"Jag vill inte möta blicken"
Mia Karlsson, Nathalie Joo
2008-08-27
-2
5
0
FAKTA
Arbogatragedin – dag för dag 17 Mars: Emma Jangestigs pojkvän möts av en obeskrivlig syn när han kommer in i huset i Arboga. På golvet ligger Emma Jangestig och hennes två barn, Max och Saga, svårt skadade. De blöder kraftigt och kämpar för sina liv. Max och Saga överlever inte överfallet i barnens eget hem. För Emma Jangestig följer en utdragen kamp för att överleva. 18 Mars: Barnens pappa Nicklas Jangestig grips av polisen samma kväll och sitter därefter anhållen, misstänkt för morden på hans barn. Emma Jangestig hålls isolerad på sjukhuset i Uppsala – hennes vittnesmål är av yttersta vikt och hon får inte påverkas av yttre faktorer. 19 Mars : Nicklas Jangestig har alibi för mordkvällen, frias från polisens misstankar och släpps fri. Polisen ställer in siktet på en ny misstänkt. 20 Mars: Christine Schürrer grips i tyska Hannover efter att själv ha överlämnat sig till polisen. ”Jag tror att det är mig ni söker”, säger hon när hon kliver in på polisstationen. För Expressen beskriver hennes mamma sin dotter som något av ett problembarn. 22 Mars: Christine Schürrer erkänner att hon befann sig i Arboga samma dag som morden begicks men hävdar att hon är oskyldig. Detta bekräftas av vittnen. 23 Mars: Christine Schürrer försätts på fri fot då åklagaren inte haft rätt att utfärda en europeisk arresteringsorder – på grund av att Schürrer bara häktats som skäligen misstänkt. 28 Mars: Emma Jangestig har vaknat upp på sjukhuset i Uppsala. Hon minns fortfarande ingenting av mordkvällen vilket enligt psykologen Björn Lagerbäck är normalt. 30 Mars : Christine Schürrer grips på nytt i tyska Hannover efter att misstankegraden höjts till på sannolika skäl misstänkt. 1 April : Polisen genomför en husrannsakan hemma hos misstänkta Christine Schürrers mamma i Hannover, Tyskland. 2 April : Polisen misstänker att Christine Schürrer använt en hammare vid dådet i Arboga. Schürrer stoppades också i säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats – med en kladdig hammare i handbagaget. DNA-prover från tyskan har nu säkrats. 3 April: ”Jag är verkligen oskyldig”, säger Christine Schürrer från häktet i Hannover enligt sin advokat Tanja Brettschneider. 4 April: Emmas pappa Roland Jangestig berättar för Expressen att hans dotter nu vet om att hennes barn är döda. 10 April : Svensk och tysk polis misslyckas i sina försök att knyta Christine Schürrers DNA till mordplatsen då det visar sig att man använt sig av olika provtagningsmetoder. 29 April: Misstänkta Christine Schürrer förs till Sverige från häktet i Hannover. På grund av hotbilden mot tyskan sker transporten under stort hemlighetsmakeri. 5 Maj: Prover tagna från den misstänkta Christine Schürrers naglar kan inte knytas till något av offren i Arboga. 16 Maj: Christine Schürrer omhäktas. När domaren klargör att hon fortfarande är misstänkt vänder hon sig mot sin tolk i rättssalen – och skrattar. ”Hon hävdar fortfarande att hon är helt oskyldig”, säger advokaten Per-Ingvar Ekblad. 15 Juli: Christine Schürrer har fortfarande inte kunnat knytas till brottsplatsen i Arboga med teknisk bevisning. Katthår som hittats på hennes kläder misstänks dock ha kommit från katterna i Emma Jangestigs hem i Arboga. 21 Juli: Polisen misstänker att Christine Schürrer kartlagt familjens rutiner innan mordet. Bland annat hittar man en lapp där hon skrivit ned barnens styvpappas arbetstider. 22 Juli: Emma Jangestig, 24 minns morden i Arboga – och mördaren. Hon har nu lämnat ett utförligt signalement och säger att kvinnan som mördade hennes barn ”talade ett främmande språk”. 30 Juli : Rättegången mot Christine Schürrer inleds i Västmanlands tingsrätt i Västerås. 31 Juli: Emma vittnar – och bryter ihop i tingsrätten när hon står öga mot öga med den tyska kvinnan. 6 Augusti: Christine Schürrer erkänner att hon ljugit för polisen under förhör. Hon bryter ihop och börjar storgråta i rätten. 26 Augusti: Tingsrätten finner Christine Schürrer skyldig till morden på Max och Saga Jangestig i Arboga 17 mars.
Emma Jangestig tvingades bli synad av sina barns mördare varje dag i rättegångssalen. Under tiden skrev hon om sin rädsla och frustration. - Jag kan inte titta upp. Jag vill inte möta hennes blick, antecknar Emma om Christine. Expressen har exklusivt fått ta del av hennes anteckningar.
Dagarna i rättegångssalen var några av de värsta i Emma Jangestigs liv. Framför sig hade hon hela tiden Christine Schürrer, kvinnan som brutalt dödat hennes barn.
Tankarna Emma hade i sitt huvud var många. Hennes känslor växlade mellan oro, sorg och nervositet.
För att orka med processen skrev Emma, styvpappan och Nicklas Jangestig ned sina tankar i ett kollegieblock.
När Expressen i går träffade henne hemma hos pappa Roland visar hon sitt spiralblocket och berättar att hon gärna vill dela med sig av sina känslor.
Mån om att det blev rätt
Hon började anteckna redan under de första dagarna i rätten:
" Vi får höra mycket om deras förhållande. Jag vill inte veta, men kan inte låta bli att lyssna. Vore hon ett vanligt ex skulle jag inte känna något, utan att det endast är från det förgångna. Men hon dödade mina barn. Jag är säker på att det är hon".
Emma berättar också om hur hon kände innan hon skulle vittna. Hur mån hon var att det hon sa skulle vara korrekt och riktigt.
"Jag är nervös. Det känns som jag står inför ett prov. Därför måste jag prestera mitt allra bästa, annars kan jag inte fortsätta leva. Jag har bestämt mig för att jag bara kan göra mitt yttersta. Jag ska vara så sann som jag bara kan vara. Svara kort och enkelt".
Verkar oberörd
Flera gånger under rättegången ler Christine Schürrer och tittar på Emma. Emma förstår inte hur hon kan vara så oberörd.
"Hon såg mina barn efter att jag gjorde det. Jag ser bara en kall människa som sitter där borta. Jag tror faktiskt inte att hon minns vad hon gjort. Att sitta med de bilderna i huvudet kan inte på något sätt vara uthärdligt. Men hon ser lugn och samlad ut".
Rädd för beslutet
I måndags kväll hade Emma ännu inte fått besked om vad som skulle hända med tyskan. Hon var väldigt rädd och nervös för beslutet:
"Hur ska jag få de där uppe som bestämmer om mitt öde att tro och se att jag faktiskt talar sanning och att jag är så in i bomben säker på vad jag minns. Jag önskar att jag kunde spela upp filmen jag har i mitt huvud så att alla förstår. Hon finns i min hall. Hon dödade mina barn", skrev Emma.