Expressens Niklas Svensson intervjuar Jimmie Åkesson för Podcasten "Partiledarpodden". Foto: Anna-Karin NilssonExpressens Niklas Svensson intervjuar Jimmie Åkesson för Podcasten "Partiledarpodden". Foto: Anna-Karin Nilsson
Expressens Niklas Svensson intervjuar Jimmie Åkesson för Podcasten "Partiledarpodden". Foto: Anna-Karin Nilsson
Partiledaren fick rita ett självporträtt. Se resultatet längre ned i artikeln. Foto: Anna-Karin NilssonPartiledaren fick rita ett självporträtt. Se resultatet längre ned i artikeln. Foto: Anna-Karin Nilsson
Partiledaren fick rita ett självporträtt. Se resultatet längre ned i artikeln. Foto: Anna-Karin Nilsson
"Det är väldigt sällan Åsa Romson brukar ta mig i hand", säger Jimmie Åkesson. Foto: Jens L'Estrade"Det är väldigt sällan Åsa Romson brukar ta mig i hand", säger Jimmie Åkesson. Foto: Jens L'Estrade
"Det är väldigt sällan Åsa Romson brukar ta mig i hand", säger Jimmie Åkesson. Foto: Jens L'Estrade

Jimmie Åkesson: "Då är det vi mot resten"

Publicerad

 Han har uteslutit nazister. Han vill fördubbla försvarets budget, bygga nya kärnkraftsreaktorer och förbjuda tiggeri. Dessutom vill han minska invandringen med 90 procent. Minst.

 Expressens politiska reporter Niklas Svensson möter Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i "Partiledarpodden".

 På väggen i tjänsterummet i riksdagen hänger en tavla med kungafamiljen – där han själv står i mitten, efter en lunch på slottet.

"De är jättetrevliga, och väldigt proffsiga."

Lyssna på hela intervjun med SD-ledaren Jimmie Åkesson

Löftet om att fälla varje regering som ökar invandringen kvarstår.

– Allt annat vore ju tjänstefel från vår sida, säger Jimmie Åkesson.

– Nu är invandringen till Sverige så stor att det kanske finns anledning att fundera över om en 90-procentig minskning av invandringen verkligen är tillräcklig.

 

Ena dagen hårdrock och starköl på en åker. Nästa partiledardebatt i riksdagen.

För de flesta toppolitiker är steget långt från hårdrocksfestivalen Sweden Rock till talarstolen i riksdagen. Men inte för SD-ledaren Jimmie Åkesson.

I tjänsterummet i riksdagen, bredvid skrivbordet, har han ett inramat fotografi som signerats av medlemmarna i Kiss.

Han är tillbaka med full kraft, hävdar han själv, efter ett halvårs sjukskrivning för utbrändhet.

Förändrad - både som människa och partiledare?

– Det är lite tidigt att svara på ännu, jag vet inte. Men det är klart att jag är mer vaksam på hur mycket jag arbetar, och det ska alla vara. Jag har lärt mig det den hårda vägen. Jag försöker när jag har haft ett långt pass, att ta det lite lugnare. Det är så jag tänker. Man kan köra stenhårt och intensivt, men sen måste man också ta igen sig. Jag har också lärt mig att det alltid måste finnas en ”exit”. Om man känner att det här inte funkar så måste man kunna ta sig därifrån på något sätt, och det försöker jag också jobba med.

I en intervju som jag gjorde med dig för ett par månader sedan sa du att partiledaruppdraget hittills varit värt priset, men om din familj drabbas är det en annan sak. Nu kandiderar du för en ny period inför landsdagarna i november. Var det självklart att du skulle göra det?

– Det har varit min ambition hela tiden att jag skulle göra det. Och det var också en del i att jag sjukskrev mig. Skulle jag kunna göra det så var jag tvungen att ta det lugnt ett tag. Så ja, det har varit självklart för mig hela tiden. Sen är det klart att jag under den här perioden har funderat på om det är möjligt eller inte. Och man funderar alltid, det tror jag gäller alla som tar ett jobb som påverkar människor i ens omgivning. Men nu är ju jag i den lyckliga situationen att även min sambo är politiskt engagerad i samma parti, hon har en förståelse för att jag gör det jag gör.

Du har varit partiledare i över tio år, hur länge tänker du fortsätta?

– Det vet jag inte. Ytterst är det ju medlemmarna som bestämmer det, men min ambition är att fortsätta över valet.

2018 talar vi om då?

– Ja, man får ju ta en mandatperiod i taget...

Tillbaka till partiledardebatten då. Åsa Romson vägrade ta dig i hand när du sträckte ut den. Hur reagerade du då?

– Det var inte oväntat, hon brukar göra så. Det var mest att det uppmärksammades den här gången, för det blev väldigt påtagligt där och då. Men det är väldigt sällan hon brukar ta mig i hand, hon brukar titta bort.

Hur är det med de andra partiledarna?

– De andra är mer civiliserade på den punkten.

Blir du förbannad?

– Nej, men det är väl mest att jag är ganska luttrad. Det är inget jag bryr mig om. Men många andra blev ju förbannade. Det var en sak före valet då hon var språkrör, nu är hon vice statsminister och ska, tycker jag, stå över det där käbblet som vi andra kan ägna oss åt.

Stefan Löfven sa i partiledardebatten att ditt parti var mest känt för råbarkade nazister, hakkors och heilande när du gick med i Sverigedemokraterna i mitten på 90-talet. Han frågade också vad det var som lockade dig dit. Jag ställer samma fråga nu: Vad var det som lockade dig till Sverigedemokraterna?

– Jag gick ju med strax efter att vi hade haft en folkomröstning om EU-medlemskapet. Jag var starkt kritisk till EU och var stödmedlem, eller öl-medlem som jag tror att vi kallade det i moderata skolungdomsförbundet - men jag har aldrig betraktat mig som moderat, inte minst på grund av EU-frågan. Då letade jag efter något annat alternativ som inte var socialistiskt. Det fanns två partier då som var motståndare till EU och det var Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och det har liksom aldrig varit aktuellt för mig att gå med där. Jag letade efter något annat och då hittade jag till slut Sverigedemokraterna.

– Jag förstod ju att det inte var något perfekt parti, det förstår väl alla i någon mening. Men jag tycker ändå, och det sa jag i debatten också, att det jag gjort från att jag gick in i det här partiet fram till i dag har ju talat sitt tydliga språk, vi har förändrat partiet. Det är på många sätt ett helt annat parti i dag jämfört med då. Sen är det klart att man kan ge sig in i den här diskussionen och nyansera bilden av partiets historia. Det är klart att det är en bild av verkligheten, det var säkert så, men det var inget som jag såg i min lilla lokalavdelning hemma i Sölvesborg. Det var ju mitt kompisgäng som var Sverigedemokraterna där. Vi hade andra ambitioner med partiet och det är det som avspeglas i dag när vi är tredje största parti i riksdagen.

Du träffade inga nazister och du såg inga hakkors?

– Jag har träffat nazister, det har jag absolut gjort.

I vilka sammanhang då?

– Jag har varit med om att utesluta nazister ur partiet till exempel. Under mitt första år i partistyrelsen, jag tror det var 1997, var det ett antal som jag och ytterligare några såg till att utesluta. Så jo, jag har ju träffat dem, men jag har aldrig sympatiserat med dem och jag kände inget ansvar för dem. Tvärtom så gjorde jag vad jag kunde för att bli av med dem.

Men ni har haft nazister i partiet i modern tid?

– Det har funnits personer… men i modern tid vet jag inte, det beror på vad man menar med modern tid. Men det är klart, och det är väl allmänt känt, att det fanns en och annan på individnivå… Däremot tycker jag det är viktigt att påpeka att partiet är ju inte en individ, partiet är ju det som medlemmarna gemensamt beslutar om och i partiets program har det aldrig funnits den typen av strömningar och det kan man ju se om man tittar tillbaka i tiden.

Åkesson om sitt självporträtt: "Jag hade en femma i bild, men det kanske inte märks. Hur många tänder har man egentligen, och hur ritar man glasögon. Shit, det ser ju ut som Stålmannen detta. Och så ska vi ha in lite rött, det får bli en pussmun, så att inte Stefan Löfven blir ledsen. Så där ja, det blev ju ganska snyggt, haha."Foto: Anna-Karin Nilsson

 

Nyligen kom beskedet att Granskningsnämnden i Sverige friar den intervju som Fredrik Skavlan gjorde med dig i våras – ett program som anmäldes av hundratals tv-tittare. Programmet strider inte mot kraven på opartiskhet och saklighet, enligt granskningsnämnden. Vad säger du om det?

 

– Jag har inga synpunkter på det. Jag har väl i och för sig inget jätteförtroende för granskningsnämnden heller, men de har säkert rätt i det. Jag har inte heller haft några synpunkter på programmet ur det perspektivet.

Flera ledande sverigedemokrater var efter det här programmet väldigt kritiska. Men de hade fel?

– Nej, man kan vara kritisk till intervjun ändå. Granskningsnämnden har ju sitt uppdrag att granska det just ur perspektivet om det strider mot kravet på opartiskhet och så, men det är klart att man kan ha andra synpunkter på intervjun och det har jag förståelse för att man har.

För tre veckor sedan meddelades att du inte har rätt till sjukpenningtillägg från riksdagsförvaltningen eftersom du nekats sjukpenning från Försäkringskassan. Därför ska du nu betala tillbaka drygt 64 000 kronor till riksdagen. Vad säger du om det?

– Jag vet inte. Nu är det ju inte försäkringskassan som har fattat det här beslutet, utan det är riksdagsförvaltningen som efter en ganska lång utredning och möten med ganska många inblandade har kommit fram till att jag ska betala tillbaka en del av det jag har fått, och det är säkert rätt. Jag känner inte att det är något jag tänker bråka om. Jag har också haft samtal med förvaltningen, så vi är helt överens.

# När vi då pratar om pengarna som ska betalas tillbaka, så kom häromdagen beskedet att riksdagsledamoten Kent Ekeroth åker på en ny skattesmäll. Han ska betala nästan en kvarts miljon kronor i skatt på donationer som han gjort till sajten Avpixlat. Hur ser du på det?

– Jag är inte detaljinsatt.

Hur ser du på hans engagemang i Avpixlat?

– Jag vet inte på vilken nivå det ligger i dag, så jag kan inte säga så mycket om det.

Vad tycker du själv om den sajten?

– Jag recenserar inte enskilda sajter heller eller enskilda medier. Men den finns ju där som ett exempel på nya medier som växer fram och får stor spridning.

Läser du Avpixlat?

– Det händer när det dyker upp någon länk i Facebookflödet som jag tycker är intressant, precis som att jag ibland läser Expressen när det dyker upp något intressant där.

Så ska vi prata lite om opinionsläget. Enligt den stora partisympatiundersökning som Statistiska centralbyrån nyligen presenterade skulle Sverigedemokraterna få 14,4 procent om det vore val i dag. Men mätningen visar samtidigt att bara 10,4 procent sympatiserar med partiet. Hur ser du på det?

– Om jag förstår det rätt så handlar det om att sympatisera mest med partiet. Det är ju inte så att de som röstar på oss inte sympatiserar alls, utan man kanske sympatiserar mer med ett annat parti. Det är en väsentlig ökning för oss också i partisympatidelen av den här mätningen, och jag är väldigt glad för det. Tittar man till den mätning som kom för ett år sedan så låg vi runt fyra fem procent, så det är en bra utveckling för oss. Det visar ju att vi inte bara växer väljarmässigt, utan vi växer också på djupet och det är ju positivt.

Men kan det vara så att en del av era väljare egentligen är mer emot de andra partiernas politik än vad de är för er politik?

– Det kan finnas sådana inslag. Men det är också så att vi är ett nytt parti i ett större perspektiv, och det betyder att många väljare kanske egentligen identifierar sig med ett annat parti, men de har börjat snegla på oss och tycker att vi – just nu i alla fall – är ett bättre parti. Men man går fortfarande inte runt och identifierar sig som sverigedemokrat. Det är ju någonting som kommer att förändras. Att vi växer i den här mätningen tyder ju på att fler och fler människor faktiskt betraktar sig som sverigedemokrater och är lojala med partiet, och det är en positiv utveckling.

Åkesson blev partiledare 2005.Foto: Jörgen Hildebrandt

Förra mandatperioden hävdades det att Sverigedemokraterna i sju fall av tio röstade med alliansregeringen. Men sedan valet i höstas har ni oftare röstat med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i riksdagen. Hur förklarar du det?

– På precis samma sätt som vi förklarade det under förra mandatperioden, att det vanligaste är att man röstar som regeringen. Det är inget konstigt, därför att en väldigt stor del av det som avhandlas i riksdagen är helt odramatiskt och sådant där alla är överens. Så den här statistiken är egentligen helt ointressant i det sammanhanget.

Enligt statsvetaren Anders Sundell visar detta att Sverigedemokraterna fått en ”betydande vågmästarmakt” – håller du med om det?

– Ja, det har vi ju haft även tidigare. Men nu är vi ett större parti, det hänger inte längre på bara tre röster som i förra mandatperioden. Nu är det en betydligt starkare vågmästarställning röstmässigt, men om den har ökat under den här perioden kan jag inte svara på. Läget är egentligen detsamma, vi har en minoritetsregering och ibland är vi överens med regeringen, ibland med den borgerliga oppositionen. Vi väljer att rösta utifrån egen övertygelse.

Men det är fortfarande så att de andra partierna vägrar att samarbeta med er på riksplanet. Hur ser du på det?

– Ja, det är ju fortfarande själva grunden till hela den inrikespolitiska situationen. Vi har decemberöverenskommelsen för att de andra partierna överordnar motståndet mot oss allt annat, till och med sin egen politik. Och det är ju i förlängningen deras ansvar, samtidigt som vi ser att någonting händer nu. När vi häromdagen gjorde ett utspel i skolfrågan var det flera borgerliga partier som sa att de tyckte det var intressanta förslag, och att de gärna tar med dem till sina partier och diskuterar dem. Det hade ju inte hänt för tre fyra år sen, så någonting har ju ändå hänt. De andra partierna börjar förstå att vi är ett parti som kommer att vara kvar här ganska länge förmodligen, och att vi dessutom tenderar att växa. Så vill man ha igenom sin politik långsiktigt är det nog bra att man också börjar prata med oss.

På vilket sätt har Sverigedemokraterna gjort skillnad i riksdagen?

– Det är ju på flera plan egentligen. Dels så har vi avgjort en väldig massa frågor, både under förra mandatperioden och under den här mandatperioden. Nu är jag av naturliga skäl inte så detaljinsatt i vad som skett under den här mandatperioden eftersom jag knappt varit här, men det händer ju varje vecka att vi antingen avgör frågor till antingen regeringens fördel eller till den borgerliga oppositionens fördel. Men det vi också har gjort mer informellt är att vi har tvingat de andra partierna att glida i vår riktning i våra kärnfrågor, inte minst i invandringspolitiken. Vi har sett utspel från Kristdemokraterna och Moderaterna – och även från socialdemokrater i tiggerifrågan – och det är ju för att vi växer som de tvingas glida. Det är också ett sätt att påverka långsiktigt.

Vilket av de andra partierna menar du står närmast Sverigedemokraterna?

– Jag tror inte man kan resonera så riktigt, för det beror på vilka frågor…

Om vi tar era kärnfrågor?

– Då är det inget parti som står särskilt nära, då är det vi mot resten. Och decemberöverenskommelsen innebär ju att vi har sju partier i riksdagen i en maktkartell, och sen så är vi oppositionsparti.

Lyssnar man på de partier som gjort upp om Decemberöverenskommelsen så säger de att den är ett svar på det som Sverigedemokraterna har sagt, nämligen att ni tänker ”fälla varje regering som väljer att föra en ökad invandring och ge Miljöpartiet ett avgörande inflytande över svensk migrationspolitik”. Står du fast vid det uttalandet fortfarande?

– Ja, i någon mening så är det ju så. Har vi möjlighet att fälla en regering som verkar tvärtemot våra kärnfrågor och profilfrågor, och våra väljares intressen, så är det vår uppgift och vårt jobb att göra det. Allt annat vore ju tjänstefel från vår sida, så självklart är det så. Men de andra partierna har ett val, antingen kör de på som de nu gör och ingår i den här maktkartellen – och tydliggör att det i dag bara finns en opposition på riktigt i Sveriges riksdag – eller så hoppar de ur den här sandlådan som de suttit i fem år, och börjar prata med oss och förhandlar om politiken. För det finns mycket vi är överens om med andra partier, jag förstår inte varför man inte kan prata med oss om det. Det är jättekonstigt.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Så ska vi prata om er skuggbudget som i år fick namnet ”Industrilandet Sverige”. Ni vill bland annat satsa på kärnkraft – trots att Vattenfall och Eon just signalerat att tre reaktorer är så olönsamma att dom måste stängas. Vem har rätt, du eller Vattenfall?

– Vi har rätt båda, vi är helt överens. Anledningen till att de blir olönsamma är ju att regeringen har tvingats av Miljöpartiet att höja effektskatten. Och då blir kontentan att det blir dyrare. Vi vill ta bort effektskatten för nya reaktorer för att möjliggöra ny kärnkraft. Vi vill ha en teknikneutral energiskatt, så hade vi fått bestämma hade man kunnat köra vidare de här reaktorerna men också bygga nya.

Enligt er budgetmotion ska det sparas 187,8 miljarder kronor på migration och integration. Och invandringen ska på sikt minskas med 90 procent. Hur har ni kommit fram till siffran 90 procent?

– Det är en gammal siffra, egentligen, som lever kvar utifrån att det var och är den nivå som flera av våra grannländer ligger på. Det är en mer normal invandring i ett europeiskt perspektiv. Sen har ju det där förändrats ganska mycket, men beräkningsmodellen bygger fortfarande på det. Nu är invandringen till Sverige så stor att det kanske finns anledning att fundera över en 90-procentig minskning av invandringen verkligen är tillräckligt – eller om vi behöver ha en större minskning.

Du har tidigare sagt att det är viktigt att andra länder följer Dublinförordningen. När ni talar om en 90-procentig minskning så handlar den om att andra länder måste ta ett större ansvar. Är det rimligt att bygga sin politik på hur man agerar i andra EU-länder?

– Nu är ju det ett ben av flera, men det vi har sagt är att om Dublinförordningen hade tillämpats så som det är tänkt, så hade vi inte haft något problem i Sverige. Då hade det problemet varit andra länders, vilket i och för sig inte är bättre – men det är bättre för oss. Men det finns många andra saker som måste ske. Det är klart att vi måste sätta press på transitländerna att ta sitt ansvar, och sköta sin politik och registrera de som kommer. Men så länge de inte gör det måste vi också vidta andra åtgärder. Och då har vi sagt att vi vill ha tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta, vi vill knyta välfärden – framför allt socialförsäkringarna – hårdare till medborgarskapet. Vi vill helt enkelt ta bort många av de tilldragningsfaktorer som vi har för att människor söker sig till just Sverige och inte till andra länder. Så har andra länder gjort och då har också invandringen minskat drastiskt. Det är ett sätt att göra det på, men Dublinförordningen ligger lite vid sidan av det.

Vilka EU-länder menar du borde ta ett större ansvar när det gäller att ta emot flyktingar?

– Nej, jag ser inte det så. Flyktingpolitik ska vara effektiv och bygga på att hjälpa så många som möjligt, och det gör vi inte i Europa. De allra flesta flyktingar kan inte ta sig till Europa och de vill inte ta sig till Europa, utan de är kvar i grannländer eller till och med i det egna landet. Då är det dit vi ska rikta resurserna och det tycker jag att alla länder i Europa ska göra. Vi ska inte ha en flyktingpolitik som bygger på flyktingmottagande i första hand. Det ska också kunna ske när det gäller konventionsflyktingar, politiskt förföljda, kvotflyktingar och liknande. Men när det handlar om miljontals människor som flyr undan väpnade konflikter så är det inte möjligt att lösa det genom flyktingmottagande i Sverige eller Europa. Det måste lösas på andra sätt. Det jag menar med att andra länder måste ta sitt ansvar är att följa Dublinförordningen. I dag fungerar det i praktiken så att i stället för, som Dublinförordningen föreskriver, att man registreras i första asyllandet, så blir det ingen egentlig registrering. Och detta för att länder som Grekland och Italien ska slippa ta hand om alla dessa människor. Och då hamnar de här i stället. Flyktingpolitiken ska bygga på hjälp i närområdet.

Försvarets budget ska fördubblas, 10 000 ska kallas till värnplikt varje år, vi ska ha 100 JAS-plan, bland mycket annat. Vem eller vad är Sveriges största fiende framöver, menar du?

– Det handlar inte om att göra den analysen, men det är uppenbart att vi befinner oss i en geopolitiskt känslig situation, i ett geopolitiskt känsligt läge, i och med att Sverige ligger där det ligger, mitt emellan väst och öst, mitt emellan Nato och Ryssland. Det är väl egentligen något som alla ställer upp på i dag, att vi behöver återuppbygga det svenska försvaret eftersom det nu börjar bli lite oroligt här igen. Sen om vi ska tala om att vi har den och den fienden, det vet jag inte, det där kan ju förändras och det är lite det som är poängen, att vi inte vet vad som händer om 15, 20, 30 år. Just därför behöver vi bygga ett försvar nu.

Finns det som du ser det någon risk för att Sverige kommer att hamna i en militär konflikt?

– Ja, den risken finns alltid. Sen om det är sannolikt eller inte får var och en bedöma själv. Men sannolikheten för det tenderar kanske att ha ökat sista åren, jämfört med hur det såg ut direkt efter murens fall. Det är det som ligger till grund för hela avrustningen av Sverige. Det beror på att man efter murens fall naivt trodde att det inte fanns något hot och att alla var vänner i hela världen, men så är det ju inte. Vi har dels ett Ryssland som tenderar att vara mer och mer aggressivt, åtminstone kring de gamla Sovjetstaterna, och sen har vi islamismen som också är ett militärt hot. Även om det inte ser ut som militära hot brukar göra, när det är stater som krigar med varandra, så är det likväl ett militärt hot som finns också i Sverige. Det är ju bara det att vi inte vet var det finns, hur det ser ut. Vi har ingen riktigt kontroll över det och det är nästan mer obehagligt.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Bör det svenska försvaret engageras mer i kampen mot terrorn och grupper som IS?

– Det är problematiskt ur vårt perspektiv. Jag kan ju tycka det spontant, att vi alla har ett ansvar att "mota Olle i grind". Samtidigt har vi en idé om att vi behöver bygga upp ett försvar kring vårt eget territorium och ha ett nationellt existensförsvar. Det står ju i konflikt, framför allt när försvaret har så små resurser som man har i dag. Resurserna har egentligen helt och hållet lagts på utlandsinsatser och på att bekämpa talibaner, pirater och allt vad det nu är för någonting, i andra delar av världen, och då har vi plötsligt inget försvar här. Nu verkar alla vara överens om att vi kanske måste fokusera lite mer på att också försvara vårt eget territorium, och det måste vara utgångspunkten för försvaret. Men har vi resurser över och finner att det ligger i vårt intresse att också bekämpa våra fiender utanför vårt eget territorium så, ja då ska vi kunna göra det naturligtvis. Men då måste det ske på FN-mandat.

Du nämnde själv det aggressiva Ryssland alldeles nyss. ”I Bryssel står Sverigedemokraterna på Putins sida”, hävdade Centerledaren Annie Lööf i partiledardebatten nyligen. ”Ni har röstat med nationalistiska rysslandsvänner”, sa hon. Vad svarar du?

– Att man inte kan göra det så enkelt för sig. Man måste ju titta på vad det är de här omröstningarna har handlat om. Det handlar inte bara om Putin, utan till exempel om associationsavtal med Ukraina och en del andra länder, som i förlängningen syftar till ytterligare östutvidgning – att de ska kunna bli medlemmar i den Europeiska unionen. Vi är motståndare till ytterligare östutvidgning.

Så en del av de beslut som ni varit med om att fatta i Bryssel kan ha spelat Putin i händerna?

– Jag har väldigt svårt att se på vilket sätt vi har spelat Putin i händerna, för vi har ingen makt i Europaparlamentet. Däremot har vi röstat emot fortsatt överstatlighet, ytterligare östutvidgning och ytterligare centralisering av makten till EU. Och det är därför vi sitter i Europaparlamentet.

Så ska vi prata lite om Sverigedemokraternas relation till ungdomsförbundet SDU. Nyligen sparkades ordföranden Gustav Kasselstrand och SD Stockholms ordförande William Hahne ut ur partiet. ”En skenrättegång”, hävdade dom. Vad svarar du?

– Det är ingen rättegång. Som medlem i partiet ingår du ett sorts kontrakt. Du ställer upp på partiets principprogram, stadgar och allt vad det nu är. Det är grunden för hela partiets existens. Väljer du att utmana det på en grundläggande nivå, där du bevisligen säger att du inte tror på partiets principprogram och de grundläggande delarna av det, då kan man inte vara medlem i partiet. Den här konflikten med ungdomsförbundet har ju funnits under en längre tid, men den eskalerar ju så klart när ungdomsförbundet börjar ta position i partiet. Då blir det ohållbart och vi var tvungna att agera.

SDU:s nuvarande förbundssekreterare Jessica Ohlsson, som kandiderar till ordförandeposten senare i år, har kallat uteslutningarna för ”en demokratisk skandal”. Hur kommer partiet att agera om hon blir ny ordförande för SDU?

– Vår ambition är så klart att vi ska ha en bra relation till vårt ungdomsförbund, och det har vi också i väldigt hög grad. Problemet har ju legat hos delar av den befintliga ledningen. Ungdomsförbundet generellt är ju inget problem. Jessica Ohlsson känner jag inte, och jag vet väldigt lite om vad hon tycker. Men jag kan förstå att man kan reagera väldigt starkt på en sån här sak om man inte är fullt informerad. Jag som sitter mitt i det har ju kanske mer information kring det här och förstår situationen för partiet på ett annat sätt än vad man kanske gör om man befinner sig på den andra sidan. Så jag tänker inte döma ut någon på grund av ett sådant uttalande. Jag hoppas att vi får en god relation, oavsett vem som blir vald till ordförande.

Moderaterna vill förbjuda organisering av tiggeri – men ni vill som enda riksdagsparti gå längre och helt förbjuda tiggeri. Kritikerna menar att man inte kan förbjuda fattigdom. Vad säger du?

– Nej, det kan man inte. Men det har inte så mycket med det här att göra, för det här handlar om fattigdom i ett annat land. Det är klart att vi kan ju ta ansvar för all fattigdom i alla länder, men det är inte rimligt. Vi har miljarder människor som lever i extrem fattigdom runtom i världen, men det betyder ju inte att alla de ska kunna befinna sig i Sverige och sitta på svenska gator eller leva av svensk välfärd. Det är ett helt orimligt argument. Samtidigt förstår jag att man använder det, för det är ju ett känsloargument som man kan använda när sakargumenten inte finns på den egna sidan.

- Det vi vill göra är som andra länder, att möjliggöra för kommuner att införa förbud mot tiggeri. Vi vill också ha viseringstvång för de här länderna inom EU, som inte klarar av att ta hand om sina egna medborgare. Det om något skulle sätta press på just de länderna att bekämpa fattigdomen. De är ju i högsta grad beroende av den fria rörligheten. Skulle den inskränkas så är det kanske så att de skärper till. Jag ser det som en effektiv åtgärd.

Hur ska det här förbudet se ut då – är det utvisning eller böter som väntar den som tigger?

– Jag har inte funderat så långt. Alla politiska förslag utreds ju, och det gör inte jag här på mitt kontor. Men att vi vill ha tiggeriförbud och att det ska kunna rendera i någon slags straff eller åtgärd, det tycker jag är rimligt, men hur det ska se ut får de som kan juridiken bedöma.

Hur vill du att Sverige ska ha förändrats till 2022 – året då decemberöverenskommelsen uppgör att gälla?

– Jag tror att den upphör att gälla långt före dess, och det är väl kanske den viktigaste förändringen fram till 2022, att den har upphört.

Vad talar egentligen för att den inte kommer att hålla?

– För att den är orimlig i sig. Den innebär ju i praktiken att alla partier har lovat att de inte ska försvara sin egen politik, utan de släpper igenom Miljöpartiets och Vänsterpartiets politik. Det kommer ju aldrig att hålla, det förstår ju vem som helst. Jag tror att den borgerliga oppositionen hade panik i höstas, därför att åtminstone två partier befann sig mitt uppe i partiledarbyten. Man ville inte ha något nyval. Man ville ha lugn och ro, helt enkelt. Nu har man fått åtminstone två nya partiledare på plats och vad det verkar så kommer Jan Björklund att sitta kvar. Då är det möjligt att man har fått en ny syn på det här om ett par år, men det vet ju inte jag. Det är bara en spekulation från min sida.  

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag