Så hur kommer det sig då att partiet inte sjunker som en sten genom alla opinionsgolv?
Med all reservation för att en enskild mätning ska tas med många skedar salt så tror jag att det beror på en viss överströmning från alliansens krispartier till socialdemokraterna. En förklaring kan vara väljarnas missnöje med de höga elpriserna. Det är ju centerns partiledare Maud Olofsson som fått stå i skottgluggen för det missnöjet.
Däremot tycks Moderaterna immuna för missnöje. Trots att till exempel tågtrafiken fungerat uselt i vinter och att det är en moderat som ansvarar för infrastrukturfrågorna, så får moderaterna sin högsta siffra hos Demoskop. Trots att arbetslösheten är hög. Trots att utanförskapet för ungdomar snarast tycks öka.
Förklaringen är förmodligen ett grundläggande förtroende för Reinfeldts och Borgs förmåga att klara statsfinanserna.

Men det stora krispartiet är Kristdemokraterna som inte ens når upp till 3 procent. En göteborgare skulle förmodligen döpa om KD till krisdemokraterna. Med 2,7 procent börjar nu partiet närma sig den nivå det hade före Alf Svenssons genombrott i opinionen. Hägglunds parti är nu så litet att alliansen blir allt mindre beroende av det. Även utan KD är alliansen större än de rödgröna i den här mätningen.
Men det andra borgerliga krispartiet Centern hänger också på gärsgårn. Precis på 4 procentsstrecket, vilket i sig är allvarligt. Inte enbart för centerpartisterna själva. Också för Reinfeldt. När partier ligger så illa till som KD och C uppstår lätt desperation. Och det fräter på sammanhållningen.

Det blir inte bättre av att det tredje allianspartiet, FP, inte heller kan ta några glädjeskutt. 5,9 procent är en dålig opinionssiffra för liberalerna.
För den hårt kritiserade Lars Ohly är inga opinionsundersökningar numera någon munter läsning. Men han kan i alla fall trösta sig med att V i den här mätningen är något större än Centern. Däremot fortsätter Sverigedemokraterna att slå vänstern, vilket är ytterst pinsamt för de röda.

Hur skicklig än Lars Ohly är som debattör och talare har inte väljarna förtroende för honom. Ohlys problem personligen är att han har en utmanare i sitt eget parti som har alla förutsättningar att göra V populärare - Jonas Sjöstedt.
Frågan är bara om krisinsikten i partiet är tillräcklig för att majoriteten ska överse med att Sjöstedt under många år ansågs tillhöra de så kallade förnyarna i partiet. En skara som blivit allt glesare i Vänsterpartiet.