Kim Mi-suk förstod det inte först, men hon bevittnade ett stycke, skrämmande koreansk historia i tisdags eftermiddag. För första gången sedan Korea-kriget besköt Nordkorea sitt grannland med artilleri.
För första gången drabbades civila som inte gjorde något annat än att syssla med sina vardagliga bestyr av en militär attack. Det kostade jobbet för Sydkoreas försvarsminister igår. Han avgick.

Heta känslor bland flyktingarna

Militärer på väg till basen på den sydkoreanska ön. Foto: Axel ÖbergYeonpyeong ligger cirka tio mil väster om det sydkoreanska fastlandet. Det tar över två timmar att resa dit med båt. Och strax norr om ön ligger Nordkorea.
- Det går att se dit när det är klart väder, berättar Kim Mi-suk. Men jag trodde aldrig att något sånt här skulle hända.
Vi träffar henne först på färjeterminalen i hamnstaden Incheon. Hon och ett hundratal andra öbor ska för första gången sedan attacken få återvända hem för att undersöka skadorna.
Alla de cirka 1600 invånarna på ön evakuerades i tisdags och onsdags. Ingen vet när de kan återvända för gott och bo där igen.
Känslorna går heta bland de ofrivilliga flyktingarna. Ett par män som inte får biljetter börjar upprört skrika och skälla ut personalen.
Kim Mi-suk bodde i huset bredvid det som träffades. Foto: Axel ÖbergVi som har turen att få plats får heller inte lång tid på oss. Färjan stannar bara någon timme i hamn. Det är all tid som Kim Mi-suk får för att se om sitt hem.
- Ön ligger lite avsides, men jag trivs väldigt bra där, berättar hon. Grannarna är goda, luften är kar och miljön är ren.
- Det var en stillsam plats.
Men stillsam var det sista ön var i tisdags. De första utblåsta rutorna möter oss vid huvudgatan som går längs med vattnet. Det är där Kim Mi-suk bor. Vi är de första svenska journalisterna som besöker ön.

Sydkorea öppnade svarseld

Heta känslor bland flyktingarna. Foto: Axel ÖbergMen det är på parallellgatan som den verkliga förödelsen möter oss. Här låg bland annat en speceriaffär som sålde lite av varje. Av den återstår nu bara en grushög.
Nordkorea avfyrade den första granaten klockan 14.34. Inom loppet av tolv minuter regnade 150 granater ner över ön.
Sedan öppnade sydkoreanerna svarseld och den nordkoreanska eldgivningen blev glesare. Två soldater dödades liksom två civila. 19 skadades.
Det känns ändå som ett mindre mirakel att inte dödssiffran blev högre, där vi står på den sönderskjutna Yeonpyeong 167-gatan.
Och det var cirka 30 meter härifrån som Kim Mi-suk satt och rensade sin kål. Det är säsong att tillverka kimchi och det var precis vad hon ägnade sig åt.
- Vi hade blivit informerade om att den sydkoreanska militären skulle hålla en övning så när den första smällen kom, så trodde jag att det var från den övningen.
- Sedan kom en väldig explosion och jag såg affären fatta eld. Då trodde jag kriget brutit ut. Jag trodde att allt hopp var ute. Jag trodde att jag var död.

"Krig skulle kunna förstöra allt"

Mats Larsson och Axel Öberg på plats i Yeonpyeong. Foto: Axel ÖbergKim Mi-suk och grannarna visste vad de måste göra. Det finns 19 skyddsrum på ön och det var dit alla flydde.
Hon lyckades också efter ett par timmar få tag på sin son och dotter som bor i Seoul. De hade sett på tv vad som hänt och varit mycket oroliga.
Kim Mi-suk hoppas och tror att livet snart ska återvända till det normal.
- Något riktigt krig tror jag inte det blir. Det skulle ju kunna förstöra allt. Bli världskrig till och med.
Kim Mi-suk har fått en liten försmak av det. Den upplevelsen räcker och avskräcker för en livstid.