Foto: Johan Jeppsson/ExpressenFoto: Johan Jeppsson/Expressen
 Foto: Johan Jeppsson/Expressen
Bilden är en genrebild. Foto: ShutterstockBilden är en genrebild. Foto: Shutterstock
Bilden är en genrebild.  Foto: Shutterstock

Jag mobbade henne - precis som alla andra

Publicerad

KRÖNIKA.

När jag gick i mellanstadiet fanns det en tjej som gick några klasser över mig. Hon hade långt stripigt hår och kläder som alltid satt dåligt och aldrig matchade.

Hon brukade bita på ärmen på sin mjukiströja så muddarna var fuktiga av saliv och fulla av små hål. Jag tittade och granskade henne när jag trodde att hon inte såg.

Mina skolkamrater kallade henne "ful" och "äcklig". Ibland var hon "tjock" och "efterbliven" också. De pratade bara om henne, aldrig med henne.

Jag visste att hon var mobbad, trots att jag inte förstod begreppet fullt ut.

Jag minns hur hon stod i matsalen med sin bricka och spanade ut över lokalen genom sin lugg.

Hon visste att hon inte var välkommen att sitta med vem som helst, så hon letade efter en plats med minst två stolar lediga mellan henne och de som redan satt vid bordet.

Det var något inom mig som ville hjälpa henne, men jag var rädd att själv stå där en dag, med mina fiskpanetter på tallriken, utan någonstans att sitta.

Den definitionen jag hade av mobbning då stämde inte överens med mitt eget beteende, så jag övertalade mig själv att jag var oskyldig.

Jag visste att hon behövde en vän men jag kände också att den personen inte måste vara just jag.

Tänk om jag förstått redan då att jag hade fel.

En lördag såg jag henne på pendeltåget med en vän som inte gick i vår skola. De skrattade och jag insåg att jag aldrig sett henne le förut. Jag försökte få ögonkontakt för att säga hej men hennes ansikte stelnade när våra blickar möttes. Så fort jag öppnade munnen så tittade hon bort.

Jag satt där och såg dum ut en stund innan polletten trillade ner. Varför skulle hon vilja hälsa på mig? Jag var ju en del av allt och alla som gjort hennes skolgång till ett helvete. Inte med mina ord, men med min tystnad.

Tänk om jag förstått redan då att jag var en av mobbarna.

Tre år senare satt jag som ordförande för en anti-mobbningsgrupp på skolan. Det fanns inte längre något jag kunde göra för tjejen på pendeltåget men jag lovade mig själv att aldrig se på när någon är utanför eller råkar illa ut igen.

Vi utbildade de yngre eleverna, vi hade speciella möten med lärarna och det ingick i jobbet att inte låta någon sitta ensam på lunchen.

Tänk att allt började med ett så enkelt ord som ”hej” och hur annorlunda allt kanske hade varit om jag bara vågat säga det.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag