Förr i tiden åkte man på rockfestival. Nu åker man på pratfestival. Ja, jag har också varit i Almedalen i veckan. Undrar hur många ord som levererats där de senaste dagarna, och framför allt - hur många som tagits emot?

Jag tänkte på det när jag ledde en så kallad lunchtravaktivitet (bara det ett ord som man aldrig har levererat förut) på Visbys travbana Skrubbs. Jag har hört ATG:s vd Remy Nilson prata många gånger och är det något han kan så är det att fånga sin publik och sen hålla den i ett järngrepp.

Han pratar alltid utan papper, med hög röst, yviga gester och han BRINNER. Trots att jag har hört honom tala om samma saker många gånger är det omöjligt att inte uppmärksamt lyssna till vartenda ord. Det händer att jag och mina kollegor lite skämtsamt kallar Remy Nilson för väckelsepastorn.

Och faktum är att just den här pastorn förmodligen skulle kunna få mig att gå med i vilken sekt som helst.

Jag hade en gång en svensklärare som sa att det absolut viktigaste när man skulle tala inför klassen var att memorera texten man skulle framföra. "Om du ska engagera dina åhörare måste du SE dem, känna in dem. Det spelar faktiskt ingen roll vad du pratar om, bara du framför det med engagemang", var budskapet han basunerade ut. Kontentan: vad du säger är långt ifrån lika viktigt som HUR du säger det.

Efter väckelsemötet på travbanan var nästa anhalt Almedalen och den här dagen var det självaste statsministerns tur att tala till folket.

Han sa säkert bra saker, problemet var bara att det var så oinspirerat framfört att han tappade åtminstone en åhörare (mig) efter bara fem minuter. Han läste innantill ur sitt manus och avsaknaden av humor, spontanitet och närhet var total. Herregud, det är ju Fredrik Reinfeldts jobb att prata till folk. Att engagera, entusiasmera, trösta, inspirera. Och det här var det viktigaste talet han höll i år. Kunde han inte ha lagt ner lite kraft och energi på att lära sig sitt manus utantill? Eller kanske bara prata ur hjärtat, åtminstone någon gång?

Om jag hade läst på mitt manus så dåligt inför en direktsändning av Let's Dance att jag var tvungen att läsa innantill - ja, då skulle jag antagligen få sparken. Det skulle vara "Tack och hej. Ring inte oss - vi ringer dig" och sen skulle Gry Forssell leda ALLA program på TV4.

Jag ville verkligen känna något när statsministern pratade, jag ville verkligen bli berörd, fångad, kanske frälst för andra gången på en och samma dag. Men inuti mig hände... ingenting.

Och nej, jag önskar mig ingen amerikansk-inspirerad krämare som förför massorna med populistiska tal av tomma ord som sminkar över det faktiska innehållet.

Politikerns viktigaste jobb är förstås att fatta kloka beslut och föra en sund politik. Det förstår jag också.

Jag tycker bara att det är anmärkningsvärt att vår statsminister, i ett sammanhang som detta, gör en så tam och oinspirerad presentation.

Det kändes som om Reinfeldt gjorde en Rihanna. Bara avverkade ännu ett av alla dessa festivalgig. En kväll på jobbet. Men för artister, programledare och statsministrar gäller samma sak, att leverera. Att inte bara öppna munnen, utan att verkligen höras - annars kanske jobbet en dag inte finns kvar.

Jessica Almenäs är en av TV4:s mest rutinerade ­programledare. Är nu aktuell med "Nyhetsmorgon" och har under våren synt varje fredag i "Let's dance".