Helgens jakt var egentligen avslutad när björnen slog till. Bernt och Mikael skulle bara hämta in jämthundarna Träff och Rai.
Men när Träff gav ett ståndskall tog Mikael upp mobilkameran för att filma.
Han tyckte det skulle vara roligt att fånga – älgen – på film. För en älg var jaktkompisarna övertygade om att det var och de började smyga efter hunden.
– Vi trodde att det var en älg som låg ner, men så fort den rörde på sig mot oss såg jag att det var en björn, säger Mikael.

Kastade honom i marken

Han hann knappt säga vad det var han såg innan björnen var över dem.
Den rusade först mot Bernt, som sköt ett skott, men björnen kastade honom i marken så att han tappade geväret.
– Det enda jag tänker är att jag måste vrida ansiktet mot marken och ner i mossan så han inte kan bita mig där, säger Bernt.

Ansikte mot ansikte

I samma veva slängde sig Mikael efter vapnet. Han hann aldrig avfyra något skott innan även han överfölls. Mikael låg ansikte mot ansikte med rovdjuret som vrålade och tjöt.
– Jag försökte att vända och vrida mig för att björnen inte skulle kunna hugga. Men så kände jag hur det högg till över ansiktet och det knakade. Det var som att sätta huvudet i ett skruvstäd som dragits åt allt som går. Jag tänkte att lyckas han bita igen då dör jag, förklarar Mikael.

Fick upp geväret

Men i sista sekund lyckades Bernt för andra gången få upp geväret.
– Jag kunde inte skjuta ett dödande skott, Mikael låg ju rakt under björnen.
Den skadeskjutna björnen vände sig då på nytt mot Bernt.
– Jag såg det stora gapet och tryckte in geväret där och höll fast. Hunden bet troligen i baken på björnen, för plötsligt så stack han i väg, förklarar Bernt.
– Det är ett under att den stack, fyller Mikael i.

”Det bara forsade blod”

Där, mitt i den täta skogen, stod de två sönderbitna och rivna männen.
– Jag frågade om mitt öga satt kvar, säger Mikael.
– Det bara forsade blod från Mikael, säger Bernt.
Ögat satt kvar men en stor hudbit på Mikaels huvud hängde löst. Han var också riven på benet och armen var bruten. Bernts öra var sönderslitet och benet var illa tilltygat.
Med andan i halsen började kampen att ta sig de dryga 300 meterna tillbaka till bilen.
– Jag hade ont men chocken var nog det som gjorde att vi tog oss ner till bilen, säger Mikael.
Under halvtimmen det tog för vännerna att ta sig till bilen kom obehaget.
– Då kom rädslan, att björnen skulle komma tillbaka och vi skulle få oss en omgång till, säger Mikael.

Fler operationer

Men helikoptern förde dem i säkerhet och till Östersunds sjukhus. Där vårdas de fortfarande. Båda ska genomgå ytterligare operationer.
– Det är bra att vi legat på samma sal, vi har stöttat varandra, säger Bernt Zetterlund.
Båda säger att de räddat livet på varandra och att de inte skulle varit vid liv om inte den andre varit med och kämpat.
– Vi är polare för livet. Det hade vi väl varit ändå men det här stärker bandet mellan oss. Vi har ju sett döden i vitögat tillsammans, säger Mikael.

”Vi kom för nära honom”

Ända sedan de varit små har båda varit mycket ute i skogen. Det kommer de inte att sluta med, trots söndagens upplevelse. Men de är överens om att de kommer bli försiktigare och mer vaksamma. Det hoppas Mikael och Bernt att andra också blir eftersom björnstammen vuxit.
– Misstaget vi gjorde var att komma för nära. Men om vi hade förstått att det var en björn hade vi backat, det gör man ju. Man vill inte frivilligt vara så nära en björn, säger Bernt.

Får godisbjörnar

I sjukhussalen står flera blombuketter och andra presenter från vänner och familj – bland annat godis i form av björnar.
– Våra kompisar tycker att vi ska tugga tillbaka, säger Bernt och skrattar.
– Vi har börjat kunna skämta om det här och nu haglar skämten tätt, säger Mikael.
– Jo, så är det. När jag svarar i telefonen så säger jag ”ja, det är björnmaten”, tillägger Bernt.
Men när de två männen, tillsammans med Expressen, tittar på den inspelade filmen från dramat tystnar skämten.
– Jag får hjärtklappning och börjar svettas, säger Mikael Forselius.