sin femte flotta i Bahrain. Och om Saudi faller skulle det orsaka en historisk depression i världsekonomin. Men desperationen handlar inte enbart om oljan och geopolitiken. Alla dessa rika stater vet också om att när statsinkomsterna blir lägre kan folken inte längre mutas med subventioner. Och då kan det bli demonstrationer – en ny arabisk vår, eller mer korrekt beskrivet, vinter.

Den dagen statsinkomsterna minskar kommer även medborgarna i dessa länder behöva arbeta i större utsträckning, eftersom staterna inte längre kommer ha råd att finansiera deras leverne med bidrag, men dessa medborgare är till stora delar inte vana vid att lönearbeta.

Det är något som gästarbetare gör i dag, och försök till omställning har inte varit lyckade.

Alla dessa faktorer är orsaker till att människor dödas av granater i Irak och Syrien.
Att Libyen förvandlats till en failed state med 1 000 krigsherrar och att de sekteristiska konflikterna eldas på.
Om framtiden kommer leda till ännu mer krig och kollaps i Mellanöstern eller om det kan bli en stabilisering är mycket svårt att förutspå.

Gulfstaterna behöver hitta andra inkomster än olja, dessa stater måste också själva minska sin oljeanvändning – det kostar enormt mycket energi att kyla ner skyskraporna i öknen och köra runt i miljonbilar – och folken i de fattigare länderna behöver ett samhällssystem där de kan få utbildning, sjukvård och trygghet.

Dessutom saknas en omfördelning av resurser i regionen. Vissa bor i palats och har en miljonbil per familjemedlem och andra bor utan rent vatten i sönderbombade hus i Mosul.

10.15, svensk tid

I Suadiarabien och Gulfstaterna gör arbetsmarknaden skillnad på de som jobbar utifrån etnicitet, medborgarskap och hudfärg.
I Qatar, världens rikaste land per capita, är ungefär 95 procent av alla som jobbar i landet utlänningar.

De utländska gästarbetarna, som gör i princip allt jobb i landet, får inte qatariska medborgarskap.

De som har medborgarskap i Qatar betalar inte skatt och de får höga bidrag från staten, i allt vad gäller mark och boende till utbildning och sjukvård.
För de arbetare som kommer från Mellanöstern till Gulfstaterna för att gästarbeta hamnar de automatiskt i "tjänstefacket" – araber som arbetar.

För de arbetare som kommer från Asien råder diskriminering, de får lägre lön och i de värsta fallen ingen lön alls.
De har lockats till Saudiarabien eller Gulfstaterna med löften om arbete, men på plats blir de fråntagna sina pass och är i händerna på sin "sponsor", som kan neka dem både lön och utresa från landet.

För de arbetare som kommer från Afrika är arbetsvillkoren allra sämst. Det händer att kvinnor från länder som Etiopien tar anställning som hushållerskor men i själva verket används de som sexslavar. Afrikanskor som tar sig ut från landet måste ibland hämtas med ambulans på flygplatsen hemma i Addis Abeba i Etiopien, för att de blivit så traumatiserade.

Är gästarbetaren däremot vit i huden och har pass från Europa eller USA är lönerna och förmånerna höga. En vit europé eller amerikan får automatiskt högre lön än en asiat eller afrikan, även när det är samma arbete som utförs.

Till Qatar kommer människor från flera olika håll för att jobba. Foto: Ted S. Warren / AP TT NYHETSBYRÅN

Vad medborgarna i dessa länder anser om allt detta går naturligtvis inte att generalisera.
Men det finns åsikter om att folk i väst lever som slavar för att västerlänningar jobbar så mycket, att västerlänningar är dekadenta och omoraliska och har dålig kontroll över sina kvinnor, samt att kvinnor arbetar och har "sålt ut sig" för att kunna säga att man har jämställdhet. I motsats till att "leva som en prinsessa" som medborgare i en Gulfstat.

Samtidigt finns bland en del välutbildade kvinnor i länder som Saudiarabien en besvikelse över att de inte får arbeta trots att de har utbildning. De kan få stipendier av kungahuset för att studera på bra skolor i USA, men när de kommer tillbaka till Saudi får de inte anställning. Det som hindrar kvinnor från att arbeta är ofta att det är svårt för kvinnor att röra sig i samhället och på arbetsplatser eftersom de inte får beblanda sig med män som de inte är släkt med eller gift med.

Bara en sådan sak som transport till arbete blir ett problem. De får inte köra bil själva, de tar inte taxi eftersom de inte får vara ensamma med en okänd man och alla familjer har inte råd att ha en bil med privatchaufför åt kvinnan.

10.56, svensk tid 

2002 förhindrade Saudiarabiens moralpolis, "mutaween", brandkåren från att rädda flickor från en skola som brann.
Anledningen var att brandmännen var män och moralpolisen var inte säker på att flickorna bar täckande klädsel inne i skolan.
15 flickor brann inne och dog.

I Saudiarabien får inte kvinnor köra bil, vilket ej har stöd i Koranen. På den tid som Koranen skrevs ned fanns kvinnor, även en av Muhammeds fruar, som på häst ledde krigare i slag i öknen, så det finns inget som säger att de inte skulle få framföra ett fordon.

Men könsuppdelningen är strikt i Saudiarabien, för att upprätthålla kontrollen över folket. Nu när de behöver minska sin egen användning av olja och därför behöver bygga kollektivtrafik, kommer den vara könsuppdelad.

Kvinnor i Saudiarabien måste ha en manlig förmyndare, en nära familjemedlem, och i brist på make eller pappa, till exempel om det gäller en änka, kan en son eller annan yngre manlig släkting vara förmyndare.
Det förekommer stening av kvinnor vid utomäktenskapliga förbindelser.

Detta land har valts in både i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s kvinnoråd.
Hur kommer detta sig?
Man kan delvis förklara det utifrån ett val som president Roosevelt gjorde vid andra världskrigets slut.
Han sa att USA behöver Saudiarabien som allierad – av säkerhetsskäl.

Saudiarabien var mest öken utan tydliga statsgränser på den här tiden och de som var styrande var den klan som krigat sig till makten.
Familjen Saud, dagens kungahus, är från början ett banditgäng som härjade i detta ökenområde.

Berättelserna om hur de erövrade områden med svärd och lojaliteter – hur de red genom nätter och gjorde en stor gryningsräd, hur de gifte in sig i andra klaner, klaner som både var vänner och fiender till den egna, och skaffade många barn (ett par saudiska kungar har varit pappor till omkring 100 barn) för att knyta samman klanerna och göra dem till släkt – är vida omtalade.

Svärden finns på Saudiarabiens gröna flagga.
Hur skulle dessa ökenkrigare kunna behövas för USA:s säkerhet?
Anledningen till att Roosevelt sa att alliansen var på grund av säkerhet var för att USA hade märkt hur mycket olja andra världskriget kriget kostade.
För att upprätthålla sin position som global stormakt behövde de enorma energitillgångar.
Och dessa fanns i Saudiarabien.
Roosevelt och kung Ibn Saud möttes därför på ett fartyg som hette USS Quincy för att ingå avtal.
Resten är historia.

Andra anledningar till aliansen mellan USA och Saudi är att britterna redan hade tagit kontrollen över energitillgångar i Irak och övriga Gulfstater, och att USA efter världskrigen använt Saudiarabien för att balansera mot Iran, Ryssland och Kina.
(En parentes är att IS använde sig av en närmast identisk metod som klanen Saud gjorde för att ta kontrollen över Saudarabien när IS tog över Mosul 2014. IS förberedde sig flera år innan genom att gifta in sig i mäktiga klaner i Mosul och skaffade sig lojaliteter i staden, som gav hjälp inifrån, innan de anföll.)

Dessutom är Saudiarabien en av världens största vapenköpare.
Omkring tio procent av deras årsbudget går till vapen.
Även Sverige har varit inblandade i detta, sålt vapen och skulle till och med bygga vapenfabrik i Saudi.

Oljepengarna som alla vi som kör bil bidrar till används av kungahuset Saud till vapenaffärer, och vapnen används i sin tur för att bibehålla makten i landet och i regionen.
Saudiarabien för proxykrig i både Irak och Syrien och i Yemen för de direkt krig.
De krigar i regionen på grund av energitillgångar och geopolitik.
Deras motståndare i den regionala stormaktskampen är Iran.

08.01, svensk tid 

Saudiarabien tillåter enbart utövning av islam men inte vilken islam som helst.
Det är ett sunnimuslimskt kungadöme som följer en fundamentalistisk inriktning till en av sunniislams fyra undergrenar.
En underundergren som kallas wahhabism.

Det är samma wahhabitiska-salafistiska ideologi som IS menar att de följer. Man vill återgå till det "ursprungliga", ta bort alla moderna influenser och förbjuder vad man skulle kunna kalla "vin, kvinnor och sång".

Men inom IS råder dubbelmoral då många IS-terrorister inte följer dessa regler själva. Flera har sin bakgrund i precis det motsatta, till exempel IS första ledare al-Zarkawi som var tjuv, smugglare och hallick, en tatuerad bandit som söp och slogs på barer och åkte in i fängelse.

Samma fenomen är det i Saudiarabien. Prinsarna inom kungahuset Saud är kända för att ha en utsvävande livsstil med lyxhus och yachter runt om i västvärlden, med överdådiga fester innehållandes allt från kokain och alkohol till eskorttjejer.

De wahhabitiska reglerna har man för att hålla folket på plats. Wahhabismen sprids även till både närregionen och resten av världen genom att man finansierar moskébyggen, koranskolor, litteratur, organisationer och i vissa fall även sunniextremistisk terror.

Men för saudier finns det ett grannland, ett litet "vattenhål" som nästan bara består av öken, som de kan komma till bara genom att köra över en bro.
Ett land som är extremt litet men mycket rikt, nästan lika rikt per capita som Saudi, dock mer liberalt i jämförelse.

Utrikt över Bahrain.Foto: Magda Gad

Grannlandet heter Bahrain. Majoriteten av folket är shia men styret är sunni. När demonstrationer bröt ut under arabiska våren 2011 kom Saudi med en armé och satte stopp.

I en beskrivning av Bahrain står det att många från närliggande länder kommer hit för fritid och aktiviteter.
Det tog inte så lång tid att hitta några av dessa "aktiviteter".

I denna bar satt män och drack och rökte och lyssnade på kärleksmusik med utsikt över det dammiga landskapet som en gång inte alls hade samma gränsdragningar som efter att oljan hittades - långt tillbaka hörde detta landområde ihop med bland annat södra Irak och Kuwait.

I denna bar satt män och drack och rökte och lyssnade på kärleksmusik.Foto: Magda Gad

 

22.00, svensk tid

När en kuwaitisk man gifter sig för första gången får han ungefär 14 000 USD i bidrag från staten.
Utöver detta får mannen subventionerat köpa mark samt får bostadsbidrag och bidrag för de barn som föds inom äktenskapet.

De sociala förmånerna är så omfattande att många kuwaiter inte behöver arbeta.
I Qatar är förmånerna ännu högre – där får män mark gratis när de gifter sig.
Ofta har varje familjemedlem en egen stadsjeep eller sportbil och det är inte alltid de själva som kör utan det är vanligt att anlita chaufförer – asiatiska gästarbetare, som även utför hushållsarbetet.
(I Saudi krävs en chaufför för varje kvinna i hushållet, eftersom kvinnor inte får köra bil.)
Skatt betalas inte.

När man besöker dessa länder är det vanligare att de man kommer i kontakt med är utlänningar än medborgare, då det är utlänningar som kör taxi, jobbar på restaurang, hotell och så vidare.
Eftersom det följer många förmåner med att vara medborgare i Kuwait är det väldigt svårt att bli det.

Gifter sig en kuwaitisk man eller kvinna med en utlänning är det svårt för den ingifta samt barnen att få kuwaitiska medborgarskap.

Det handlar inte om religion eller om nationalism – utan helt enkelt om pengar.
Staten har inte råd att ge dessa förmåner till utlänningar som gifts in eller flyttar in på grund av arbete.

Ibland får gästarbetarna inte ens lön, de blir av med sina pass och får inga utresevisum av sina "sponsorer" och kan i länder som Saudiarabien hamna på gatan eller i fängelse om de väljer att försöka lämna arbetet och landet.

Eftersom medborgarna inte betalar skatt men får stora bidrag har de också svårt att förändra något inom politiken och styret.
Det är genom att betala skatt som medborgaren får en röst.
Många unga i Kuwait och övriga Gulfstaterna vill ha en förändring. Och den yngsta befolkningen är i majoritet.

I det land jag befinner mig i nu finns ytterligare en potentiell kaosfaktor – i Bahrain är de flesta shia, men de styrs av en sunniminoritet.
När shia i dessa sunnistyrda länder försöker protestera slås de ner. Det hände till exempel under arabiska våren 2011.
Om det kommer en dag då oljepengarna börjar sina och den yngre befolkningen reser sig – ja då kan nästa revolution bli i Gulfstaterna.

Dessa stater är inte nationalstater i egentlig mening utan kungadömen, där de styrande klanerna, kungafamiljerna, sköter hela länder som familjeföretag.
En folkresning i de här länderna kan potentiellt destabilisera inte bara regionen, utan hela världsekonomin.

Därför finns det både regionala och globala maktsfärer som aktivt stödjer det rådande systemet.
Ungefär sju kilometer från Bahrains huvudstad vid kusten ligger en amerikansk militärbas, USA:s femte flotta.

Den amerikanska militären finns inte här att stötta förtryckta minoriteter, kvinnor som saknar likvärdiga rättigheter och gästarbetare – de är här för att upprätthålla balansen i geopolitiken och säkerställa utflödet av olja.
Regionalt arbetar de för att upprätthålla maktbalansen mellan sunnistyrda Saudiarabien, som är allierade med USA, och shiastyrda Iran, som är allierade med Ryssland.

10.35, svensk tid

Qatar, maj 2017.
Världens rikaste land per capita.
Ett land där medeltid, futurism, fotbolls-VM, talibaner, muslimska brödraskapet och amerikanska elitsoldater lever sida vid sida.

Klanledaren Sheikh Tamim Al-Thani, emir och premiärminister i Qatar, är den yngsta statsledaren i Mellanöstern med sina 36 år.
Hans far, den tidigare emiren, har sagt i en intervju till BBC:
"Det är sant, men vi äger nycklarna till basen."
Frågan han svarade på var om det stämmer att Qatar i väldigt många frågor är anti-amerikanska – men samtidigt hyser Pentagons största militärbas i regionen.

För inte så länge sedan var Qatar mest sand. Liksom de övriga Gulfstaterna var det ett ökenområde där nomader och krigsherrar korsade sandvidderna i sökandet efter vattenkällor och försörjning.
Oljan ändrade allt.
Staterna uppstod när britterna "hyrde in sig" hos olika klaner för att ta del av energikällorna. Flaggorna för de olika staterna hissades där de härskande klanerna hade sina fästen.

I Qatar har man byggt städer med skylines av stål och krom som lyses upp i olika färger när solen går ner.
De ungefär 500 000 medborgarna behöver inte göra service- eller grovarbeten utan det gör gästarbetare från Asien.
Klanen Al Thani tar hand om inkomsterna och ger subventioner och skattefrihet åt medborgarna.
Unga män får mark när de gifter sig och enligt den ultrakonservativa normen ska män och kvinnor gifta sig och skaffa barn. Utomäktenskapliga relationer och homosexualitet är förbjudet.
Att vara naken är förbjudet även i könsuppdelade omklädningsrum.

När man landar i Qatar möts man av reklam för allt det som gästarbetarna håller på att konstruera. Snabbtåg som ska gå i 270 km/h till Saudiarabien och Bahrain, världens största luftkonditionerade utomhusgalleria, idrottsarena, ytterligare ultramoderna byggnader och en helt ny stad.
Anledningen till byggnationerna är att fotbolls-VM ska gå i Qatar 2022.
Finansministern har beräknat att kostnaderna kommer ligga runt 1 777 552 000 000 kronor.
Vad kostnaden kommer landa på i människoliv vet ingen, men den internationella fackorganisationen IFS har varnat för att 4 000 gästarbetare kan dö.
Byggnadsarbetare vittnar om att de jobbar hungriga och ibland hela dygn i sträck.
Klagar man får man sparken.

Och samtidigt som amerikanska helikoptrar lyfter från militärbasen i Qatar för att bomba talibaner i Afghanistan, har kungafamiljen tillåtit talibaner att hålla fredssamtal i ett kontor för talibaner.
Talibanerna tilläts till och med att hissa sin flagga.
När det blev protester togs den ner, men sattes sedan upp igen, på en kortare flaggstång.
Qatar har fått kritik av afghanska regeringen för att de ger denna frihet till talibaner.

Även Saudiarabien har en liknande konflikt med Qatar.
Under arabiska våren, när Saudiarabien var livrädda för att folket skulle resa sig även i Saudi och övriga Gulfstaterna, terrorklassades muslimska brödraskapet, en fundamentalistisk organisation som vill ha ett islamskt imperium. De har i årtionden velat göra revolt mot regimerna i allt från Syrien till Egypten, och lyckades till slut med det i Egypten.
Men Qatar vägrade terrorklassa Muslimska brödraskapet. Istället har landet blivit det största fästet för Muslimska Brödraskapet i Gulfstaterna.

Dessutom tillåter Qatar mycket hatretorik mot Israel, trots sin allians med USA.
Men om man att från kungahusets sida säger att "vi äger nycklarna till basen" kanske alliansen är ett utanpåverk, liksom skyskraporna som döljer lika mycket som de glänser.

Och dubbelmoralen gäller inte bara åt ett håll.
Vad skulle svaret bli om frågan istället ställdes till USA:s president: Stämmer det att ni har regionens största militärbas i Qatar, trots att landet i många frågor är anti-amerikanskt?

21.15, svensk tid

I Gulfstaterna betalar inte medborgarna skatt.
Utbildning och sjukvård är kostnadsfri.
Män som är medborgare i Kuwait – män som är kuwaiter, inte utlänningar som har fått medborgarskap och inte invandrad arbetskraft och inga kvinnor – får subventioner av staten när de gifter sig och skaffar en bostad för den blivande familjen.
I Qatar får nygifta män även mark.
Dessa förmåner fungerar som mutor – betalningar för att folket inte ska resa sig och kräva rättigheter av de styrande klanerna.
Samtliga Gulfstater styrs av klaner. I Saudiarabien styr klanen Saud, i Kuwait styr klanen Sabah, i Qatar styr klanen Thani, och så vidare.
Dessa klaner, kungahusen i dessa stater, hanterar oljeinkomsterna, vinsterna av bensinpengarna, som om de vore deras privata förmögenheter.
Så länge som oljeintäkterna håller detta rullande kan man fortsätta kuva regimkritik och krav på mänskliga rättigheter.
Men om världen blev oberoende av olja skulle det inte heller per automatik innebära frihet för Gulfstaternas folk.
När intäkterna från oljan minskar ökar tvärtom desperationen för dessa kungahus att hitta andra inkomster.
Kungahuset Saud vill till exempel på grund av de senaste årens sjunkande oljepriser dra en gasledning från Qatar genom Syrien för att kunna exportera gas till Europa.
Saud skulle vara delägare i detta gasföretag.
Att på detta sätt vilja kontrollera mark och energitillgångar i närliggande länder skapar konflikter – och krig.
Och om en monark avsätts blir det makvakuum, vilket kan leda till kaos som kan utnyttjas av andra klaner eller krigsherrar.

11.07, svensk tid

Kuwait, sju mil från Saudiarabien.
Himlen har ett hölje över sig, som om den inte kan bli riktigt klar, trots den starka solen som tynger med sin hetta.
Det är som om himlen fortfarande minns.
Minns allt som hände för 27 år sedan. Det som på flera sätt ligger bakom dagens krig i Irak.

Det var 1990 som det började. Då invaderade Saddam Hussein det lilla oljerika landet som mest består av sand och olja.
Saddam ansåg att Kuwait egentligen var en del av södra Irak, det vill säga Basra, och att det inte alls var ett eget land.

 

Gränserna för alla länder i regionen drogs upp av kolonialmakterna Frankrike och Storbritannien i det så kallade Sykes-Picot-avtalet efter första världskriget, för ungefär hundra år sedan.
Sykes och Picot var en engelsman och en fransman.
Iran är det enda landet som har äldre statsgränser än de som ritades upp av dessa europeiska män.

När Kuwait invaderades bestämde sig den regionala stormakten Saudiarabien för att göra en motattack. Saddam skulle inte få ta oljan från deras granne.
Den saudiske miljardären Usama Bin Ladin, som hade byggt upp en armé av mujahedin under kriget mot Sovjet i Afghanistan, föreslog att dessa mujahedinveteraner skulle gå in i Kuwait och driva ut Saddam.

 

Foto: Magda Gad

 

Usama Bin Ladin hade samarbetat med både sitt hemland Saudiarabien och allianslandet USA under tiden i Afghanistan på 1980-talet.
Bin Ladin och hans män finansierades av USA och Saudi och de tränades av CIA.
Familjen Bin Ladin gjorde också affärer med både kungafamiljen Saud och familjen Bush.
Flera av hans familjemedlemmar var bosatta i USA. Många rika saudier och medborgare i Gulfstater skickar sina barn till skolor i USA och att ha dubbla medborgarskap ses som status.

 

Men när Usama Bin Ladin föreslog för kungahuset Saud att Kuwaitkriget skulle skötas regionalt fick han svaret: nej.
Kungahuset Saud tog istället hjälp av USA och 150 000 amerikanska soldater landsattes i Saudiarabien, nära Mecka och Medina.
Usama Bin Ladin har sagt att detta var den värsta händelsen i hans liv. Att dessa icke-muslimska västerlänningar kom till hans heliga land och att de skulle lösa en konflikt i grannlandet, en konflikt han ansåg att araberna själva hade ansvar för att lösa.

 

Usama Bin Ladin lämnade efter denna händelse Saudiarabien och flyttade till Khartoum i Sudan, där han byggde vägar och sa att han ville hjälpa muslimer, men det som var hans huvudprojekt var något annat: terrorism.
Bin Ladin startade al-Qaida och hans mål var att attackera USA, vilket han också gjorde, ungefär tio år senare den 11 september 2001.
Då hade kungahuset Saud tagit ifrån honom hans medborgarskap, men majoriteten av flygkaparna var saudier och det har alltid funnits och finns fortfarande i Saudiarabien och Gulfstaterna ett stöd för anti-amerikanism och sunniextremistisk terrorism.
al-Qaida, al-Nusra och IS fungerar som dessa rika länders oljekarteller.

 

Foto: Magda Gad

 

Efter terrordådet i USA förklarade Bush krig mot terrorismen. Den del av Bin Ladins släkt som fortfarande bodde i USA fick lyfta i ett eget plan trots att det rådde flygförbud över USA och trots att de var släkt med gärningsmannen och därmed kunde sitta på viktig information.
Men för Bush och USA var det viktigare att fortsätta ha goda relationer med Saudiarabien för att behålla oljeaffärerna, pengarna som saudierna investerar i USA samt det geo- och säkerhetspolitiska partnerskapet i Mellanöstern.

När USA efter att de hade invaderat Afghanistan 2001 ville invadera Irak 2003 lyfte de bland annat fram Kuwaitkriget som en orsak för att Saddam skulle störtas.
Bush-administration hittade på en historia om massförstörelsevapen och att Saddam hade kontakter med Bin Ladin via den kriminella jordaniern al-Zarkawi, en våldsam man som 2003 äntligen hade lyckats tjata till sig finansiering för ett terrorläger i norra Irak från al-Qaida.

Men Saddam hade varken kontakter med al-Zarkawi eller Bin Ladin. Det har CIA flera gånger vittnat om. Det gick helt emot deras underrättelseinformation.
Dessa var tvärtom män som Saddam ville döda.
Den som i själva verket hade haft nära kontakter med Bin Ladin var Bush.
Bush kontakter med Bin Ladin fråntar dock inte faktumet att Saddam var en diktator som attackerade både Kuwait och Iran och begick brott mot sitt eget folk, men anledningarna som USA gav för att invadera Irak var felaktiga och hade inte heller stöd av FN.

 

USA stod även på Saddams sida under Iraks krig mot Iran, eftersom USA ser Iran som en fiende som är i allians med Ryssland och Kina, och USA hjälpte också Saddam och hans Baathparti att komma till makten i Irak under två revolutioner på 1960-talet.
När Saddam inte längre passade USA:s intressen skulle han bort.

Efter invasionen 2003 upplöste USA alla säkerhetsstyrkor i Irak. Hundratusentals militärer och politiker blev arbetslösa, och i det krig, kaos och maktvakuum som uppstod kunde tjuven al-Zarkawi ta plats i Irak.
Han började göra terrordåd och sprängde den första bilbomben i Iraks historia i Baghdad.
al-Zarkawis banditgäng fick namnet al-Qaida i Irak, AQI, en organisation som använde sig av samma metoder som IS – terrordåd, halshuggningsvideos, avrättningar och attacker mot shiamuslimer och västerlänningar.
Zarkawi var också den första att uttala att han ville bilda en islamisk stat.
Redan 2003 hängde han upp de första svarta flaggorna i Baghdad på Haifa Street.

 

I Irak är det fortfarande krig i dag 2017 medan Kuwait har blivit världens sjätte rikaste land per capita.
Kuwait är allierade med USA precis som Saudiarabien och övriga Gulfstater.
Dessa länder hyser amerikanska militärbaser men sprider samtidigt den ultrakonservativa wahhabistiska ideologin till omvärlden.
Det är ett sätt att kontrollera folket och därmed den rika elitens tillgångar. De som har serviceyrken och grovarbetar i dessa länder är inte medborgarna utan utländska gästarbetare som inte får medborgarskap och inte får de rättigheter som medborgarna har.
Gästarbetarnas inkomster räknas inte heller in i BNP.

Vid Kuwaits strandpromenad där Gulfen ligger het och en av dessa gästarbetare har tagit av sig i bar överkropp kan man stilla undra: Vad hade hänt om Saudiarabien för 17 år sedan hade bestämt sig för att inte dra in de amerikanska soldaterna i Kuwaitkriget utan skött konflikten regionalt?
Himlen är höljd och ger inga svar.

 

20.07, svensk tid

FRÅGESTUND FRÅN KUWAIT!

Ställ din fråga i kommentarsfältet på Facebook. Frågorna kan handla om kriget i Irak, IS, situation som helhet i Mellanöstern eller annat relaterat till mitt arbete här.

Mitt bevakningsområde är i huvudsak Irak, men jag befinner mig just nu i Kuwait och har även rest genom flera andra länder i Mellanöstern, som Förenade Arabemiraten, Qatar och Jordanien.

Följ pengarna är en bra metod om man vill förstå konflikter. Så det gjorde jag och det var det som tog mig till Persiska Gulfen.

Qatar är det rikaste landet i världen per capita. Kuwait kommer på sjätte plats och Förenade Arabemiraten på nionde plats.
Samtliga är rikare per capita än Saudiarabien.

Kuwaits dinarer är den högst värderade valutan. Nästan alla intäkter kommer från olja.

Gulfländerna håller också uppe sin BNP genom att inte ge medborgarskap och rättigheter till de asiatiska gästarbetarna.
I Dubai kan man hitta Ferraris som fortfarande fungerar på soptippen — och på varje stor lägenhets balkong kommer det ut en asiatisk städare som skakar mattor och hänger tvätt.

Länderna har också en dubbelhet i sin politik och ideologi som är svår att förstå. Qatar hyser en amerikansk militärbas varifrån USA lyfter för att bomba talibaner i Afghanistan. Samtidigt kan talibaner bo i hus i Qatar.

Kuwait är av särskilt intresse vad gäller kriget i Irak eftersom allt på ett sätt började här. Usama Bin Ladin blev terrorist och startade al-Qaida när hans hemland Saudiarabien tackade nej till hans erbjudande om att mujahedinveteranerna från Afghanistan skulle jaga ut Saddam Hussein från Kuwait. Istället tog Saudi dit sina allierade – amerikanarna. Det tog Bin Ladin som en ultimat förnedring och han flyttade till Sudan och startade det som fortfarande i dag är terror.

Kuwaitkriget lyftes också upp som anledning av USA när de över tio år senare invaderade Irak. En invasion som skapade ett maktvakuum, och i det vakuumet och i det kriget och kaoset tog en jordansk terrorist plats och skapade det som i dag är IS.

Ytterst är krigen proxykrig, krig via ombud, mellan de regionala stormakterna Iran och Saudi. Dessa har sedan dragit in sina allierade USA och Ryssland.

Krigen i Syrien, Irak och även Yemen har sin grund i dessa regionala och globala konflikter.

Men nu kör vi! Kom ihåg att håll god ton i trådarna, jag svarar i turordning, kolla igenom så att du inte ställer en fråga som redan ställts så sparar vi alla tid. Tack!

Foto: Magda Gad

09.23, svensk tid

FRÅGESTUND FRÅN KUWAIT – IKVÄLL 20:00

– Du är som en vagabond, säger min mamma.
En av mina bästa vänner instämmer:
– Du är en nomad.
Sett till att jag väldigt ofta packar min lilla svarta väska och packar upp mina saker i nya rum och på några timmar känner mig som hemma – är det sant.

Senaste tiden har jag rest i sju länder i Mellanöstern. Jag har varit i tre grannläder till Irak inklusive Jordanien samt i Förenade Arabemiraten, Qatar och Kuwait.

Det jag letar efter är den större bilden av kriget. Varifrån kommer terroristerna, pengarna, ideologierna? Vad är det man krigar om? Och varför?

Alla länder jag varit i har sitt kapitel till berättelsen om dagens krig. En berättelse om dyra bilar, olja, ojämlikhet, korruption, makt och oheliga allianser.

I kväll kl 20:00 svarar jag direkt på frågor från Kuwait city.

Frågorna kan handla om krigen och situationen i Mellanöstern, om IS och terror samt om mina erfarenheter av att bo och arbeta här eller vad du nu råkar undra över.

OBS! Ställ inga frågor i detta inlägg. Ställ frågorna i det nya inlägget som jag lägger upp kl 20:00 svensk tid.

10.28, svensk tid

IS gör självmordsbåtar av ambulanser.
Denna fabrik har hittats i Mosul och båtarna är till för att sjösättas på Tigrisfloden och sprängas.

Första gången jag hörde om självmordsbåtar var i augusti när irakiska armén gjorde offensiv mot staden al-Qayyarah söder om Mosul.
Irakiska styrkorna befann sig vid östra flodbanken och IS vid västra.
Bron var sprängd sedan tidigare så irakiska armén behövde bygga en ny bro för att kunna ta sig över till al-Qayyarah.

Det tog lång tid att bygga den där flytbron, det var ett väldigt öppet och utsatt läge och många irakiska soldater sköts av IS medan de jobbade med bron.
De som dödades kunde inte ens hämtas för området vid brofästet ansågs som för farligt.

IS har sönder sådant som annars kan rädda liv, och använder materialet i sin terror. Foto: Magda Gad

När de äntligen hade fått klart bron hörde vi en natt över radion hur några vakthavande soldater varnade för att IS var på väg att sjösätta en självmordsbåt.
Befälet övervägde då att det kanske vore säkrare om de själva sprängde sin nybyggda bro för att inte förlora fler liv.
Som tur var behövde de inte göra det utan offensiven kunde fortsätta.
IS tänker åt motsatt håll.
De har sönder det som behövs för att rädda liv och gör bomber av det.

12.37, svensk tid 

Den irakiska militären bedömer att Mosul kommer vara helt befriat från IS innan maj månad är över.
Enligt löjtnanten Ohtman al-Ghanmi kommer slutstriden ta max tre veckor.
De områden som fortfarande inte är befriade är gamla stan i Mosul samt nordvästra stadsdelarna av Mosul, som alltid har varit IS starkaste fästen.

När irakiska armén uttalar sig om hur fort en offensiv ska gå brukar de alltid ta i åt det positiva hållet. Det är naturligt, det ingår i att hålla uppe stridsmoralen.

Tidigare sa man att hela Mosul skulle vara befriat vid årsskiftet 2016-2017. Man sa också att västra Mosul skulle gå snabbare än östra Mosul.

I själva verket visade det sig vara helt tvärtom, vilket inte alls är förvånande för oss som arbetar på marken eftersom västra Mosul är mycket mer tätbebyggt, eftersom stödet för IS har varit större där och eftersom IS-terroristerna har haft högre koncentration där.

Striderna i Mosul har pågått fram och tillbaka under flera månader. Foto: Magda Gad

Om västra Mosul kommer befrias helt under maj månad låter jag därmed vara osagt. Det kommer ta lång tid att säkra alla delar av staden och även efter striderna är avslutade kommer det finnas kvar sovande IS-celler.
Irakiska styrkorna har fortfarande inte heller lyckats ta den symboliska moskén i gamla stan trots över en månads försök.

Dessutom kommer IS finnas kvar i Irak även efter att Mosul befriats – de kontrollerar mark i flera andra regioner i landet.
Men att Mosul troligen kommer vara befriat om någon månad eller drygt en månad är positivt.
Efter det återstår ett enormt arbete som behöver omfatta återuppbyggnad, humanitär hjälp och – det kanske viktigaste av allt – försoning.

 

--

Magda Gads dagböcker

Har du missat de senaste månadernas händelser? Läs dagböckerna här:

APRIL

MARS

JANUARI-FEBRUARI 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag