Gunnel, som bor i Viken i Skåne, var 17 år när hon en varm sommardag dök från en sten i Lerbergets hamn. En nackkota krossades och Gunnel var nära att dö. Hon blev förlamad från bröstet och neråt. - I början kunde jag bara ligga. Men efter en tid kom jag upp i rullstol och började leva ett bra liv. De allvarliga självmordstankarna kom när jag blev liggande igen. I cirka sju år låg jag med svåra smärtor. - Då hade jag nog svalt en dödsdryck om någon gett mig den. Gunnel, som hämtat stor kraft i sin kristna tro, kom så småningom upp i rullstol igen. I dag bor Gunnel i ett eget hus på landet. Hon är sjukpensionär men har jobbat på Höganäs taxi och socialkontoret.

Målar och sjunger

Hon fotograferar, målar tavlor, sjunger i kyrkan varje söndag, skriver debattartiklar och sköter sin trädgård. - Blommor är en av mina stora passioner, berättar hon. Sen jag fick assistens dygnet runt kan jag leva mycket rikare. - Vintern före olyckan minns jag att jag sa till mina tjejkompisar att jag hellre skulle dö än sitta i rullstol efter en olycka. - I dag säger jag: Hur kan man veta det innan man provat? Att leva är att ständigt lära sig nya saker. Jag var en blyg tjej före olyckan. Jag har fått tuffa till mig eftersom jag måste be om hjälp hela tiden.

En stark röst mot

Gunnel är i dag en stark röst inom De handikappades riksförbund och hon håller i ett nätverk mot dödshjälp. - Om vi tillåter dödshjälp skulle människovärdet urholkas, steg för steg. Risken är att deprimerade, funktionshindrade - som behöver annan hjälp - skulle känna sig tvingade och lockade att avsluta sina liv. - Sjuka som känner sig som en börda för anhöriga och samhället skulle ge upp - i stället för att kräva den hjälp de har rätt till.

"Farligt samhälle"

- Om jag och en icke funktionshindrad blev deprimerad med självmordstankar skulle den senare skickas till en psykolog. Risken är att jag skulle bli erbjuden en dödsdryck. - Det skulle bli ett farligt samhälle, säger Gunnel Larsson.