I slutet av förra sommaren meddelade Ikeas informationsavdelning att Ingvar Kamprad inte längre ger intervjuer. Men i samband med att han inspekterade det nya museet och varuhuset i Älmhult, valde han att ställa upp på en intervju i hembygdens tidning Smålandsposten. För reportrarna Johan Kristensson, Daniel Rydström och Bosse Vikingsson på SMP:s Älmhultsredaktion valde han också att lätta sitt hjärta under en intervju om miljarderna, krämporna och om sorgen efter hustrun Margaretha som rycktes från honom i höstas efter en lång sjukdomskamp.

- Jag lipade som ett barn. Jag satt hos min kära hustru. Det tog tre veckor och var ett fruktansvärt jävla elände. Sen har jag lipat varenda dag. Men så fick jag anti-lip-tabletten. Det har hjälpt lite, säger han till Smålandsposten.

"Vi levde så i 50 år"

- Vi kunde sitta och kivas vid matbordet på kvällen. Sen när vi gick och la oss, efter fem minuter, kände jag hennes hand komma över och söka min. Och så somnade vi hand i hand. När man levt på det viset i 50 år känns det lite taskigt. Jag vet inte ännu vart jag ska ta vägen någonstans. Men de närmsta fem åren bor jag i alla fall kvar där nere.

När han kom till Älmhult i veckan fick han ledas fram av folk från Ikea. Samtidigt som Margaretha vårdades på sjukhus under hösten har han själv plågats av en lunginflammation och dålig rygg, men det biter inte på 85-åringen.

- För mig känns det 130 procent bra ungefär. Jag har ett bekymmer med min rygg, och jag saknar en spruta, och det gör ont, säger han till Smålandsposten.

Sedan några år tillbaka har han också säkrat upp sitt hjärta med en pacemaker som också krävt viss justering under hösten.

Hög säkerhet kring familjen

På senare tid har säkerheten kring familjen Kamprad höjts. Ikeas säkerhetstjänst har tagit bombdåden mot varuhus i Europa på stort allvar och Ingvar Kamprad bekräftar nu att det även finns ett kidnappningshot mot familjen.

Det märktes också när jag var i Bangkok vid invigningen av det nya varuhuset där och jag som enda internationella reporter släpptes in mot löfte att inte fotografera äldste sonen Peter Kamprad som också var på plats. Samma krav ställdes när Jonas Kamprad var på plats i samband med julfirandet i Älmhult.

Efter bombattackerna har Ingvar Kamprad nu också blivit ensam och det har förändrat hotbilden.

- Säkerhetstjänsten vill plocka dit en massa personal, men det har jag sagt nej till, jag klarar mig. Bara man inte går högfärdigt klädd eller ser märkvärdig ut, tror jag inte det är någon större risk. Det kom två poliser i veckan. De kollade allt och var belåtna. Men jag sa att varför skulle de ta mig, varför i huset? Det är bättre att ta mig när jag går och handlar i affären 500 meter bort, säger han till Smålandsposten.

Styr fortfarande själv

Han medger att hans konstruktion av ägandet där han själv sitter på nyckelposterna innebär att han själv styr fortfarande.

- Nja, det är väl så. Det beror egentligen på en viss blyghet hos nästa generation. Peter har vid ett tillfälle hållit jultal, han gör inte om det igen. Han höll på i ett halvår att träna sig och greja.

Familjen har också kontroll över stiftelserna som kontrollerar Ikeas tre ben - familjens eget diversebolag Ikano, varuhusbolaget Ingka, varumärkesbolaget Inter Ikea med stiftelsen Interogo som Uppdrag Granskning och Smålandsposten avslöjade förra året.

"Jag gjorde en grundtabbe"

Bara i Interogo, som är registrerat i Liechtenstein, har 100 miljarder kronor samlats ihop och han har därför anklagats för att gömma pengarna i ett skatteparadis.

- Jag får jag skylla mig själv, för jag gjorde en grund­tabbe, säger han nu om beslutet att lägga stiftelsen i Liechtenstein.

Men det är inte bara stiftelsen Interogo som är välgödd - även Ingka och Ikano förfogar över hundratals miljarder.

- Jag såg i den något obskyra tidningen Veckans affärer att vi var överkapitaliserade. Vad fan är överkapitaliserade? Vi förlorade tio miljarder i Ryssland de första åren. Hur fan skulle vi klara av det om vi inte sparat själva - då hade vi behövt gå till banker och fått en helt annan osäkerhet i vår existens, säger han till Smålandsposten.

- Vi ska kunna motstå också en hård motvind.

Tidigare hade han 225 resdagar om året men det har han nu dragit ned till 25 varuhusbesök årligen och han har inga pensionsplaner.

- Det är konstigt, men det absolut roligaste jag vet är fortfarande att få kliva upp på morgonen och börja jobba, säger han.