"Jag vann över nazisterna"

Publicerad
Uppdaterad
AUSCHWITZ. När ryssarna kom som befriare för 65 år sen tittade två tioåringar på med stora ögon.
Eva Kor och hennes tvillingsyster Miriam lyckades överleva dödslägret.
I dag på Förintelsens minnesdag är hon en av allt färre kvar i livet med egna erfarenheter av nazisternas brott.
Röda arméns befrielse av nazisternas fruktade koncentrationsläger Auschwitz-Birkenau 27 januari 1945 hedras världen över i dag som Förintelsens minnesdag.
Vid det raserade krematoriet i Birkenau hålls en minnesceremoni med bland andra Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och 150 överlevande från dödslägret.
För fem år sen deltog 1 000 överlevande. Deras antal minskar nu snabbt.
En av tre före detta fångar som ska tända ljus vid monumentet över de döda under ceremonin är Eva Kor, 75.
I maj 1944 skildes hon från sin mamma, pappa och två storasystrar på plattformen mitt i Birkenau dit en boskapsvagn fört dem från ett judiskt getto dit de deporterats från hemmet i Ungern.
"Tvillingar, tvillingar!", skrek en SS-man när han såg Eva hand i hand med systern Miriam. När flickornas mamma bekräftade det slets barnen ifrån henne. De skulle föras till den fruktade doktor Josef Mengele.

Den så kallade dödsängeln utförde bisarra experiment på tvillingar, och det blev Evas och Miriams räddning. De övriga i familjen gasades ihjäl direkt och brändes upp bara ett hundratal meter från träbaracken där Mengele förvarade sina offer.
- Vi fick ta av oss alla kläderna och vänta i timmar. Jag blundade hårt och försökte låtsas att det var en mardröm, men när jag öppnade ögonen fanns allt kvar.
Nu är Eva Kor tillbaka i Birkenau med en grupp från nuvarande hemstaden i Indiana i USA. Outtröttlig berättar hon än en gång sin historia i baracken där grova plankor längs väggarna var Mengelebarnens sängar. På golvet rörde sig på natten stora råttor som skrämde Eva och hennes syster.
- Jag skrek och rev och bet den som skulle tatuera in mitt fångnummer, säger hon och visar armen där A-7063 är inbränt.
Miriam fick A-7064.

Första gången Eva skulle gå till baracken där latrinhålen stod på rad såg hon flera döda barn ligga utspridda på golvet.
- Då bestämde jag mig för att göra allt för att överleva.
Det tog två veckor, säger Eva Kor i dag, sen förstod hon vad som pågick i lägret.
- Vi såg den ständiga röken och eldsflammorna från krematorierna. Stanken var outhärdlig.
Tre dagar i veckan ställde tvillingarna Mengele samlat ihop upp på led och marscherade till det näraliggande Auschwitz-lägret.
- Doktor Mengele mätte och vägde oss, tappade blod och utförde olika experiment på den ena tvillingen. Om den dog mördade han den andra och obducerade kropparna.
När hon fått injektioner av bakterier i experimentsyfte blev Eva så sjuk att Mengele förklarade att hon bara hade två veckor kvar att leva. Men tioåringen förstod att om hon dog skulle Miriam dödas.
- Jag fick inget att äta eller dricka men så fort jag orkade kröp jag efter vatten. Jag visste att om jag slutade kämpa ett enda ögonblick så dör jag.

När den sovjetiska armén ryckte allt närmare under vintern tvangs de flesta av fångarna i väg på så kallade dödsmarscher till andra läger. Men barnen lämnades kvar och letade igenom lägret på jakt efter mat.
- 27 januari var det kallt och snöade. En kvinna kom springande och skrek "vi är fria, vi är fria".
Det var redan mörkt när befrielsen kom. Dagen efter fördes barnen till Auschwitzlägret där de filmades av ryssarna.
Från filmen kommer bilden på barnen i randiga fångdräkter mellan taggtrådsstängslen. Eva upptäckte den på 70-talet och såg att hon och Miriam står hand i hand längst fram.
- Mitt mål var att vinna över nazisterna genom att hålla mig vid liv, och jag gjorde det, jag besegrade Hitler, jag besegrade Mengele. De förstörde inte mig, de tog inte mitt liv, inte min livsgnista.
Nu använder hon bilden när hon föreläser om Förintelsen, som dödade 117 av hennes släktingar. Efter befrielsen bodde tvillingarna några år hos en faster innan de kom till en kibbutz i Israel för föräldralösa barn.
I Israel träffade Eva en amerikan som också var överlevande från Förintelsen. De gifte sig och i nuvarande hemstaden Terre Haute driver hon ett museum och en förening för 122 överlevande tvillingar från de 1 400 par som fanns i Mengeles våld.
Systern Miriam dog svårt sjuk 1993, vad Eva tror i sviterna från Mengeles experiment.

Nu är det sonen Alex, 48, som står vid hennes sida på resorna till Auschwitz som hon gör med jämna mellanrum.
- Den viktigaste lärdomen av Förintelsen är att man inte får glömma det förflutna. Det var tufft ibland när jag växte upp, men nu är det bara positivt för mig att vara barn till två överlevande. Det har gett mig en inre styrka, säger Alex Kor som hela denna iskalla förmiddag håller sin mammas arm och stöttar henne på vandringen genom Birkenau.
Hur håller man minnet av Förintelsen vid liv när de som överlevde den är borta? Det är den brännande frågan på 65-årsdagen av Auschwitz befrielse då de flesta överlevande är över 80 år gamla.
- Även om nästa generation engagerar sig blir det inte samma sak. De överlevande är oskattbara människor. De kan aldrig ersättas, säger Jaroslaw Mensfelt på Auschwitz-Birkenaumuseet.
Det som blir allt viktigare är att själva platserna bevaras, säger Anna-Karin Johansson på Forum för levande historia. Hon är i Auschwitz i dag för att vara med på minnesceremonin.
Enligt Jaroslaw Mensfelt behövs 1,2 miljarder kronor för underhåll av det alltmer sönderfallande lägret. Tyskland har ställt upp med halva summan.
- Sverige har också ett ansvar att Auschwitz och Birkenau bevaras. Inte minst för att så många svenska skolklasser åker hit varje år, säger Anna-Karin Johansson.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag