Det här var en unik situation.
Kungen, Sveriges statschef sedan den 15 september 1973, skulle för första gången i sitt liv kliva fram till ett 60-tal journalister och inför tv-kameror kommentera de pikanta - men obekräftade - uppgifterna om sitt privatliv.
Aldrig tidigare har en kunglighet i Sverige uttalat sig så om rykten.
Nu i efterhand kan nog både kungen och hans närmaste hovstab konstatera att de borde avstått presskonferensen.
Det blev helt enkelt inte bra: kungen hade inte läst boken, men han hade sett rubrikerna om innehållet - och det enda beskedet han nu hade var att det handlade om gamla saker, som han talat med familjen om.
Rimligen uppfattar alla det här som en sorts bekräftelse, och därför lär intresset för kungens privatliv nu öka.
Men han hade inte behövt göra så här, det hade gått att både tala ut om det som hänt eller helt ignorera påståendena.

1992 briserade en av de största kungliga skandalerna i Europa när författaren Andrew Morton gav ut boken "Diana: Her True Story", godkänd av prinsessan själv.
Det var en bok som avslöjade kronprins Charles kärleksaffär med en före detta väninna till Diana, och två år senare gav Charles med sig och erkände i en tv-intervju att han varit otrogen.
Man kan bara tänka sig vad drottning Elisabeth tyckte om en sådan öppenhjärtighet om huset Windsors kärleksliv...
1995 gick sedan Diana ut i tv, hon också, och berättade om sin otrohet och därmed hade världens mest uppmärksammade kungahus satt en sorts rekord i offentliga pinsamheter.
Men - Buckingham Palace står kvar, Charles är omgift och britterna är fortfarande rojalister.
Också här i Norden finns det exempel på när kungliga medgivanden vänt opinionen och, faktiskt, fått allmänheten att kanske älska sitt kungahus ännu mer.
Minns exempelvis hur den skandalomsusade blivande kronprinsessan, Mette-Marit, 2001, tre dagar före sitt bröllop, satt i tv och berättade om sitt gamla "utåtriktade" liv. Hela Norge tog henne till sitt hjärta.

Men om kungen nu inte ville tala ut om sitt festande, så hade han helt kunnat ignorera debatten och kritiken.
Han hade kunnat ställa in gårdagens pressmöte, och sedan bara värdigt struntat i de - hittills - anonyma vittnesmålen.
Det finns sådana exempel i Norden också: i det danska kungahuset har prins Joachim alltid varit den som har utmålats som syndabocken, och när han och dåvarande hustrun Alexandra skildes sig så vägrade han att kommentera orsaken.
Tidningarna i Danmark fylldes med uppgifter om att Joachim, känd för att festa, nog hade varit otrogen och att Alexandra därför hade lämnat honom.
Joachim bet ihop, och ett år senare kom sanningen fram - det var Alexandra som hade haft en affär med en yngre tv- fotograf.
Prinsen hade hållit huvudet högt, och han kom ur hela historien med hedern i behåll - utan att tvingas fläka ut privatlivet framför tv-kamerorna.
Svenska kungahuset har - fram tills i år - varit förskonade från liknande avslöjanden eller skandaler.
Prins Bertil var i hemlighet tillsammans med sin Lilian i över 30 år. De kunde inte gifta sig förrän 1976, på grund av att hon var ickekunglig.
Hade de gift sig så hade Bertil blivit av med sin prinstitel, och trots att svensk media hela tiden kände till relationen valde journalisterna att inte rapportera.
Efter kungen och Silvias bröllop, kallade prins Bertil till sig redaktörerna till sitt hus Villa Solbacken på Djurgården och tackade för visad hänsyn.
Men så kan det inte fungera i dag, det inser också kungafamiljen.
Samtidigt som uppståndelsen har varit som värst om kungen, så har jag rest runt i Finland och Norrbotten med kronprinsessan Victoria och prins Daniel.
Inte med en min har Victoria visat vad hon tycker om den publicitetet som boken "Carl XVI - Den motvillige monarken" har skapat. Hon och Daniel har genomfört sitt program precis som planerat.

Victoria och Daniel har fått mer sympati än någonsin. Senast i går när vi var i Boden hörde jag hur två äldre kvinnor gick fram till Victoria och viskade till henne:
- Stå på dig!
Det som kungen nu tvingas genomgå är naturligtvis jobbigt, oavsett om skandalboken är sann eller inte.
Han är kung och får tåla det, tycker vissa.
Visst, han är kung, men också människa precis som du och jag - och därför skulle kungen aldrig ha hållit den där presskonferensen.
De som ville ha svar fick inga svar. De som tycker synd om kungen fick ännu mer ont i magen.

Det kändes som att vi alla var förlorare
- förutom de tre som har skrivit boken, som nu har vänt upp och ner på kungens liv och hela hans tillvaro.