Det blev valberedningens kandidater Gustav Fridolin och Åsa Romson som blev Miljöpartiets nya språkrör och som nu tar över efter Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Expressens politiska kommentator K-G Bergström ser både styrkor och svagheter i de båda.
- Fridolins absoluta styrka är att han är välkänd, etablerad och uppfattas som något av ett politiskt underbarn. Hans svaghet är att han inte anses vara så kunnig när det gäller miljöfrågan, men där kompletteras han av Romson som är miljöexpert. En annan svaghet är att han har ett opportunistiskt drag. Ett exempel på detta är att han i den fackliga TCO-tidningen var kritisk till att Miljöpartiet var med och luckrade upp las, men i en intervju i Dagens Industri pratade han om tillväxt och industrivänlighet. Det är viktigt att han intar en ståndpunkt som inte är opportun, det är så den verkliga ledarförmågan prövas, säger K-G Bergström.

"Okänd för väljarna"

Åsa Romson är doktorand i miljörätt och är väl förankrad i partiet, vilket K-G Bergström anser vara hennes främsta styrkor.
- Svagheten består främst i att hon är okänd för väljarna, vilket i och för sig är ett övergående problem. Dock vet vi väldigt lite om var hon står i andra frågor som exempelvis ekonomin.
K-G Bergström ser det som troligt att Fridolin och Romson kommer att försöka få till uppgörelser med regeringen, exempelvis när det gäller frågan om en fortsatt svensk närvaro i Libyeninsatsen.

Står längre till vänster

- Det är i och för sig ingen större bragd att få till överenskommelser med regeringen som ju är i minoritet. Däremot har jag väldigt svårt att tro att de skulle kunna ingå i en borgerlig regering. Ytterst är det partiets väljare som bestämmer, och de står mycket längre till vänster än vad de gjort tidigare. 1991 sade sig 43 procent av partiets väljare att stå till vänster på en höger-vänsterskala och 2010 svarade 72 procent att de stod till vänster, säger K-G Bergström.