FÅR ALDRIG GLÖMMAS. Judehatet överlevde även Förintelselägren - inte minst märks det i dagens Malmö, där den judiska delen av befolkningen känner sig alltmer otrygg. Foto: Kacper Pempel
FÅR ALDRIG GLÖMMAS. Judehatet överlevde även Förintelselägren - inte minst märks det i dagens Malmö, där den judiska delen av befolkningen känner sig alltmer otrygg. Foto: Kacper Pempel

Jan-Olof Bengtsson: Judehatet kan inte sopas under mattan

Publicerad
Uppdaterad
Temat för Förintelsens minnesdag 2010 på Malmö stadsbibliotek i går var ansvar.
Det är ett viktigt ord. Ansvar som i att aldrig glömma, att aldrig bekvämt förminska. Ansvar som i att berätta om Förintelsen och dödslägren.
Samt det i världshistorien groteskt unika att utföra ett industriellt massmord på ett folk som straff att för att det blivit fött.

Vi lyssnade till Stefan Za-blocki. Överlevande från Auschwitz. Och till Hédi Fried, också överlevande från Auschwitz och Bergen- Belesen. "Det handlade inte om att fånga dagen utan om att fånga timmen", som Hédi Fried uttryckte det.
Än så länge finns det levande ögonvittnen som detaljerat kan berätta om fasorna. Men som blir allt färre eftersom det nu är 65 år sedan som dödslägren befriades. Vittnena dör. Men deras berättelser måste räddas och leva vidare, som PerT Ohlsson talade över.

Och så är det. Genom att lyssna till de överlevande hed-ras de döda. Känner människan inte till historien kommer den att upprepas. Håller man inte en klar linje mellan gott och ont suddas anständighetsgränserna ut.
Malmö är en kosmopolitisk storstad med invånare från 174 länder och där nästan 30 procent är födda utomlands. Många har flytt till Malmö undan politiskt, religiöst och kulturellt förtryck för att här i lugn och ro kunna skapa en ny framtid. De har blivit väl emottagna av staden och fått lära sig att tolerans och förståelse utgör själva kittet för att Malmö inte ska implodera. Att vi vill se varje människa som en individ och inte som en del i ett ansiktslöst kollektiv om det nu handlar om ursprungsnationalitet eller religion. Det borde vara kristall-klart enkelt.

Men samtidigt ser vi en grupp invånare i Malmö som är födda här men som av någon underlig anledning avkrävs ansvar för ett annat lands politik de inte kan påverka och som dessutom många av dem inte ens besökt. Därför vågar många inte längre skylta med sitt ursprung eller trostillhörighet eller bära religiösa symboler.
Det handlar om de cirka sjuhundra Malmöbor som tillhör den mosaiska församlingen och som det senaste året i allt större utsträckning upplever sin hem-stad som otrygg och osäker. Om vakter, inte röra sig ensam ute, telefonkedjor, portkoder och en ständig oro för att bli exponerad i fel sammanhang.

Under förra året anmäldes 79 hatbrott mot judar och judiska intressen i Malmö. Det rörde sig om verbala kränkningar, hot, vandalism, mordbränder och judiska barn som inte vågade gå till skolan. Det är flest anmälda hatbrott i Sverige. Och fler än i London.
Mycket av Malmös öka-de judehat exploderade i samband med fjolårets Gaza-krig och hur Malmöpolisen tvingades stoppa en godkänd Israelmanifestation på Stortorget eftersom motdemonstranterna var fler och aggressiva (?).
Likaså de märkliga turerna runt Davis Cup-matchen mot Israel i mars i fjol som fick spelas utan publik. Ilmar Reepalu ville helst inte ha matchen i Malmö alls. Och anförde bland annat att: "En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern."
Kritiken blev upprörd. Med all rätt. För det är ju i Malmö som alla bor och ska förhålla sig till. Att ta med konflikthärdarna från utlandet blir ohållbart.

I går uttalade sig Ilmar Reepalu i Skånska Dagbladet och sa bland annat att "det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld, förstås". Hatbrotten minskar säkert inte i omfattning i när Malmös starke man uttrycker sig så.
Fortsättning följer.
Jan-Olof Bengtsson
Jan-Olof Bengtsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag